| Publicerad 1908 | Lämna synpunkter |
DEDICERA ded1ise4ra l. de1-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (föga br.), DEDIKATION (se d. o.).
1) [jfr motsv. anv. i eng., fr. o. lat.] (numera föga br.) (under vissa högtidliga ceremonier) helga l. inviga l. ägna (ngt åt en gud, ett helgon, ett heligt ändamål o. d.). (Till katolska ceremonier hörde) monghanda offerliws, större och smärre, Gudhi och helgonen dedicerat. L. Petri Kyrkost. 35 a (1566). (”Kyrkmässodagen”) kallas eljest på Latin, Dies Dedicationis, derföre, at the på Kyrckians inwielse dagh, hafwa dedicerat och anbefalt henne, anten en eller flera af Helgonen, den, eller de, der uthi Kyrckian, skulle serdeles tilbedias. Dijkman Ant. eccl. 164 (1703). Numis körka dedicerad til St. Katherina. N. R. Broocman (1754) hos Leinberg Vårt land 4: 51.
2) [jfr motsv. anv. i t., eng., fr. o. lat.] med afs. på bok l. skrift l. musikstycke o. d., i förb. dedicera ngt till ngn l. (numera mindre br.) ngt åt ngn l. ngn ngt, tillägna ngn ngt (vanl. för att betyga sin vördnad, tacksamhet, vänskap osv. l. för att förvärfva ngns ynnest l. gunst); förse med en (till ngn riktad) tillägnan l. dedikation; förr ofta i förb. med andra, (mer l. mindre) synonyma verb; i p. pf. ofta närmande sig adjektivisk bet.: försedd med tillägnan (till ngn); jfr TILLDEDICERA samt OFFERERA, OFFRA, TILLOFFRA, TILLSKRIFVA, UPPOFFRA, ÄGNA. (Bref) Till M(äster) Oloff, att han förschoner Hennes Nåd med then bok han H(ennes) N(åd) dedicere vill. G. I:s reg. 22: 135 (1551). A. A. Angermannus Förspr. t. Kyrkost. C 3 b (1587). Therföre haffuer iagh .. henne (dvs. min historia) E(ders) K(ungliga) M(ajestä)t vthi all Vnderdånigheet tilskreffuet, dediceret och offereret. Tegel G. I Dedik. 4 b (1622) [jfr lat. damus, dicamus, dedicamus]. Som han (dvs. Stiernhielm) .. hade rönt Secreteraren Behms och Cammar-Rådetz Skyttehielms Vänskap och stadigheet, ty dedicerar han ock dem samma Idyllion. Columbus Vitt. 256 (c. 1678). När som en autor hint at få sitt arbet färdigt / .. Så är hans första id at leta sig en man, / Til den han värket sitt då dedicera kan. Palmfelt Vitt. 369 (c. 1715). (Om botandet af frossa medelst kinabark har Helvetius) en liten bok på Fransyska trycka låtit, och then dedicerat åt Konungen i Frankriket. Linder Fross. 52 (1717). Til Svea Rikes Samtel. Höglofl. Ständer, Varder denna öfversättning .. med diupaste vördnad och tilbörlig submission, ägnad och dedicerad. Ehrenadler Tel. Dedik. (1723). Pastoral, Dedicerad till Kongl. Secreteraren Leopoldt. Bellman 3: 276 (1790; öfverskrift). (Wikmansons) till Haydn dedicerade violinqvartetter. Bauck 1 Mus. hist. 295 (1862). En förnäm, kristen romare, till hvilken aposteln Lukas dedicerat sitt evangelium. NF 16: 152 (1891). Wulff Petrarcabok 358 (1907).
3) [jfr ä. eng. to dedicate a letter to someone] (föga br.) i utvidgad anv., med annat obj.: adressera, rikta, hänvända (ngt till ngn). Ej under att jag .. det högt månd’ estimera, / Att detta ringa ros få Eder dedicera. Cederborgh OT 1: 18 (1810). Strindberg Göt. r. 225 (1904; med afs. på ett glas vin, dvs. en skål). — särsk. med afs. på ord l. yttrande. Han .. dedicerade icke ett ord till henne. Strindberg Tr. o. otr. 2: 54 (1890). — [jfr adressera sig, hänvända sig till ngn] refl. God natt, mor lilla; — dedicerade han sig till kammarrådinnan. Strindberg Hafsb. 211 (1890).
Spalt D 440 band 6, 1908