| Publicerad 1923 | Lämna synpunkter |
DYNAMISK dyna4misk, adj.; adv. -T.
(i sht i fackspr.) som kännetecknas af kraft (o. därigenom åstadkommen rörelse), som har afseende på kraft (o. rörelse). Ett föremål är dynamiskt sublimt, om det är de omgifvande föremålen så öfverlägset i kraft, att dess egen kraft, fastän begränsad af ett mått, dock synes omätlig. Ljunggren Est. 2: 49 (1860). — jfr ISO-, TERMO-DYNAMISK m. fl. — särsk.
a) filos. i fråga om förh. som på ett l. annat sätt stå i samband med en uppfattning af tillvarons väsen ss. kraft. VStyckUplKantPhilos. 38 (1798). Äfven det andliga lifvet — och ej blott naturen — utgör ett dynamiskt helt. Vannérus AndlLifFil. 265 (1910).
b) fys. i uttr. dynamisk elektricitet, elektricitet i rörelse; motsatt: statisk. Berzelius ÅrsbVetA 1839, s. 133. jfr ELEKTRO-DYNAMISK.
c) geol. i uttr. dynamisk geologi, geologi som behandlar de yt- o. bergbildande krafterna. NF 4: 55 (1880).
d) språkv. i uttr. dynamisk accent, tryckaccent, exspiratorisk accent. Lyttkens o. Wulff Aks. 11 (1885).
Spalt D 2438 band 7, 1923