Publicerad 1913   Lämna synpunkter
BLASFEMIST blas1femis4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[sannol. efter t. blasphemist, väl bildadt till blasphemie, blasphemisch efter sådana ordgrupper som chemie, chemisch, chemist]
(knappast br.) hädare; jfr BLASFEMANT I, BLASFEMATÖR. G. Dalin (1871). NF (1877). Ekbohrn Främ. ord (1904).

 

Spalt B 3104 band 4, 1913

Webbansvarig