| Publicerad 1910 | Lämna synpunkter |
DESCENDERA de1ʃende4ra l. deʃ1-, stundom de1s- l. des1-, l. -än-, i Sveal. äfv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr DESCENDENS, DESCENSION samt DESCENDENT.
eg. stiga l. klifva l. komma ned.
1) [jfr motsv. anv. i eng., fr. o. lat.] (numera föga br.) härstamma (från ngn). Fast han i lika tredie grad af honom descenderar med mig af Joseph. Växiö domk. akt. 1760, nr 487. Andersson Frem. ord (1845, 1857). Ekbohrn Främ. ord (1868, 1878).
2) (numera mindre br.) bot. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., om blomställning i hvilken toppblomman utvecklas först: determinerad, knippelik. Agardh Vextsyst. method. 58 (1858). Areschoug Bot. 34 (1863, 1869).
3) [jfr lat. descendere ad sententiam alicujus, ä. fr. faire descendre les autres Grecs à son opinion, meng. in pes with ȝow to lyue, & at ȝour conseil descend] (†) med prep. i: instämma i (ngns beslut o. d.). Ridderskapet .. (har) descenderat i the andres uthskåttz betänkiande. RARP 7: 76 (1660).
Spalt D 1003 band 6, 1910