| Publicerad 1929 | Lämna synpunkter |
GRUPP grup4, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -er32.
1) samling av personer, djur l. föremål som befinna sig i varandras omedelbara närhet o. uppfattas som ett sammanhörande helt, flock, hop. Samlas i grupper. Fotograferas i grupp. En grouppe af träd som omgifver deras koijor. Leopold (SVS) II. 1: 123 (1781). Man satt i spridda grupper i rummen och på verandan. Hedenstierna FruW 55 (1890). — jfr MÄNNISKO-, STJÄRN-, TRÄD-GRUPP m. fl. — särsk.
a) konst. om personer (l. djur) l. föremål som återgivas så placerade i förh. till varandra att ett konstnärligt intryck uppstår; i sht i fråga om skulptur. Bergklint MSam. 1: 204 (1781). Lenngren (SVS) 2: 191 (1797). Af vår Sergell ega vi ock en grupp, Amor och Psyche. Lysander Föredr. 27 (1855). En grupp, som lär föreställa aposteln Paulus, buren af änglar mot skyn. CRNyblom hos Schück o. Lundahl Lb. 1: 115 (1901). — jfr GAVEL-, MARMOR-GRUPP m. fl.
b) trädg. i fråga om prydnadsväxter; äv. om det stycke jord som upptages av en dylik grupp; stundom: rabatt. HbTrädg. 6: 6 (1876). Därs. 8: 89 (1884). Se efter, att hundarna inte går opp i grupperna! Östergren (1925). — jfr BLAD-, BLOMSTER-, BUSK-, MOSAIK-, TAPET-GRUPP m. fl.
2) om samling av varelser l. föremål som betraktas ss. en enhet på grund av likhet l. samhörighet med varandra l. på grund av att de äga gemensamma intressen, ngn gemensam uppgift o. dyl. l. på grund av att de avdelats från ett gemensamt helt; avdelning, kategori; äv.: (representanter för ett) parti i riksdagen l. i kommunal representation o. d. Gramatikan upplyser den trakt som blifvit genomvandrad i mörkret och ordnar dess dunkla föremål i särskilta och bestämda grupper. Tegnér (WB) 6: 189 (1828). I norra Frankrike bilda Normandies romanska kyrkor den förnämsta gruppen. Hahr ArkitH 210 (1902). Inom (den socialdemokratiska riksdags-)gruppen har en flygel intagit en principiellt försvarsnihilistisk ståndpunkt. 2NF 26: 180 (1917). Valsedlar utan partibeteckning utgöra tillsammans en grupp (den fria gruppen). SFS 1920, s. 2349. — jfr ARTILLERI-, FACK-, FOLK-, FÖRMÖGENHETS-, HÖGER-, KULTUR-, LÄRJUNGE-, MARSCH-, MELLAN-, MENINGS-, MUSKEL-, RIKSDAGS-, SJUKDOMS-, STRIDS-, VARU-, VÄNSTER-, ÅLDERS-, ÄMNES-GRUPP m. fl. — särsk.
a) (i fackspr.) vid vetenskaplig indelning, om större, mer l. mindre bestämt avgränsad avdelning. Agardh Bot. 2: 212 (1832). Vi indela således detta artrika slägte i tvenne grupper och hvardera gruppen i tvenne underordnade slägten. Nilsson Fauna 1: 16 (1847). Den kenozoiska gruppen. Svenonius Stenr. 208 (1888). — jfr ANGIT-, BISILIKAT-, DIALEKT-, EVERTEBRAT-, FOSSIL-, HANDSKRIFTS-, KRISTALL-, MOSS-, SPRÅK-GRUPP m. fl.
b) mil. om minsta underavdelningen av ett kompani (l. annat truppförband). ExInf. 1871, s. 106. Därs. 1927, s. 120.
c) sjömil. taktisk underavdelning av en division; förr äv. i vidsträcktare anv. Bæckström Sjökr. 1: 94 (1887). Wrangel SvFlBok 463 (1898).
3) mat. samling av matematiska operationer som hava den egenskapen att det successiva utförandet av två av dem alltid giver samma resultat som utförandet av en tredje operation i samlingen. 2NF 10: 441 (1908).
-BEFÄSTNING. mil. befästning som består av flera över en större yta spridda befästningsvärk. KrigVAT 1847, s. 269. 2NF 35: 977 (1923). —
-BESÖK. Gruppbesök på konstutställningen. —
-BLÄNKFYR~02 l. ~20. sjöt. blänkfyr med lysapparat som visar i grupper fördelade blänkar. SFS 1891, Bih. nr 6, s. 17. —
-BROMS, r. tekn. broms som värkar på en hel grupp av med varandra sammankopplade järnvägsvagnar. TT 1886, s. 107. —
-FÖRSÄKRING. (i fackspr.) försäkring av samtliga till en viss facklig grupp hörande personer. PT 1903, nr 162, s. 3. SFS 1917, s. 2283. —
-GENITIV. språkv. genitiv bestående av en ordgrupp (t. ex. ”kungen av Danmarks” bröstkarameller). AKock i NordT 1908, s. 340. —
(2 b) -KOLONN. mil. den form av en pluton som uppstår, då grupperna äro uppställda i ettlediga kolonner vid sidan av varandra. Cannelin (1921). ExInf. 1927, s. 147. —
-SKJUTNING. prisskjutning i grupper varvid de poäng som deltagarna (l. ett visst antal deltagare) i varje grupp uppnå sammanläggas. KarlstT 1895, nr 1704, s. 3. —
-SKÅP. tekn. låda med å en (marmor)skiva anbragta säkerhetsapparater för elektriska ledningar (vanl. fäst på instrumenttavlan), gruppcentral. UFlott. VI A. 2: 78 (1910). —
(1 a) -TAVLA. Emil Österman fullbordade 1926 en stor grupptafla, som framställer Sällskapet Iduns nämnd. 2NF 38: 1337 (1926). —
(1) -VECKAD, p. adj. (i fackspr.) jfr -VECK. Gruppveckade (kjolar), af svart och blå mohair. SvD 1910, nr 289, s. 12. —
(1, 2) -VIS, adj. o. adv.
1) ss. adv.: i grupper. Åskådarne .. vandrade gruppvis .. emot Slottet. Nicander Minn. 1: 107 (1831). Gruppvis blandadt säges ett bestånd vara, då de olika trädslagen förekomma hvar för sig i grupper. Cnattingius Skogslex. (1874, 1894).
2) (föga br.) ss. adj.: som sker l. uppträder i grupper. Gruppvisa huggningar. SkogsvT 1903, s. 187. Framgå i gruppvisa ettlediga rotekolonner. Wikner InfTakt. 42 (1920). —
-VÄLJARE, r. telef. i automatisk telefon: kopplingsapparat (väljare) som vid station där gruppindelning av abonnenterna är genomförd kopplar abonnenten fram till en ledig ledningsväljare; selektor. 2NF 28: 707 (1918). —
-ÄKTENSKAP ~002 l. ~200. [jfr t. gruppenehe] etnogr. primitiv form för äktenskap varvid en grupp män ha en kvinna l. en grupp kvinnor gemensamt till hustru (hustrur). Westermarck Äkt. 58 (1893).
Spalt G 1058 band 10, 1929