Publicerad 1898   Lämna synpunkter
AFUNNA, v.
Ordformer
(pr. affvnner L. Petri (1555); afvnnar Spegel Öp. par. 1 (1705); Weste Werther 62 (1796). ipf. affwunte J. Matthiæ 1: 309 a (1658))
Etymologi
[fsv. afunna af AF o. UNNA; jfr fsachs. afunnan, mholl. af(j)onnen, ags. ofunnan; jfr äfv. MISSUNNA];
o. AFUNNAS, v. dep.
Anm. Formerna afunna(s) o. afunnar kunna äfv. föras till AFUNDA(S).
I. AFUNNA.
1) (†) afundas. (Den fattige) affvnner .. them rika hans äghodelar. L. Petri 3 Post. 28 b (1555). Ofta afunnar jag Albert. Weste Werther 62 (1796). Boëthius Sed. 181 (1807). Deleen (1836, under neiden).
2) (†) missunna. Sådana affwunsiuka (dvs. missunnsamma) Menniskior woro Juderna, som affwunte Hedningarna theres Vmwändelse. J. Matthiæ 1: 309 a (1658).
II. AFUNNAS. (†) afundas l. missunna. Stiernhielm Fateb. F 1 b (1643). Dhet man mäst affwunnas wedh (dvs. hvad människor mest afundas l. missunna en), dhet lyckas offta bäst. Grubb 526 (1665); jfr AFUND 1 a. Ihre Gl. 1: 71 (1769). Heinrich (1814). — Anm. Ex. från Grubb skulle möjl. också kunna föras till AFUNNA (det med anledning hvaraf man mest utsättes för afund l. missunnsamhet osv.).

 

Spalt A 721 band 1, 1898

Webbansvarig