| Publicerad 1920 | Lämna synpunkter |
EGENHET e3gen~he2t (e`genhet Weste), r. l. f.; best. -en; pl. (i bet. 2, 4) -er.
sbst. till EGEN, adj.
1) (nästan †) egenkärlek, själviskhet, egoism, egennytta. Egenhetens vinst och nöjets tjusningsmakt. J. G. Oxenstierna 2: 277 (1794, 1806). Sinnen som .. upplyftat sig öfver egenhetens krets, till ett högre och allmännare deltagande. Lindblom i SAH 5: 196 (1809). Egenhetens begär. Fahlcrantz 5: 215 (1850, 1865). Rudin 2 Evigh. 1: 128 (1882, 1887).
2) egendomlighet (se d. o. 1), särmärke, kännetecken; jfr PROPRIETET. Möller (1790). Omqvädet är .. en i (folk)visorna framträdande lyrisk egenhet. Geijer I. 3: 383 (1817). Med så rörande drag (som Geijer) har ingen tecknat Nordiska naturens egenheter. Fries i SAH 23: 201 (1847). Våra .. gemensamma utskott .. är .. en egenhet ensam för Sverige. De Geer Minnen 2: 44 (1892). (I G. II A:s skrifter kunna vi) varsna hans lynnes och läggnings egenheter. T. Hjelmqvist i Kristendomen o. vår tid 1909, s. 154. — jfr DIALEKT-, KONSTITUTIONS-, KONSTRUKTIONS-, KROPPS-, KÖNS-, NATIONAL-, SJÄLS-, SPRÅK-EGENHET m. fl.
3) (numera mindre br.) säregenhet, egenart, individualitet; originalitet, ursprunglighet; jfr EGENDOMLIGHET 2. Möller (1790). Shakspeare gaf .. åt allt, hvad han behandlade, prägeln af sin egenhet. Rydqvist i SAH 12: 378 (1827). Utplånandet af den nationella egenheten. Skogman Eug. 1: 126 (1854). (Wallenbergs) ”Min son på galejan” (har) aldrig genomgående analyserats i sin egenhet och sitt sammanhang. Levertin 10: 44 (1904). — jfr SÄREGENHET.
4) avvikelse från det vanliga, egendomlighet (se d. o. 3), märklighet, sällsamhet, underlighet, besynnerlighet; i fråga om person äv.: excentricitet, ”konstighet”. Var och en har sina egenheter. B. Höijer i Litt.-tidn. 1796, s. 324. Inredningen i detta hus hade sina egenheter. Almqvist Ekols. 1: 17 (1847). (I många runinskrifter) har .. kortheten framkallat en och annan stilistisk egenhet. Cederschiöld Skriftspr. 20 (1897).
1) (i religiös stil, föga br.) till 1: liv utan gemenskap med Gud; liv i själviskhet. (Tron) är ett Guds, .. (obetänksamheten) ett egenhetslifvets foster. Rudin 1 Evigh. 1: 424 (1868, 1878).
Spalt E 326 band 7, 1920