| Publicerad 1930 | Lämna synpunkter |
HAFSIG haf3sig2, adj. -are. adv. -T; förr äv. HAFSOT, adj. -are; n. o. adv. =.
1) (†) motsv. HAFSA, v. 1, i uttr. hafsig efter ngt, begärlig efter ngt, fiken efter ngt. Aho Soldan 69 (cit. fr. 1845).
2) (vard.) motsv. HAFSA, v. 2: för mycket brådskande o. vårdslös i arbete o. d., slarvig, oordentlig; om sak: som vittnar om l. röjer dylik egenskap. Spegel (1712). En vanlig, hafsig öfversättning. SvLitTidn. 1814, sp. 498. Han gick med avmätt värdighet och varje steg tycktes liksom lägga an på att uppfostra den hafsige, respektlöse och övermodige. Siwertz Sel. 1: 28 (1920).
Spalt H 29 band 11, 1930