Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VINDLA vin3dla2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (se avledn.).
ha l. bilda slingrande l. spiralliknande form; särsk. (i sht i p. pr. l. p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.) dels om växt: omslingra, dels om snäckskal; äv. dels refl. i liktydig anv., dels i fråga om rörelse l. förflyttning: röra sig (framåt) i slingrande rörelser. Beskrifvandet af vindlade snäckor. Lovén ÅrsbVetA 1840–42, s. 156. Klättringsbladen äro oftast försedda med (och stundom helt och hållet förvandlade till) trådlika, vindlande organ, s.k. klängen. NF 2: 648 (1877). Det förefaller, så långt man orkar följa med de vindlande gångarna i framställningen, mycket förtjänstfullt. HT 1943, s. 255. Nyköpingsån vindlar sig i krökar och forsar genom staden. Ekstrand JordRunt 2: 169 (1944). Det kändes lite högtidligt att lämna ifrån sig allt utom block och penna och vindla i väg i korridorerna. DN 2/4 1990, s. A12. Vägen vindlar smal mellan höga vallar. Henschen SkuggBrott 189 (2004). — jfr O-VINDLAD.
Spalt V 1207 band 37, 2017