| Publicerad 1908 | Lämna synpunkter |
BETÄNKT betäŋ4kt l., i sht hvard., -ŋ4t (betä´nkt Weste), p. adj.; n. o. adv. =.
I. [jfr motsv. anv. i ä. holl. o. ä. t.] (†) med passiv bet., motsv. BETÄNKA I 1: (väl) öfvervägd, öfverlagd. Jesum Nazarenum .., honom then ther aff gudz betenckta rådhe och försyn vthgiffuen war. Apg. 2: 23 (NT 1526; Luther: aus bedachtem radt vnd versehung Gottis). Hans .. fortechthe och betengtte forrederij. G. I:s reg. 4: 15 (1527). Betänckt Consideratè, cogitaté, iudicio. Helsingius (1587). At Konung Prusias vthaff sitt äghit betenckte Rådh wille Flaminio .. ther medh til willie wara. Schroderus Liv. 715 (1626). En stor del menniskjor .. bygga .. icke sitt hiertelag på någon betenkt och öfverlagd förnuftsgrund. Rydelius Förn. Föret. § 16 (1718, 1737). — jfr HÖG(T)-, O-, VÄL-BETÄNKT.
II. med aktiv bet.
a) i förb. vara betänkt (på l. i).
α) tänka på, öfverväga, söka komma på det klara med. At I mogen teste alvardeligare her utinnan betänkte vara. RA 1: 75 (1527). På ded de (dvs. ständerna) .. wille wara betänckte opå, huruledes denne Krigzlogan är att afholla och möta. RARP 2: 115 (1634). The danske richz råd, som här godz äga, (hafva vi) tillskrifwit, att the .. wille wara betänkte på, huruledes theras här quarlembnade tienare .. måge .. kuna gifwa Eders Kongl. Maij:t någon försäkring om theras plicht och troheet. Hist. tidskr. f. Skån. 1: 185 (1658).
β) [jfr ä. t. ich bin noch nicht bedacht, ob es gut sei] hafva öfvertänkt, vara på det klara med. Wij ähre icke betänchte, hwem wij skolom taga till wår .. Siälasöriare. Växiö domk. arkiv 1650, nr 32.
b) i förb. göra sig betänkt, taga i öfvervägande, tänka på (huru ngt må kunna ske) (jfr 3 a α). Samptelige Ständer (ville) göra sig betänkte, huruledes Hans Kongl. Maij:ts högheet och rätt .. kunde .. tagas i acht. RARP 9: 46 (1664). (Han) gjorde .. sig betänkt huru han skulle sörja för sin unga dotter. Sv. folks. 292 (1849).
2) (föga br.) motsv. BETÄNKA I 2, i förb. betänkt på, tänkande på, tagande hänsyn till. De idoga myrornas tropp, som, betänkta på vintern, / Plundra den rika dråsen af säd att öka sitt förråd. Adlerbeth Æn. 93 (1804, 1811). Den på allt betänkte Lagstiftaren. Palmblad Palæst. 168 (1823, 1842).
3) motsv. BETÄNKA I 5 o. 6, i uttr. (vara) betänkt på (l. om l. till) ngt, (vara) betänkt på att göra ngt l. betänkt att göra ngt o. d.
a) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t.] i förb. vara betänkt på (jfr c β) att (göra ngt), stundom vara betänkt att (göra ngt), ngn gg äfv. med inf. utan att.
α) hafva sina tankar riktade på l. tänka på att o. huru man må kunna (göra ngt), vinnlägga sig om att l. försöka (göra ngt). Ty skall detta Collegium betänckt wara wisse Doctores Medicos att förordna. Hjelt Medicinalv. 1: 13 (i handl. fr. 1663). Salig Konung Gustaf Adolph .. war betenckt vppå, at på alt sett befrämja wårt moders mål. Swedberg Schibb. c 4 a (1716). Jag var betänkt på at upfinna allehanda medel, huru jag vid min ankomst til Moscau måtte kunna göra förbättringen af hans vilkor varaktig. Ågren Gellert 143 (1757). Jag måste .. vara betänkt att i någon annan vrå af landet söka bröd åt mig och de mina. Tegnér 5: 116 (1817). Svenska Akademien hade emellertid varit betänkt på att fylla platsen efter Lehnberg och till hans efterträdare .. utsett erkebiskopen .. Lindblom. Ljunggren SAHist. 1: 270 (1886). jfr: Regeringen vill der hän vara betänckt, hvadh till fästningernes conservation nödigt är, tijdigt att fournera låta. RP 6: 111 (1636).
β) tänka l. fundera på l. hafva för afsikt att (göra ngt), ämna, ärna. Tå Eucherius förnam Orsaken til theras Ankomst, war han icke i thet ringeste betänkt, theras Begäran at effterkomma. Schroderus Osiander 1: 792 (1635). Hon (dvs. drottning Kristina) sade sig ock varit betänkt, at göra deröfver (dvs. om böndagar) en tilbörlig Förordning. Bælter Cerem. 290 (1760). Brändström .. har .. sagt mig, att han vore betänkt begära afsked. Stenhammar Riksd. 2: 63 (1840). För att ostörd få egna sig åt detta arbete var han betänkt att söka en kyrkoherdebeställning på landet. Beskow Minnesb. 1: 56 (1840, 1860). Vetenskapssocieteten i Uppsala var 1728 betänkt på att låta genom biskoparna insamla dialektord. Noreen Vårt spr. 1: 268 (1904). För sin del var han starkt betänkt på att taga ett slätstruket approbatur för att sluta som kollega i Piteå. Lindqvist Student. 167 (1906).
b) (mindre br.) i uttr. blifva betänkt på att (göra ngt), stundom blifva betänkt att (göra ngt), få sina tankar riktade på att l. komma på den tanken att (göra ngt). Då blef man i bägge lägren betänkt, at vända sig til Gudarna. Lagerbring 1 Hist. 1: 172 (1769). Jag blef .. allvarsamt betänkt på att insända en replik i Uppsala Tidningar. F. A. Dahlgren (1841) hos Dahlgren 2 Ransäter 170.
c) i förb. betänkt på (förr äfv. om l. till) ngt.
α) tänkande på ngt, som eftersträfvar l. söker främja ngt. Betänkte på sin egen räddning, skickade (de) hemliga bud till Svenska lägret. Strinnholm Vas. 2: 154 (1820). Johansson Hom. Od. 14: 124 (1845). Ett annat slägte .., bestående af dem, hvilka, icke så mycket betänkte på det allmännas fördel som på sin egen, voro färdige att begagna just felen hos de styrande, för att tillgodogöra sig sjelfva frukterna af deras magt. Carlson Hist. 5: 3 (1879).
β) i uttr. vara betänkt på (förr äfv. om l. till) ngt.
α’) [jfr d. være betænkt paa noget, holl. op iets bedacht zijn, t. auf etwas bedacht sein, äfvensom fsv. warer här om nadelige betänchte medh then fatige man] tänka på l. söka att åstadkomma ngt, söka främja ngt. Att man på medell ähr betencht sådant att affskaffa. RP 8: 2 (1640). Förmante honom att vara betenkt om godvillige mediis (dvs. medel). Därs. 129. När nya Siukdomar inkomma i ett Land .. så måste man wara betänckt på nya Läkedomar. Rudbeck Atl. 3: 373 (1698). Oss har intet beröm af Våre vapn varit så behageligit, at icke Vi hade velat vara betänckte på ro och fredsamhet. Nordberg K. XII 1: 323 (1740). Om hon (dvs. drottning Elisabet) någonsin beslöto Giftermål, hvartil hon likväl än icke voro betänkt. Celsius G. I 773 (1753, 1792). Konungen ville vara betänkt om des (dvs. kyrkodisciplinens) förbättrande. Bælter Cerem. 864 (1760). (De flesta kristna) äro .. icke betänkte på annat, än at taga sina öfningar i agt, sin Kyrko- och Nattvardsgång, sina böner. Nohrborg 448 (c. 1765). En enda man .. var betänkt på motstånd. Adlerbeth Ant. 1: 7 (c. 1792). (Han) var betänkt på flera utvägar. Hallenberg Hist. 4: 966 (1794). Derjämte var han (dvs. Judas Mackabeus) betänkt på landets säkerhet, anlade fästningar, omgaf Templet med en stark mur och nedlade fienden i sex fältslag. Ödmann Str. förs. 1: 310 (1799). (De båda nybyggarna måste) vara betänkta på födan för hela den tid, som åtgick innan nybygget bar något. Almqvist Grimst. 18 (1839). Föreställa ständerna nödvändigheten att vara betänkta på anskaffandet af nödiga medel. Carlson Hist. 4: 292 (1875). — (mindre br.) med afs. på person: tänka efter hvem som kan vara lämplig till (viss plats l. tjänst), söka få reda på. Regeringen (har) varitt betenkt om några qvalificerade personer, att der med dee vacante stellen ersettia. RP 8: 59 (1640). Fördenskuldh wille samptlige Ridderskapet nu wara betänkte på någon Secreterare. RARP 8: 3 (1660). Jag skulle vara betänkt på rekryter (dvs. nya medlemmar i statsrådet), att konungen föreslås. De Geer Minnen 2: 184 (1892). — jfr MORD-, OM-BETÄNKT.
β’) [jfr holl. een oogenblik dat hij niet op tegenweer bedacht was] (†) vara beredd på ngt. 2 RARP I. 2: 6 (1720). Man bör vara betänkt på försvar, så snart man medgifver möjelighet at blifva attaquerad. Höpken 2: 89 (1747). Konung Knut och Birger Jarl Brosa voro ej betänkte på detta grymma besök. Dalin Hist. 2: 152 (1750). Varer betänkte derpå, att min käpp skall dansa polska på eders rygg. Fryxell Ber. 5: 58 (1831; anfördt ss. yttradt af K. IX). — jfr OBETÄNKT.
a) [jfr motsv. anv. i ä. holl.] betänksam (se d. o. 1 a), omtänksam. Ty medhan tu tina barnas fiendar .. medh sådana fördrögning och förskoning straffadhe, och gaff them tijdh och rwm, at the måtte bätra sigh, Huru mykit meer äst tu wel betenckt, när tu dömer tijn barn. Vish. 12: 21 (Bib. 1541; öfv. 1869: med huru mycken större omtänksamhet skulle Du icke då döma dina barn). Wid Nattwardzens utdeelning, skal prästen betänkt och achtsam wara. E. Emporagrius i KOF II. 2: 86 (c. 1655). Han som är altijdh een så considerat och betencht Herre. Växiö domk. akt. 1680, nr 77. Detta (dvs. att antaga kristendomen) utwalde största deelen, de som best betenckte woro. Reenhielm Olof Tr. 57 (1691); jfr b. — i substantivisk anv. Det hwar Rättsinnigh och betenckt ifrån denne orten medh mig bewittna kann. HSH 31: 183 (1664); jfr b. En Deel .. glömma .. / Döden: som är tijdsens Måhl. / Den betänckte annat wäger. J. Lund hos Svenonius Likpr. ö. Gertrud Gutheim G 4 a (1683). — jfr OBETÄNKT.
b) [jfr mnl. wel bedacht sijn] i uttr. rätt (äfv. väl) betänkt, rättänkande, rättsinnig; jfr RÄTT-, VÄL-BETÄNKT. Rudbeckius 3 Pred. D 2 a (1622). I wille för den skull såsom godhe wäll betenckte herrar och kiere fädher skicka hijt en redelig man. Växiö domk. arkiv 1667, nr 275. Nogon rätt betänckt sielesörjare. Därs. 1676, nr 337. Dock detta gjör ey den, som rätt betänckter är. Keder Vitt. 372 (c. 1690). En sedug och rett betenckt hustru. Swedberg Cat. 141 (1709). — i substantivisk anv. Att iag .. har på Rijm giort En andächtig Hierte Suck .. och den publice brukat, lärer förmodel. ingen rätt betänckt finna sig förargad öf(ve)r. Växiö domk. akt. 1722, nr 136.
c) [jfr d. med betænkt hu, mnt. bydochten moede, mnl. met bedachten moede, ä. holl. met bedachte sinnen, t. mit (wol) bedachtem mut] (†) eg.: som tänkt sig för, i uttr. af l. med (väl) betänkt mod, äfv. sinne, efter mogen öfverläggning, med afsikt, med berådt mod; jfr VÄLBETÄNKT. Att wij aff well betäncktt modhe, haffue giordt Ett .. iordaskiffte medh .. Arffwedt drake. G. I:s reg. 7: 112 (1530). Aldrigh aff noghon första, som christet nampn haffuer burit, är sådana (som Sthms blodbad) förra skeedt, ther en haffuer så med itt berådt och betenckt moodh gått til, och lätit dräpa så mongha menniskior. O. Petri Kr. 331 (c. 1540). Thet (dvs. löftet) skal wara frijwilligt, sielffkraafft och medh betänckte moodhe giordt. Ups. möt. L 4 b (1593). Antingen oförwarandes af en händelse, eller ock med willja och af wäl betänkt sinne. Holm N. Sv. 22 (1702). — i uttr. med något argt betänkt mod, af argt uppsåt. Anseendis, atthet (dvs. att det) icke skeedt är mett nogot argt betenckt modt eller forszåt. G. I:s reg. 10: 59 (1535).
Spalt B 2218 band 4, 1908