Publicerad 1902   Lämna synpunkter
BEHÖRING, f.; anträffadt bl. i pl. -ar.
Etymologi
[af mnt. behoringe; jfr ä. d. behøring]
(†) tillbehör; jfr BEHÖR 1 a, BEHÖRIGHET 1, BEHÖRNING. — jfr TILLBEHÖRING.
a) förnödenheter, rekvisita. (Att) slottet bliffuer förwaradt medt bygning värier och andra behöringer. G. I:s reg. 5: 84 (1528). Trij .. örligis skiip, well vtrustede, mett byssor krudh lott (dvs. lod, kulor) fettalie folk och alle andre tilbörlige behöringe. Därs. 11: 55 (1536).
b) om en gård l. fastighet tillhörande uthus, lägenheter, egolotter o. d.: adpertinenser. Hendricks Stråb[w]cs hws uthj Stocholm, med alla behöringar. G. I:s reg. 4: 82 (1527). Alle the behöringer vnder samma huss liggia .. innan stadz och vthan som ær bodhar kællare tompther (osv.). Därs. 373.

 

Spalt B 917 band 3, 1902

Webbansvarig