Publicerad 1902   Lämna synpunkter
ASPIRATÖR as1piratö4r l. 01—, l. -œ4r, r. l. m.; best. -en, hvard. äfv. -n; pl. -er.
Etymologi
[af fr. aspirateur, af aspirer (se ASPIRERA)]
1) kir. apparat medelst hvilken vätska utsuges ur en härd inom kroppen på sådant sätt att den yttre luften ej erhåller tillträde till härden; jfr ASPIRATOR 2. Priskur. fr. Ch. O. Werner 156 (1900).
2) (föga br.) = ASPIRATOR 1. Schulthess (1885).
3) = ASPIRATOR 3. 2 Uppf. b. 4: 446 (1899).

 

Spalt A 2505 band 2, 1902

Webbansvarig