Publicerad 1925   Lämna synpunkter
FORSTMÄSTARE for3st~mäs2tare, m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Etymologi
[av t. forstmeister; jfr FORST- o. MÄSTARE]
1) (i fråga om förh. utanför Sv.) person som utövar den omedelbara vården o. förvaltningen av (de allmänna) skogarna inom ett visst område; särsk. (i fråga om förh. i Finl.): chef för ”forstrevir”. KKD 9: 161 (1705). SPF 1851, s. 2. I forstrevieret handhafves skogsvården och den omedelbara förvaltningen af forstmästaren med biträde af skogvaktarne. Grotenfelt LandtbrFinl. 189 (1896). jfr ÖVER-FORSTMÄSTARE.
2) (titel för) person som genomgått skogshögskolans lägre kurs. PT 1903, nr 180, s. 3.
Ssgr: FORSTMÄSTAR- l. FORSTMÄSTARE-BOSTÄLLE~020 l. ~200. (i fråga om förh. i Finl.) till 1; jfr BOSTÄLLE 3. SPF 1859, s. 544. —
-FÖRBUND. särsk. till 2. Svenska forstmästareförbundet. PT 1903, nr 180, s. 3. —
-KURS. särsk. till 2: den lägre kursen vid skogshögskolan. 2NF 25: 1068 (1917).
Avledn.: FORSTMÄSTERI, n. (i Finl.) benämning på skogsstaten under dess äldsta tid. Forstmästeriet är en landsplåga i Viborgs län, och lärer af Gen. gouv. opplösas. GMArmfelt (1812) i UrFinlH 196. Tjenstemän vid Forstmästeriet. SPF 1852, s. 322. Hahnsson (1888).
Ssgr (i fråga om ä. förh. i Finl.): forstmästeri-betjäning. Låte Gouverneuren, genom Forstmästeribetjeningen i länet, .. anställa syn. SPF 1851, s. 110.
-stat. skogsstat. Till Forstmästeri-staten hörande tjenstemän och betjente. SPF 1851, s. 140.

 

Spalt F 1177 band 8, 1925

Webbansvarig