| Publicerad 2021 | Lämna synpunkter |
ÅNGRA oŋ3ra2, v. -ade ((†) pr. sg. -er Carl IX Cat. Z 1 a (1604)). vbalsbst. -ANDE; -ARE (tillf., Lidner (SVS) 3: 29 (1788) osv.).
1) känna ånger över (ngt), önska (ngt) ogjort; särsk. dels motsv. ÅNGER, sbst. slutet, med avs. på synd, dels i det bildl. uttr. ångra köpet l. ett köp (se KÖP 1 k); äv. närmande sig bet.: ändra sig beträffande (ngt); äv. med obj. ersatt av prep.-uttr. inlett av på; förr äv. (o. urspr.) med saksubj. o. indirekt personobj.; jfr FÖRTRYTA II a α, PENITERA 1, REGRETTERA 2. G1R 2: 69 (1525). At man ångrar och begråter sina synder af hiertat. OMartini Pred. E 1 b (1606). Werden förmante honom til bönen, och sade, at han intet göra skulle, som honom sedan ångra kunde. Münchenberg Scriver Får. 152 (1725). Jag ångrar på, att icke äfven jag gick in på förslaget. SDS 21/5 1878, s. 1. Det hade .. ett ögonblick ångrat intendenten och kammarrådinnan, att de tagit befattning med befolkningens civilisering. Strindberg Hafsb. 137 (1890). Trots mitt brinnande intresse för järnvägstjänsten .. har det funnits tillfällen, då jag djupt ångrat mitt val av levnadsbana. Järnvägsminn. 145 (1952). När Lord Byron började ångra hela Greklandsprojektet såg Trelawny till att vi kom iväg. Combüchen Byron 441 (1988). — särsk. (†) i uttr. låta sig ngt ångra, ångra ngt; jfr LÅTA I 19 d. (Herren) är ingen menniskia at han sigh någhot ångra låter. 1Sam. 15: 29 (Bib. 1541). Att såsom Gudh är mild och barmhertigh öffuer the syndare som sigh bättra wilia, och låtha sigh thet ångra, att the honom förtörnat haffua. KOF 1: 185 (1575). Swedberg Dav. § 49 (1713).
2) refl.: känna ånger; äv. närmande sig bet.: ändra sig; särsk. i uttr. ångra sig över ngt, känna ånger över ngt; förr äv. i uttr. ångra sig över ngn, (med ånger över tidigare förhållningssätt) känna medlidande med ngn. Syr. 12: 12 (öv. 1536). Och Israel ångradhe sigh offuer sin brodher Ben Jamin, och sadhe, I dagh är een slecht j Israel nedherlagd. Dom. 21: 6 (Bib. 1541). Sker (smädandet av Gud) obetänckt, och af hastighet, och ångrar han sig; böte hundrade daler. MB 1: 1 (Lag 1734). Medtager man något bränvin för Bogas, så har man ingen orsak att ångra sig deröfver i längden, ty detta aqua probata är, om möjligt, lika souveraint här (i Colombia), som hos oss. Gosselman Col. 1: 195 (1828). Glad han den vill ta emot / som sig ångrar och gör bot. Ps. 1986, 534: 2. Hon funderade ett ögonblick på att hänga paketet på dörren, men ångrade sig. Ingemarsson SmåCitr. 315 (2004). — särsk. med obj. (numera bl. bestående av att-sats). Gudz gåffuor och tillkallilse äro sådana, ath han kan th(e)m icke ångra sich. Rom. 11: 29 (NT 1526). Då de Norska hörde att Konung Olof war afslagin, då blefwo alla förskrechta och ångrade de sig att de hade åstundat segla ifron en slijk Herre och Höfdinge, uti sådan fara. Reenhielm OTryggw. 257 (1691). Jag ångrar mig mycket mitt senaste bref. Tavaststjerna Hem. 97 (1895).
Spalt Å 173 band 38, 2021