| Publicerad 1924 | Lämna synpunkter |
BULLERSAM bul3er~sam2, adj. -samme, -samma; -sammare. adv. -T.
1) motsv. BULLRA 1: larmande; om person stundom: högljudd, högröstad. Snyta sig, hosta bullersamt. Spegel 72 (1712). Hör sådana bullersamma barn. Björn LyckHush. 15 (1786). Rapphönan .. flyger bullersamt. NF 13: 728 (1889). — särsk.
a) (†) motsv. BULLRA 1 b; äfv. om väderlek o. d.: stormig; jfr 4. Schwartz Alm. 1646, s. 21. Sent på hösten .. (är) väderleken .. mycket regnaktig, bullersam och ostadig. Wallner Kol. 72 (1746; motsv. turbulentæ tempestates i grundvalen för anf. arb., en lat. dissertation 1741 af samme förf.). Huru bullersamt och stormande hafvet är på ymse sidor om Formosa. Thunberg Resa 3: 10 (1791).
b) (numera mindre br.) motsv. BULLRA 1 d; om sak: på l. i l. vid hvilken det bullras l. råder buller (ofta i öfverförd bet.); larmuppfylld, orolig; äfv. om förlustelser o. d.: (alltför) uppsluppen, liflig. En bullersam gata. Höpken 1: 369 (1762). Året 1877 börjades stilla, men blef så mycket mera bullersamt .. i början af hösten, då universitetet (i Uppsala) firade sin 400-års jubelfest. Svedelius Lif 602 (1887).
2) motsv. BULLRA 3: som gör l. är anlagd på att göra väsen af sig l. väcka uppseende l. (blott) på att synas l. märkas. Lagerström Tart. 21 (1730). (Ryktets) bullersamma loford. Tegnér (WB) 4: 136 (1824). De bullersamma, men ej .. allvarsamt menade rustningarna. Hedin Rev. 440 (1880). jfr (†): Nu får jag icke mera skrifa om denne bullersamme (dvs. omtvistade) reglan. Tiällmann Gr. 241 (1696). — särsk. (i sht estet., mindre br.) motsv. BULLRA 3 slutet. Söderberg Främl. 197 (1903; om färg). Den specifikt amerikanska ”bullersamma humorn”. 2NF 21: 302 (1914).
a) (numera föga br.) om person l. lynne o. d.: grälsjuk, bråkig, ”krånglig”. Om noghor wille wara bullersam och icke halla fridh. OPetri Kr. 57 (c. 1540). Om en gårdsfogde befinnes vara för kitsliger och bullersamer med sina underhavare. Trolle-Bonde Hesselby 145 (i handl. fr. 1740). (Min svärfaders) reslynne, som var mycket mindre bullersamt än min egen fars men som ändå icke saknade sina konflikter med allmogen. De Geer Minn. 1: 115 (1892). Hagström Herdam. 1: 484 (1897).
b) (numera i sht i historisk framställning) om sammanträde l. öfverläggning o. d.: stormig, upprörd. Ehrenadler Tel. 209 (1723). Öfverläggningen .. inom Riddarehuset var ganska bullersam och oordentelig. Schönberg Bref 3: 6 (c. 1780). De polska partiernas bullersamma kif. Hjärne K12 159 (1902).
a) (†) om person: orolig, benägen för uppror l. upplopp, upprorisk. OPetri Kr. 43 (c. 1540). Västgötha-Adelen .. styrdes af den bullersamma .. Thure Jönsson. Celsius G1 2: 5 (1753).
b) (numera bl. i historisk framställning, föga br.) om sak: orosfylld, orolig, upprörd, stormig, krigisk; särsk. i uttr. bullersam(ma) tid(er) o. d.; förr äfv.: som innebär (fröet till) l. kännetecknas af uppror l. upplopp, upprorisk. Werlden är altijdh sich sielffuo lijck, hon är altijdh bullersam och mödhosam at wara vthi. OPetri Kr. 3 (c. 1540). Att allt bullersambt taall förekommes. LReg. 132 (1620). The Tattare .. pläga i Krigz och bullersamma tijder infalla i Rysslandh. Widekindi KrigsH 175 (1671). (Kejsar Karl V) slöt sin bullersamma lefnad i ett kloster. Regnér Begr. 1: 104 (1813). Carlson Hist. 5: 250 (1879).
Spalt B 4572 band 5, 1924