| Publicerad 1925 | Lämna synpunkter |
FORMA for3ma2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING (se avledn.); -ARE (se avledn.).
1) giva (ngt en bestämd, en så l. så beskaffad) form; gestalta (ngt så l. så); giva konkret gestaltning l. uttryck åt (ngt); ofta med prep. efter o. sbst. som betecknar mönster l. förebild; med prep. i: giva (ngt) formen av (ngt); med prep. till: av (ngt) tilldana (ngt). Stiernhielm Fateb. B 2 b (1643; med framhållande av ordet ss. uttrycksfullt o. förträffligt: ”vox emphatica et pulcherrima”). Hård deg kan lättare utklappas och formas än den lösa. Fischerström 3: 394 (1787). (Häst-)skon skall formas efter (dvs. så att den passar till) hofven och icke hofven efter skon. Bendz Hofbesl. 44 (1866). Frankrikes unga dauphine .. kunde .. knappast någorlunda hjelpligt forma bokstäfverne. Hedin Rev. 2 (1879). Kopparen blandad med tenn kan formas till .. vapen och verktyg. Svensén Jord. 87 (1884). Blandningen smältes under flitig omröring och formas efter afsvalning i stänger. NF 9: 484 (1885). Teglet formas antingen för hand eller med maskin. ArbB 152 (1887). En arkaistisk bildhuggares otympliga manér att forma sin tanke i sten. Söderhjelm Runebg 2: 427 (1906). Han tog emot guldet av dem och formade det med en mejsel och gjorde därav en gjuten kalv. 2Mos. 32: 4 (Bib. 1917).
2) (av ngt) dana, bilda, skapa, framställa l. åstadkomma (ngt); äv. med saksubj. Gud .. / .. utaf it Ting haar alting kunnat forma. Spegel GV 56 (1685). Vår allmänna förnödenhet formar och skapar Handtverkare. Tessin Bref 2: 184 (1754). I dag har jag hela dagen måst sitta för Byström som nödvändigt vill forma mig i ler. Tegnér (WB) 6: 486 (1829). Hela jorden .. förändrar sin skepnad i hvarje ögonblick, formar och förstör, förstör och formar å nyo. Agardh Bot. 2: 306 (1832). När han hunnit forma en vers färdig i sitt hufvud, glömde han den icke så lätt. Söderhjelm Runebg 2: 34 (1906). — (föga br.) med prep. på: kalkera (ngt) på (ngt). Enhälligt prisas hvarje nyfödd grannlåt, / Om ock den formad är på det förgångna. Hagberg Shaksp. 8: 193 (1849).
3) refl. i intransitiv bet.: gestalta sig, få form, taga form, antaga (en viss) form l. gestalt (efter ngt). Ett liust moln, som formar sigh i Hästar, Wagnar, Berg, Slott (m. m.). Stiernhielm Fateb. Föret. 2 a (1643). Hans orediga tankar började forma sig och öfvergå till ord. Runeberg 4: 279 (1836). Jacka af sammet ..; sitter åt i lifvet och formar sig sedan efter vexten. Portf. 1852, s. 40. Lyckosam / Är den, som — hur de forma sig, hans öden — / Från ingen tvingar några tårar fram / I lifvet, utan gör det först i döden. CVAStrandberg 1: 211 (1857). Landtmarskalkens hälsningsord till konungen på rikssalen formade sig till ett loftal öfver rikets ständer. EHildebrand i SvH IX. 2: 40 (1908).
4) (föga br.) bilda, utgöra. I strandbugten står upp en ö, hvars sida formar, / Längs kusten sträckt, en hamn. Wallin Vitt. 2: 281 (1807). En af talrika holmar och skär formad skärgård. IllSv. 1: 442 (1882).
5) i p. pf. i adjektivisk anv.
a) med adverbial: av (så l. så beskaffad) form l. gestalt; vanl. om sak, sällan om person. Ett vackert format huvud. (Han) hade ett lyckligt utseende och var väl formad. Stiernstolpe DQ 2: 69 (1818). Konstigt formade stenpjeser, hvilka påtagligt blifvit tilldanade af menniskohand. Nilsson Ur. I. 1: 1 (1838). Ansigtet (var) väl formadt. CWCallerholm (1879) hos Nyblæus Forskn. III. 2: 9. Mjukt formade skyar. Rydberg Vap. 355 (1891). — pregnant (utan adv.): som har en bestämd form; motsatt: formlös. Den, som har mjuk och formad afföring. Odenius Celsus 71 (1906). — jfr CYLINDER-, (HALV)CIRKEL-, KLUBB-, PELAR-, SKÅL-, SKÖN-, STOR-FORMAD m. fl.
b) (†) som sker i l. har vederbörlig form; formlig, ordentlig, regelrätt. Vthur desse hampnar (kan icke) något royal heller format dessein emott E. M:ttz Rike och landh .. bliffwa företagett. HSH 7: 111 (1637).
1) till 1: giva annan form åt (ngt), ändra formen på (ngt), omgestalta, omdana, omstöpa, ombilda. Det bly, som tjenat krig och våld / .. Det ha vi (typografer) .. / .. format om till typer. CVAStrandberg 1: 108 (1853). Människorna ha i alla tider bemödat sig att forma om Kristus och kristendomen, så att de skola passa bättre till deras vanor och tänkesätt. Beskow Pred. 154 (1901).
2) till 3, refl.: förändra sig (till ngt). (Tegnérs reflexionsdikter visa) hur t. ex. Rousseaus och Kants tankar i hans huvud format om sig till bilder. Mjöberg Stilstud. 140 (1911). —
1) till 1: giva (ngt) en bestämd l. dess vederbörliga form. Sahlstedt (1773). Den der unga Herren (är) en .. mjuk vaxdocka, som Herr Fält-Sektern kan forma til just som han behagar. Björn DygdYngl. 49 (1794). TurÅ 1908, s. 102.
2) till 2: tillskapa; utbilda. Uppfostringsanstalter, der man af små söta barn formar till fröknar och mamseller. Wetterbergh Selln. 90 (1853). Fatab. 1913, s. 7. —
1) till 1: utmejsla; gestalta i konkret o. åskådlig form. NordT 1892, s. 684. Själstillstånd och karakterer förmår han forma ut i åskådlig och lifvande klarhet. Därs. 1894, s. 350.
2) till 2: dana, (ut)bilda. Frosten och vattnet ha hjälpts åt att forma ut denna ränna i berggrunden. Sandström NatArb. 2: 244 (1910).
3) till 3, refl.: utgestalta sig; utveckla sig (till ngt). Mellanåt formar sången ej ut sig till klar och rik melodi, uttrycket stannar efter intentionen. PT 1897, nr 12, s. 3.
-BLOCK. (†) skom. block som sättes i färdigsytt skoplagg för att giva det dess vederbörliga form. 1SkomOrdl. (c. 1847). —
-BORD. tekn. bord varpå ngt (t. ex. tegel) formas. Wikforss (1804; under formtisch). Dalin (1851). Gjuteriet inrymmer .. en mängd formbord. SvD 1900, nr 76, s. 4. —
-BRÄDE. tekn.
b) vid ursvarvning användt bräde (schablon) med ena sidan utskuren på ett sätt som motsvarar den form godset skall erhålla. Möller (1790). ArbB 294 (1887). —
-MASKIN. tekn. om olika slags maskiner använda till formning av tegel, torv, mindre gjutgods m. m. TT 1871, s. 188. Formmaskiner för alla slags murtegel. SDS 1896, nr 437, s. 4. Formmaskin för smärre gjutgods. 2UB 6: 57 (1904). —
-SPINDEL, r. l. m. tekn. järnten l. järnstång kring vilken formbrädet vrides vid formning för gjutning utan modell. Dalin FrSvLex. 2: 556 (1843). —
1) tekn. arbetare som värkställer formningen (av tegel, papper m. m.); gjutare; person som förfärdigar gjutformar. FrSmål. 52 (i handl. fr. 1743). Hvarje gjutare-lag bestod af en Smältare, en halfvuxen Upsättare och sju Formare. VetAH 1803, s. 27. Gundberg Tegel 8 (1860). jfr PORSLINS-, STYCK-FORMARE.
2) tekn. värktyg, apparat l. maskin(del) varmed (till-) formningen av ngt sker l. som meddelar ngt en viss avsedd form. JernkA 1885, s. 445 (i fråga om tillvärkning av järnrör). TT 1886, s. 58. jfr HÖFT-, MUSTASCH-, PÄNN-FORMARE. —
FORMLIG, adj.1 (adj.2 se sp. 1152) (form- 1744. forme- 1797—1826) (†) formbar; bildbar. Linné hos Hiorter Alm. 1744, s. 29. (Lönnen) har et hvitt lätt trä, formeligt til byssestockar, bord, bågar. OSwartz i Alm(Sthm) 1797, s. 39. Vårt oböjeliga och för vetenskaperna föga formeliga språk. Retzius BrefFlorman 42 (1826). —
FORMNING, r. l. f. handling(en) att forma l. modellera (ngt); äv. konkretare: daning, gestaltning, beskaffenhet. Adlerbeth HorSat. 146 (1814). Vax och lera erbjuda de bästa ämnen till formning (dvs. modellering). Norman GossLek. 371 (1878). Munnen (är) klassisk, gossaktig i sin veka formning. Levertin Diktare 38 (1898). jfr KANON-, LER-, SAND-, TEGEL-FORMNING m. fl.
-konst. i sht tekn., ävensom metall. om konsten att förfärdiga gjutformar. JernkA 1822, s. 2. En mycket högt uppdrifven skicklighet i formnings- och gjutningskonsten. TT 1872, s. 226.
-maskin. tekn. formmaskin. En särskild formningsmaskin pressar .. sulorna i den form, de ha på färdiga skodon. UB 6: 531 (1874). TT 1894, M. s. 2.
Spalt F 1138 band 8, 1925