Publicerad 1924   Lämna synpunkter
FLAGNA fla3gna2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[sv. dial. flagna; jfr nor. dial. o. isl. flagna; inkoativbildning till FLÅ, v., möjl. med anslutning till FLAGA, sbst.1]
bilda avlossnande tunna skivor på ytan, skala sig, fjälla sig; äv.: falla av i tunna skivor. Lind 1: 59 (1749). Under smidningen flagnar jernet. Meurman (1846). SD 1900, nr 177, s. 1.
Särsk. förb.: FLAGNA AV10 4, äv. UTAV04. VetAH 1748, s. 10. —
FLAGNA BORT10 4. Slagg som flagnar bort ifrån jernet under smidningen. Nordforss (1805). —
FLAGNA SÖNDER10 40. JernkA 1881, s. 440. —
FLAGNA UTAV, se FLAGNA AV.

 

Spalt F 747 band 8, 1924

Webbansvarig