| Publicerad 2023 | Lämna synpunkter |
ÄRLIG æ3rlig2, adj. -are ((†) komp. -aren Luk. 14: 8 (NT 1526)). adv. -A (äv. -e) (†, G1R 1: 79 (1523), KulturbVg. 1: 96 (1749)), -AN (†, OxBr. 12: 171 (1615), Wallius 2Likpr. 97 (1628)), -EN (Psalt. 73: 6 (öv. 1536) osv.), -T (RARP 3: 190 (1642) osv.).
1) († utom i a α) motsv. ÄRA, sbst.2 1, 2: som (med rätta l. vederbörligen) åtnjuter ära l. (allas) aktning o. dyl. l. innehar (hög o.) ärofylld l. hedervärd l. ansedd ställning; ärevördig l. ärorik; aktningsvärd l. hedervärd; respektabel; ansedd l. aktad; jfr HEDERLIG 1, 2. — jfr O-ÄRLIG.
a) om person (jfr c); särsk. närmande sig l. övergående i rent klassificerande anv., för att ange (underförstådd l. för alla given) motsatsställning till ärelösa l. missaktade o. d. (motsv.) personer. Aff gudelige företagelse .. thesliges ærlige gode mæntz raade. G1R 1: 34 (1522). Sät tigh (vid bröllop) icke j fremsta rwmet, ath icke till äwentyrs noghon kom(m)er som bwdhen är .. och är ärligharen en tw. Luk. 14: 8 (NT 1526). Han war född aff ährlighe Föräldrar: Ty Konung Childeberts Krijgszöfwerste Gundulphus war hans Mormodhers Brodher. Schroderus Os. 2: 183 (1635). På thet Skarprättare Embetet icke widare måtte komma uti föracht; Så hafwe I hädan efter, ther til at antaga ärlige och oberychtade personer, the ther i anseende til theras ostraffelige förhållande, med skäl kunna lidas ibland ärligit folck. Schmedeman Just. 1533 (1699). Den endaste i werlden, som jag kan wara försäkrad om, at wara min upricktige wän, är denne ährlige Truls. Modée HåkSmulgr. 22 (1738). Äfven har jag, så sant jag är ärlig, ej haft den minsta del i vår sista scharmütsel. Eurén Kotzebue Erem. 94 (1797). Knappast värdig en ärlig mans harm. Lundquist Jensen HimmH 15 (1907). Auerbach (1916). — särsk.
α) (numera bl. ngn gg) i ordspråk o. d.; av nutida språkkänsla närmast uppfattat ss. hörande till bet. 2. En ährligh mans Ord pläghar man giärna troo. Grubb 650 (1665). Ährligh och trogen, får fulle födhan. Grubb 904 (1665). Ärlig man aktar varken lov eller tadel (fäster sig inte vid vad folk talar om honom). Holm Ordspr. 377 (1964).
β) om person av viss nationalitet. Han klöff hans hoffuud j axlar nedh / Hwar erligh Norsk man gaffs ther wedh. Svart Gensw. F 3 a (1558). Derföre så wore höghnödigt och rådheliget, att alle ehrlighe swänske män .. de förmanthe deres Konung der till. RA II. 2: 291 (1617). En öfvertygelse .. som visar, huru skarpt smittande sydländingens ”dolce far niente” är äfven på en ärlig nordbo. Nyblom Bild. 57 (1864).
γ) ss. hedrande epitet för person (med gm personbeteckningen angiven yrkesfunktion l. social ställning o. d.); ofta i sg. obest. utan föregående artikel; särsk. i förb. med annat ss. sådant (mer specificerande) epitet fungerande adj. (jfr BESKEDLIG 2 slutet, FÖRNUFTIG 2 slutet, FÖRSTÅNDIG 2 slutet, VÄL-AKTAD, VÄL-BÖRDIG, VÄL-FÖRSIKTIG, VÄL-FÖRSTÅNDIG). Aff werdugiste werduge erlige herrer och godemen riikesens raad. G1R 1: 6 (1521). Anno [15]90 thenn 12 marttzi rustuffuo hölltz wtti erligh, wellbyrdighe Erich Axzellss(o)nns neruare. TbLödöse 174 (1590). Min fader war ehrligh dannemann Anders Bängtson. Bolinus Dagb. 7 (c. 1675). Bland Allmogen och Gemenskapen benämnas Nämdemän: Ärlige och Wälförståndige. Bönder: Ärlige och Förståndige. Lundequist SvHandsekr. 23 (1877).
δ) i fråga om sexuell l. äktenskaplig dygd, om kvinna: anständig (se d. o. 4 b) l. ärbar; äv. om barn: född inom äktenskapet; jfr DYGDIG 2, HEDERLIG 11. Een erligh quinna är sinom manne en glädi. Syr. 26: 2 (öv. 1536). Både till att .. blidka Gudh .. som att ährliget giöra dhet Barn wij oss emillan hafft och ännu lefuandes är (vill vi gifta oss). VDAkt. 1682, nr 158. At de, som .. under Äcktenskaps-löfte, haft Lägers-mål med hwarandra, .. pläga ingå sådane förlikningar, at sedan Qwins-Personen blifwit, som ärlig Hustru, Kyrkio-tagen, .. de förmena sig wara ifrån hwarannan frie. PH 1: 768 (1728). Då tar ni felt om mig, min Herre! jag är en ärlig flicka. Eurén Kotzebue Orth. 2: 19 (1794).
ε) med mer framträdande l. huvudsaklig tanke på (förväntat) handlingssätt ss. hedervärt l. det enda hedervärda, närmande sig l. övergående i bet.: rättskaffens l. rätt handlande l. god (se d. o. 2); ngn gg äv.: hygglig (se d. o. 4, 5); äv. om hjärta (jfr b); äv. substantiverat; jfr 2. Item latha strax .. gifua alt krigzfålcket .. en åhrs besoldningh, på thed the motte vara honom till reedha med ett trogith, ärligith hiertta. HT 1916, s. 197 (1597). Att .. de ärliga (bland studenterna) så mijkijt fortare i sina studier och promotioner fortkommo. Rudbeck d. ä. Bref 46 (1667). Nå det war en ärlig Man: Han gaf mig half-an Carolin bara för det jag skulle söka up en, som jag känner bättre än mig sjelf. Dalin Vitt. II. 5: 123 (1738). Må en ärlig Fader icke gråta, som ser sin Son så omskapad til en fantast, Gycklare, Narr. Lagerström Holberg Jean 19 (1744). Han gör allt som en ärlig karl icke bör göra, och allt hvad en ärlig karl bör göra, det gör han icke alls. Hagberg Shaksp. 10: 71 (1850).
b) om sak (jfr a ε, c); särsk. om dels verksamhet l. sammankomst l. förening o. d., dels härkomst; jfr 4. Och wart såå thet ärligha regementet som gudh skickat hadhe emellan sin creatwr förhindrat och omwändt. OPetri 1: 9 (1526). (De som) äro i Bann, (skall) icke heller lijdas vthi ärligha samquembder, till thes the sig bettrat haffua. KOF 1: 252 (1575). Hwad dantsar wid kommer, så äre dhe endels låflige och ährlige, endels olåflige och oährlige. Fernander Theatr. 331 (1695). Men til det lediga Rådmans-Ämbetet, skulle Borgerskapet .. utwälja och ordinera en fridälskande och wäl qualificerad Person, af ärlig börd och härkomst. Cederbourg BeskrGbg 160 (1739). Lät oss .. gräfva i askmörjan efter Doktorns ben, att vi må föra dem i ärlig kyrkojord. Almqvist Amor. 328 (1822). Med frågan om de ärliga stridsmedlen sammanhänger den om, hvem som har rätt att hänföras till stridsmän. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 431 (1886). — särsk. om ngns namn l. rykte o. d. Thetta nampnet Ladhulåås är itt ärligit nampn, ther konung Magnus haffuer hafft större heedher och prijs vthåff, än han hade wordet kallat en Romesk keysar. OPetri Kr. 95 (c. 1540). Gode och ehrlige Fougdar och Skrifware som Lagfarne äre och hafwe ett ehrligit rychte, Item Tullenärer, Factorer, Profwiantmestere. CivInstr. 34 (1618). Bof! Hvad tänker du göra med mitt ärliga namn? Geijerstam LycklMänn. 45 (1899).
c) om (gudomlig) person l. sak, närmande sig l. övergående i bet. (l. motsv. ÄRA, sbst.2 3): glänsande l. härlig l. enastående. O Adam hwar är nw thet ärligha gudz beläte som tw war scapat medh? OPetri 1: 9 (1526). Tu Dawids Son .. skiön och härlig / Rijk och ährlig. Ps. 1695, 131: 1.
2) [sannol. eg. specialanv. av 1 a (ε)] motsv. ÄRA, sbst.2 5, om person: som i fråga om ekonomiska mellanhavanden l. annans egendom o. d. (principfast l. pålitligt) inte handlar l. handlat brottsligt l. bedrägligt l. klandervärt o. d.; hederlig (se d. o. 8); i ä. språkprov ofta utan klar avgränsning l. åtm. svårt att skilja från 1 a ε; äv. dels metonymiskt (ofta svårt att skilja från 3), särsk. om hand, dels i överförd anv. (se slutet), dels ss. adv.; jfr 1 a α. Ath effthir Söffrin .. kann beffuissa, att hann ehrligienn .. kiöpth haffuer wthaff Oloff Piperra ehnn hallff hus och jordh wthi Ellffzborgh. TbLödöse 100 (1588). Hafwer sysloman borgadt sin hufwudmans gods och wahror ut til then, som för ärlig och richtig man känd war, men finnes sedan så fattig, at han ej gitter thet återgälda. HB 18: 6 (Lag 1734). ”Fattig men ärlig” – sa’ timmermannen, gaf igen lusen åt kamraten. Holmström Sa’ han 31 (1876). Om skäl föreligga till antagande, att sökanden saknar .. utväg att i utlandet ärligen försörja sig. SFS 1940, s. 1072. Ölkaféer skulle jag akta mig för. Där satt ingen som ville ta den reaktionära blaskan i sina ärliga nävar. TurÅ 1984, s. 101. — jfr GRUND-, O-ÄRLIG m. fl. — särsk. i överförd anv.; särsk. om dels arbete, dels förtjänst. Skall man och icke försumma sigh så mycket mögeligit wara kan genom ärlige och Loflighe medell till att förwärfwa. Brahe Oec. 180 (c. 1575; uppl. 1971). Mijn .. bön, att .. (min son) till nogon charge höggunstigest motte förhulpin blifwa, der han kunde sitt ährlige bröd winna. BraheBrevväxl. II. 1: 169 (1660). Att många utgångne från detta fängelse lyckats förvärfva sitt uppehälle genom ärligt arbete. Oscar I Straff 39 (1840). Är pengarna jag just fått ärliga? – Inte det minsta, sa Benny. Jonasson Hundraår. 198 (2009).
3) [utvecklat ur 1 a ε (l. 2)] om person: som säger som det är (o. inte far med osanning) l. menar allvar med det man ger uttryck åt l. gör (o. inte ger falskt sken av ngt annat l. mera än det eg. avsedda); uppriktig; äv. dels substantiverat (särsk. (numera bl. tillf.) i förb. med mena (jfr MENA, v.2 1 b)), dels ss. adv., dels utvidgat (se a), dels överfört (se c), dels bildl. (se d); jfr 2. Var nu ärlig och uppriktig. Är du helt ärlig nu? Hon såg fullkomligt ärlig ut, när hon sade det. Den här gången tänker jag ärligt säga min mening. Du måste vara ärlig mot dig själv i allt du gör. Angående wår march så är den miserable, jag är aldrig ärlig har jag inte måsta betala hwar dag. Stenbock o. Oxenstierna Brefv. 1: 39 (1692); jfr b. Det är bekant, att den store man, jag nyss utmärkt, i sin första ifver för en dygd, den han ej fann på jorden, ärligen trodde den hafva funnits i sekler alltför aflägsna för vår granskning. 2SAH 2: 281 (1802). För den, som menar ärligt med sin sjelfförädling, är en upplyst fiende ovärderlig. 2SAH 48: 205 (1861). Jag har ärligt försökt läsa. Men jag kan inte samla tankarna. Krusenstjerna Pahlen 3: 58 (1931). Även vid ett och samma manuskript kan det ena inspelningsföretaget vara dubbelt så dyrt som det andra. Bägge två kunna dock vara fullt ärliga i sina erbjudanden. Förberg SäljFilm 90 (1946). Jag vill vara den där ärliga, raka killen hon vill att jag ska vara. Bredow BaraInte 160 (2009). Jag vill att ni är så ärliga som möjligt, jag vill höra allt nu. Malmquist Ögonbl. 30 (2015). — jfr BOTTEN-, GRUND-, O-ÄRLIG m. fl. — särsk.
a) i fråga om återgivande av ngt; äv. i utvidgad anv., i fråga om sanningsenlig (konstnärlig) bildåtergivning o. d. Intagen af den nyhet at för första gången i mit lif se mig citeras ärligen, svarar jag med glädje på edra inkast. Thorild (SVS) 3: 247 (1792). Han var en ärlig sökande konstnär. Eugen BrevBer. 52 (1942). Ändå andades det porträtt han just målat av dem en sorg, han återgav ärligt Elsbeths resignerade, förgråtna ansikte. Burton GutenbNova 238 (2016).
b) i satsadverbiella uttr. angivande (oförbehållen l. rättfram l. mer l. mindre hänsynslös) ärlighet i den därav bestämda utsagan, dels ss. adv. (särsk. i förb. med sägeverb i p. pf., särsk. (o. i sht) i uttr. ärligt talat), dels i sådana uttr. som för att vara ärlig, dels i sådana villkorsbisater som om jag skall vara ärlig. (En) tydning, som, ärligt sagdt, öfverraskar mig än mera. Rydberg Ath. 140 (1876; uppl. 1859: uppriktigt). Stå inte här och bli kall. Ärligt talat, så är jag själv i stort behov att få sova. Stiernstedt Attentat 83 (1942). Jag unnar er nöjet. Eller för att vara riktigt ärlig: jag unnar er det inte. Johnson DrömRosEld 226 (1949). Om jag ska vara ärlig tror jag hon kommer att försöka ta livet av sig igen. Mankell Villospår 323 (1995). Ärligt, det låter som värsta katastrofdaten, sa jag utan att låta glad. Khemiri InteMinns 129 (2015).
c) i överförd anv., om ngt sakligt: som kännetecknas av l. vittnar om ärlighet.
α) om sinne l. väsen l. utseende o. d. (Folket) war .. så trofast och ärligen sinnat, att hwad .. med hand och mund försäkrades, .. stod fastare och oryggeligare än skrifteliga förbindelser. Lönqvist Bara 1 (1775). Gustaf .. var en satt och kortväxt gosse med ärligt ansigte och ärlig själ. Carlén Köpm. 2: 29 (1860). Bäcklund levde mycket på sin förtroliga röst och sitt ärliga utseende. Karnstedt Slamf. 190 (1977). När hon mötte hans ärliga blå ögon bestämde hon sig för (att inte vara misstänksam). Nesser FallG 426 (2003).
β) om utsaga l. handling l. förhållningssätt o. d.: ärligt uttryckt l. menad. Kiärlek, .. Ärbarhet är ditt namn, där du äst Ährlig och Äkta. Frese VerldslD 73 (1719, 1726). Omstörtningsandan .. har till en stor del hållit ärligt ord. Askelöf Tal 10 (1835). Det är det sunda vettets och det friska omdömets glada mod, som är ärligt, emedan det ej gitter vara annat. NordRevy 1895, s. 201. Vår ärliga ånger är det allra första, elementära villkoret för att vi skola få möta levande Gud. Bolander HerrKr. 19 (1946). Det enda ärliga svar jag kan ge på den frågan är att jag inte vet. Anderson Brev. 22 (2004).
d) i bildl. anv., om ngt sakligt: som inte är ngt annat l. sämre l. värre än det som den till det yttre l. i utgångsläget synes vara; särsk. (möjl. med anslutning till 5) i uttr. en ärlig chans, en realistisk chans; äv. ss. adv. till adj.-attribut. Karlen .. betraktade gubben och hans pels med .. ärligt dumma ögonkast. Topelius (SLS) 7: 322 (1856). Ingen .. kullridning förekom, då hindren, ehuru allvarliga nog, voro hvad man kallar ”ärliga”. GHT 25/11 1895, s. 2. Oxygenol är det ärliga tandvårdsmedlet, vars verksamma beståndsdel var och en känner, som mekaniskt renar och desinficerar. BVT 1926, nr 17, s. 4. Brandmän talar om två slags bränder: ärliga och oärliga bränder. Det vill säga: vanliga, förutsebara bränder och bränder där det förekommer gasflaskor och liknande. GbgP 10/10 1986, s. 5. Vi vill ge vår dotter en ärlig chans, vara tillsammans med henne och deprogrammerarna en vecka och sedan låta Britta göra sitt eget val. DN 10/6 1987, s. 17.
4) (numera föga br.) motsv. ÄRA, sbst.2 (1,) 4, om sak: som man kan genomföra l. bruka l. anta med oförminskad l. bibehållen ära l. har l. får (tillbörlig) ära l. heder av; ärofull; hedersam l. hedrande; särsk. i fråga om dels levnadssätt l. sysselsättning o. d., dels strid o. d. (jfr d slutet), dels (freds)avtal o. d.; ofta svårt att skilja från 1 b; jfr HEDERLIG 5, 7. Ther medh är ther och wisseligha synd och gudz förtörnilse ee hurw ärlighit leffuerne och godha gerningar vthwertes skijna. FörsprRom. 1 a (NT 1526). Domproesten bleff satt i fengelse på Stocholms Slott, doch vti ett nådeligit och ärligit fengelse. Svart G1 142 (1561). Han (skall) göra fienden ett Manligit och Ährligit Motstånd och befestningen ingalunda öfuergifua. LReg. 93 (1616). (Vi ber, att Gud) wårt käre Fädernesland .. medh en godh, säker, ährligh och almän fredh wälsigna wille. RARP 3: 246 (1642). Men de som efter utståndet straff och Kyrkoplickt, lefva Christeligen och väl, skola intet förevitas eller i sin ärliga handtering och näringsmedel förhindras. Wallquist EcclSaml. 5–8: 337 (1666). Alt lofligit är intet altijd ährligit. Törning 6 (1677). (Gustaf III) insåg .. att en riksdag skulle medföra större vådor än en ärlig strid. Tegnér Armfelt 1: 258 (1883). — jfr O-ÄRLIG. — särsk.
a) (†) i fråga om vitsord om person (inför rätta), i sådana uttr. som intet annat med ngn veta än det som ärligt och gott är. Han wiste jnted anned En ted Som Erligit war med Henne. UpplDomb. 5: 23 (1553). Att de haffua honnom jntidh till att beskylla, wttann t(het) som ährligheth och gotth ähr. TbLödöse 178 (1590). Och seger sig inthet annat medh Måns Pedherson weta än dhet ährligit och godt är. HSH 39: 343 (1677).
b) om för den avlidna hedersam begravning, äv. grav; äv. ss. adv.; jfr HEDERLIG 5 d. På Sancte Valentini dagh .. fördes her Steens Stures lijk til Gripzholm, ther bleeff thet erligha begraffuet. OPetri Kr. 300 (c. 1540). En fattigh moste ingalunda för sin fattigdom skul aldeles umbähra ährligh begrafning, utan moste af församblingarnas almoso och penningar befordras til grafwen. KOF II. 1: 270 (1659). Allt vad .. (hustrun) kunde uppnå med sina offer och sin kärlek var att få begrava sin mans lik i en ärlig grav. Böök ResSv. 174 (1924). Rabenius skiljer i sin ”Lärobok i svenska kyrko-lagfarenheten” mellan ärlig, tyst och neslig begravning. Brilioth SvKyrkKunsk. 254 (1933).
c) i fråga om för givaren l. mottagaren hedersamt överlåten resp. förvärvad tillhörighet o. d.; jfr HEDERLIG 5 c. Gott arbete giffuer erligh löön. SalWijsh. 3: 15 (öv. 1536; Vulg.: gloriosus; Luther: herrlichen; Bib. 1703: härlig); möjl. till 1 c. The ther hade lust fogha sigh til H. K. Maitz. tienst, togh Hans Nådh an, lätt them bekomma en ärligh och ståteligh besålning. Svart Ähr. 64 (1560). Derföre hafue dhe på begge sider .. betäncktt sigh att wele begåfue huar annann, medh ett erligitt och christeligitt testamente. 3SthmTb. 5: 7 (1603). Svedjegården var ett ärligt fång. Svedjegården stod solrätt. Moberg Rid 28 (1941).
d) ss. adv.; jfr b. Hustrv Cecilia Som hær in vti worth rike erliigha fongen warth. G1R 1: 79 (1523). Altid laga så, at alting ährliga och skickeliga tillgår. KulturbVg. 1: 96 (1749). Hamilton .. sökte under flera timmars samtal ärligt fullgöra kungens uppdrag. De Geer Minn. 1: 225 (1892). — särsk. i fråga om krig l. strid. Doch hade thet warit honom erlighare döö i markenne för sina fiender. OPetri Kr. 37 (c. 1540). Att han sitt blodh så ridderligen och ährligen i en så ståtelig occasion för sin herre och sitt fäderneslandh uthgutett haffve. AOxenstierna 4: 81 (1628). Han ärligt slogs, men – lyckan var i nedan. Oscar II I. 1: 8 (1858, 1885).
5) [utvecklat ur 4] (utom i a numera föga br.) som (till fullo) fyller rimliga anspråk l. sitt ändamål l. förtjänar sin benämning; god (se d. o. 1); (till fullo) ordentlig (se d. o. 3) l. anständig (se d. o. 2 b α) l. skälig (se d. o. 8); verklig (se d. o. I 3) l. sannskyldig; jfr 3 d o. HEDERLIG 5, 9, ÄKTA, adj. 3. At .. vid hvart kall en sinnom en ärlig, viss och stadig underhåldning må tilförordnedt, stadfest och bebrefvet blifva. RA I. 3: 107 (1593); möjl. fel för ÅRLIG. Nu kan hända, at någrom utaf läsamestarom wanför warder .. då äger konunger honom ärligit oppehelle gifwa. Annerstedt UUH Bih. 1: 49 (i handl. fr. 1604). Han wille wara så ärlig patriot som een annan. RARP 6: 119 (1657). Hon hade förklarat sig nöjd att .. skiljas vid honom, med förbehåld af en någorlunda ärlig utkomst. Tersmeden Mem. 6: 5 (1785). Jag hade icke haft en ärlig sömn på åtta dygn. Carlén Rosen 219 (1842). Visserligen var man midt i rågskörden och hade skyndsamt, så man knappt hann spotta eller få sig en ärlig rök, som Klockars-Kalle sade. Rönnberg Bredbolstad 111 (1907). Auerbach (1916). — särsk.
a) [numera åtm. delvis med anslutning till 2 slutet] (fullt br.) i uttr. (göra) ett ärligt handtag, om ordentlig l. verklig (samhällsnyttig) arbetsinsats; numera i sht i negerad sats (ofta mer l. mindre klandrande). Morgonbladet skall hafva tack för det ordet och ett ärligt handtag emot ett par elaka och dumma tidningar. Friskytten 9/2 1850, s. 2. På många år hade han inte gjort ett ärligt handtag utan bara slagit in litet varor eller hämtat en ask i en hylla. DN 8/4 1981, s. 18.
b) ss. adv.; särsk.: med besked l. sannerligen o. d. Om the nu försuma sigh, / Då skola the ährligen få skiäl: / Jagh tör än siälf slå them ihiäl. Asteropherus 84 (1609; uppl. 1909). Der altt vnderslef förtoges skulle .. (skatten) Erligit förslå. RARP 3: 190 (1642). Hon blifvit så ärligt beröfvad / På lifvet sin trygga tro. Bååth GrStig. 153 (1889).
1) (†) till 1 (a): egenskapen l. förhållandet att vara aktningsvärd l. hedervärd l. ansedd l. aktad o. d.; äv. till 1 a δ: ärbarhet; äv. närmande sig l. övergående i bet.: ära l. heder. Gudh vthaff sina barmhertugheet haffwer .. (människan) vprettadh j ghen till then ärligheet ther hon j frå fallen war. OPetri 1: 4 (1526). (Soldaterna) hvilcke dock ölstopedt haffver varidt kärere än lijff, godz, välferdh och all ärlighett. G1R 26: 108 (1556). Att mången ungh och ehrlig Adelsman, den der igenom .. dygdz och ehrligheetz efftertrachtande till sådanne embeter kunde upphöijas. RA II. 2: 91 (1617). Förwist för hwar Qwinnas Ähra må man nu wäl draa Misztankar / När som så Oährligheet just hoos Ährligheeten wankar. Dahlstierna (SVS) 331 (c. 1696). En upsyn som för at stångas, et tal som för at bitas .. voro säkra bevis af Ärlighet, Dygd, Gammal Göthisk Heder. Kellgren (SVS) 5: 606 (1792). särsk. till 1 a γ, ss. hedrande omtal av person; särsk. i uttr. eder ärlighet, ss. hövligt tilltal (jfr eder, pron. 1 b). Är iag kärlig bönfallen til eder erlighett, attj wille flije mig Kong:e Mt:z stempninge. BtFinlH 3: 194 (1546). Hjelten i hela denna Romanen är Candidus, upfödd .. (hos) en Baron, som hade en Doter, wid namn Cunigunda, uti hwilken wår unga Ärlighet blef häftigt kjär. SvMerc. V. 4: 218 (1760).
2) till 2: egenskapen l. förhållandet att vara ärlig, hederlighet. (Sv.) Ährlighet, (t.) die Ehrlichkeit. Lind 2: 1 (1738); möjl. äv. till 3. Ännu återstår .. vården om den frigifne fångens första stapplande steg på ärlighetens och pligtens bana. Oscar I Straff 71 (1840).
3) till 3: egenskapen l. förhållandet att vara ärlig, uppriktighet; särsk. dels i det satsadverbiella uttr. i ärlighetens namn (jfr namn 8), ungefär liktydigt med: ärligt talat, dels i uttr. (vara) ärligheten själv (jfr själv I 1 e); äv. till 3 d, i fråga om sak; jfr 2. Hon skulle aldrig ljuga, hon är ärligheten själv. I all ärlighet. Lindahl o. Öhrling (1780). Den högsta innerliga själens ärlighet består derföre deruti at Veta huru mycket man verkeligen vet. Thorild (SVS) 4: 170 (1794). Svagheter och fel lågo i öppen dag, men ursäktades lätt just derföre att de voro så öppna, ty frimodig ärlighet försonar mycket. 2SAH 60: 277 (1883). Som ett arv ha vi idag formens funktion eller ärlighet som ett av de första kraven på en god produkt. Form 1946, s. 47. Att bära ett rosa band när man precis har gått igenom en operation för rektalcancer kan förstås gå, men det känns i ärlighetens namn rätt konstigt. Wahlberg Cancerland 168 (2016). särsk. i ordspråk l. ordspråksliknande uttr., särsk. (o. i sht) [jfr t. ehrlich währt am längsten] ärlighet varar längst. Rhodin Ordspr. 123 (1807). Jag råder alltid till ärlighet. Ärlighet varar längst, det är säkert det. Hedberg DockDans. 133 (1955).
Ssg (till ärlighet 2, 3): ärlighets-krav. Ärlighetskravet omfattas villigt av alla i principen, men när det gäller praktiken undantar moralisten gärna sig och de sina. DN(A) 25/10 1914, s. 2.
Spalt Ä 381 band 39, 2023