| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VINGAD viŋ3ad2, adj.
1) motsv. VINGE, sbst.2 1: som har vingar, bevingad; särsk. om fågel l. insekt l. mytiskt väsen; särsk. för att beteckna en varelse ss. hörande till fågelsläktet (jfr BEFJÄDRA 2 a β); ss. senare led i vissa ssgr (särsk. HAND-, RÄT-, SKAL-VINGAD) äv. substantiverat (i pl.), ss. benämning på släkte l. familj l. ordning. Linc. D 1 b (1640). Fjäriln vingad syns på Haga, / Mellan dimmors frost och dun. Bellman (BellmS) 2: 152 (1791). Då stod ett vingadt väsen vid min sida. JGOxenstierna 4: 159 (1815). Bladlössen blifva vingade först på hösten. Thomson Insect. 130 (1862). Vingade skarorna flykta från trakten. Sätherberg Dikt. 1: 99 (1862). Gråsparfvar äro .. de allmännaste vingade varelserna. Uppl. 1: 132 (1901). — jfr ARM-, BRED-, FJÄRILS-, GULD-, KLUBB-, KORT-, MJÖL-, NY-, ROSEN-, SILVER-, SKIMMER-, SKÖN-, SLOK-, SMAL-, SMÅ-, SPETS-, STARK-, STOR-, TVÅ-VINGAD m. fl.
2) motsv. VINGE, sbst.2 2: som har l. är försedd med ngt som liknar l. påminner om vingar. Nordenflycht QT 1746–47, s. 138. Förr i verlden, korta runda peruker ..; nu för tiden stora vingade coeffurer. Kexél 1: 283 (1790). Jean-Jacques (beskrev) med stor ifver .. en vingad ångvagn, med hvilken man kunde åka i luften. Bremer Grann. 1: 126 (1837). Jag har haft många gamla bilar, Volvo PV, vingade amerikanare .. men ingen matchar T-Forden när det gäller glädje. GbgP 10/10 2007, s. 32. — jfr O-, SEGEL-, TVÅ-VINGAD. — särsk. i sht bot. om växt l. växtdel (ss. stam l. frö l. frukt). (En växt kan vara) hinnkantad och vingad (alatus), med smalare eller bredare nedlöpande hinnaktiga kanter. Hartman Fl. XI (1820). Vingad .. kallas stammen .. då dess sidor äro längs efter försedda med bladartade delar. Arrhenius Bot. 36 (1845). Ett litet vingadt granfrö kommer singlande genom luften. LD 1905, nr 107, s. 4. Massor av björkplantor, som gror ur de lättspridda, vingade frukterna. Selander LevLandsk. 120 (1955). Vingad benved. VåraKulturvN 88 (1977). jfr LÅNG-VINGAD.
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 1, särsk. dels: som vittnar om andlig l. intellektuell lyftning, dels: snabb l. snabbflygande; jfr VINGA, v. 1. Rykten på vingade hästar. Gustaf III 2: 33 (c. 1785). Jag (dvs. Jupiter) är den, som .. skickar den vingade blixten. Adlerbeth Ov. 20 (1818). Så fort hennes af fruktan vingade fötter förmådde bära henne. Kullberg Domaren 19 (1842). Säg henne, att allt evigt i min lefnad, / allt vingadt som jag tänkt, / .. allt trådar är ur hennes kärleksväfnad. Levertin Leg. 3 (1891). — jfr LÄTT-, ROSEN-, SNABB-VINGAD. — särsk.
a) om ord l. yttrande o. d.: högstämd l. upphöjd (se UPP-HÖJA 1 slutet ε); ibland äv. liktydigt med: bevingad (se d. o. 2 a α β’); förr äv.: flyktig l. kortlivad. Man räknar ej der så noga med de vingade orden, dem det ena ögonblicket föder och det andra begrafver. Tegnér (WB) 2: 323 (1814). Turkarne föllo till föga för hans vingade diplomatiska ord, och grekerna stodo häpne inför denne arftagare af Isokrates’ och Demosthenes’ konst. Rydberg RomD 95 (1874, 1877). Vingade Churchillord. DN(A) 18/7 1965, s. 9.
b) om tidsavsnitt o. d.: snabbt förbiilande l. försvinnande. Ossian 3: 11 (1800). Under dessa förklaringar nalkades med vingade sekunders snabbhet det fatala klockslaget nio. Topelius Vint. I. 1: 360 (1860, 1880). Glädjens vingade stunder foro. Melin Dikt. 1: 21 (1888). De vingade åren förlöpte / i en evigt kretsande ström. Silfverstolpe Arv. 14 (1919).
Spalt V 1208 band 37, 2017