| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HOP hω4p, sbst.3, r. l. m., o. adv.; ss. sbst. best. -en; pl. -ar ((†) -er HT 1916, s. 197 (1597), OxBr. 10: 202 (1617)); äv. (numera bl., vard., i bet. I 2 e) HOPER hω4per, äv. hωp4er, r. l. m., förr äv. HOPEN, f.?; äv. (i fråga om bruklighet se anm. sp. 1153) HOPA hω3pa2 l. 40, adv.
I. sbst.
1) samling l. anhopning av på varandra liggande föremål (l. mängder av ngt ämne); hög (av uppstaplade l. sammanvräkta l. i oordning liggande föremål), stapel, trave. OPetri 1Post. 84 b (1528). The kastadhe them (dvs. de döda paddorna) til samman, här en hoop, och ther en hoop. 2Mos. 8: 14 (Bib. 1541). 60 fampner huggen sledhawid, uplagdh udi store hoopar. Teitt Klag. 212 (1555). Öfver hopar af slagna fiender trängde Messius .. fram till Volskernes läger. Kolmodin Liv. 2: 71 (1832). När daggen gått bort, river man ut (hö-)hoparna. Nordström Luleåkult. 190 (1925). (†) Tå stoodh thet watnet (i Jordan) som offuan effter flööt vpreest j en hoop. Jos. 3: 16 (Bib. 1541; Bib. 1917: såsom en samlad hög). — jfr ASK-, DYNG-, HÖ-, SAND-, SKARN-, SNÖ-, STEN-HOP m. fl. — särsk.
a) bärgv. om hög av upplagd malm. Rinman 2: 42 (1789). 2NF 5: 335 (1906). — jfr AVRADS-, CIRKEL-, MALM-HOP m. fl.
c) i uttr. i hop (jfr 4) l. [efter t. über einen haufen] över en hop (jfr 4), i en oordnad hög l. massa, i oordning, huller om buller; numera bl. [möjl. eg. utgående från 4] i sådana uttr. som falla, störta i hop (vanl. skrivet ihop), falla, störta samman, förr äv. falla, kasta över en hop, falla, kasta huller om buller; äv. bildl. Ther liggia the ihoop, Medh en åsznakindbogha haffuer iagh slaghit tusende män. Dom. 15: 16 (Bib. 1541; Luther: Da ligen sie beyhauffen). (Att göra alla lika vore att) kasta Rijkzens Stat och Harmonia öffuer en hoop och i oordning. RARP 3: 165 (1641). Uti skepet föll alt öfver en hop, för the förskräckeliga rasande vågornas skul. Humbla Landcr. 244 (1740). (Jättemörna) läto kvarnen gå med sådan fart, att stenarne sprucko och resvirket störtade ihop. Rydberg Dikt. 2: 56 (1891).
2) allmännare, om ett antal föremål l. varelser som gm att befinna sig tillsammans l. gm att på ett l. annat sätt vara förbundna med varandra bilda en enhet; samling; skara; flock; grupp; ofta om tätt skockad mängd av människor l. djur; äv. övergående i bet.: mångfald, mängd, antal. En stoor hoop Skepp. G1R 1: 20 (1521). The .. beslutte (dvs. kringslöto med sina nät) .. en mechta stoor hoop fiskar. Luk. 5: 6 (NT 1526). Tå bödh han them, at the skulle settia sigh alle j maatskap j gröna gräszet. Och the satte sigh j hopar, hundradhe och hundradhe, femtiyo och femtiyo. Mark. 6: 40 (Bib. 1541). (Frenologerna) upptaga i hopen af själsförmögenheter bland annat så tvetydiga passagerare som t. ex. mord- och tjufsinne. Rein Psyk. 1: 432 (1876). Men han gick sin väg mitt igenom hopen och vandrade vidare. Luk. 4: 30 (Bib. 1917). — jfr BARN-, DEMONSTRANT-, FÅR-, FÄ-, MÄNNISKO-, STJÄRN-, VARG-HOP m. fl. — särsk.
a) (†; se dock slutet) om truppstyrka l. truppavdelning o. d. (jfr d). Ty Konungen aff Nörlanden skal åter samka en större hoop tilsammans än then förre war. Dan. 11: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: härskara). Så länge thenne ädle Gwdz vthkorade Hielt (dvs. Gustav Vasa), war medh j hoopen, kunde the Swenske förnimma en synnerligh Gwdz hielp. Svart Ähr. 53 (1560). Fernander Theatr. 117 (1695). — jfr BONDE-, EFTER-HOP. — särsk. (fullt br. i högre stil) med särskild tanke på att styrkan är svag l. obetydlig l. oövad (om ock eldad av stridsmod l. hänförelse för sin uppgift). 1Mos. 34: 30 (Bib. 1541). Förfäras ej, du lilla hop! Ps. 1819, 378: 1. Den ringa hop, som vid Kauppila stod .., / Den hade kämpat med hjeltemod. Runeberg 2: 79 (1848). Skruda dig i högtidskläder, kransa dig, du glada hop! Rydberg Dikt. 1: 30 (1876, 1882).
b) (†) i uttr. i l. [efter ä. t. mit haufen] med hopom, i (stora) skaror; i mängd, rikligt; jfr HOPOM. Job 22: 25 (Bib. 1541). The skola komma och glädhias på Zions högd, och skola medh hopom sökia in til Herrans gåffuor. Jer. 31: 12 (Därs.; Bib. 1917: strömma dit där Herrens goda är). Tå the nu j hopom föllo in til honom, vndlop han vppå mwren. 2Mack. 14: 43 (Bib. 1541). Lælius Bünting Res. 2: 7 (1588).
c) (†) om den kristna församlingen: menighet. The som thå gerna anammadhe hans taal, the lotho sigh döpa, och kommo till hopen på then daghen wedh trytwsend siälar. Apg. 2: 41 (NT 1526; Bib. 1917: och så ökades församlingen på den dagen med vid pass tre tusen personer). (Tattare böra) bruka Gudz församblingz gemenskap, och träda till the Christnas hoop. KOF II. 2: 41 (c. 1655).
d) med nedsättande innebörd, med särskild tanke på att skaran l. flocken osv. är oordnad l. består av mindervärdiga l. från olika håll sammanrafsade element l. att den uppträder hänsynslöst l. fräckt; ofta om truppstyrka (jfr a) l. rövarband o. d.; förr äv.: anhang. Konung C(hristiern) oc hans hop. G1R 1: 36 (1522). Them som sigh säya wara Iudar, och äro icke, vthan äro Satans hoop. Upp. 2: 9 (Bib. 1541; NT 1526: dieffuulsens försambling). Biscopar, Canickar .. wore en later och fofenger hooper. Svart G1 101 (1561). Kellgren 2: 46 (1777). Don Alonzo Molina lämnade Pizarros vilda hopar, ty han afskydde deras grymheter. Eurén Kotzebue Cora 13 (1794). Med sitt vanliga vilda dödsförakt .. rusade dervischernas öfverlägsna hopar till anlopp. IllMilRevy 1898, s. 80. — jfr AVUNDS-, BARBAR-, DÅR-, FOLK-, SLÖDDER-HOP m. fl.
e) (i sht vard.) i uttr. en (hel) hop(er), äv. (i Finl.) hela hopen, äv. (vard.) en helan l. helande l. helanste hoper, övergående i bet.: en (hel) del, icke så få l. så litet, (ganska) många l. mycket, åtskilliga, åtskilligt; vanl. med (vard. stundom av prep. med inledd) innehållsbestämning. Han skall bestella wår nadugiste herre en hel hop met masther. G1R 3: 346 (1526). Iagh (har) tagit migh förre, at sambla en hehl hoper Lappiske ordh. JTornæus (1672) i Landsm. XVII. 3: 11. Franzén diktade utom sina många lyriska saker en förfärlig hop andra. Sturzen-Becker 1: 65 (1845, 1861). Jag har haft en hel hop flammor. Tengström Kipling 17 (1899). — särsk.
α) med ett ämnesnamn l. ett abstraktum o. d. ss. innehållsbestämning. En hell hoop .. miöll. G1R 11: 8 (1536). Jag är en af dessa lyckliga menniskor, som med en hel hop erfarenhet på nacken, likväl när som helst åter är ett barn. Wetterbergh GNord 1 (1862). jfr (†): Det tiocka af benet (på den obducerade), utur hvilket flöt en otrolig hop blodvattn. PH 5: 3080 (1751).
β) utan innehållsbestämning. KKD 8: 156 (1700). Q. Om många Gymnasister voro tillstädes när (osv.). .. R. Ja, der voro en hel hoper. VRP 11/6 1730. Hård .. talade .. geografi och resor med äldsta dottern, hvilken också sett hela hopen. Tavaststjerna Inföd. 63 (1887). Hon var riktigt belåten att ha honom här igen. .. Nu fick man väl höra en hel hop utifrån. Sjödin StHjärt. 159 (1911). — särsk. övergående i adverbiell anv.; numera bl. (i Finl.) i förb. hela hopen. Ja visst har det tagit på honom en hoper — att resa, och slita ondt. Lindegren 2: 84 (1806). Det är allt en hoper orätt att vi måste bära följderne deraf (dvs. av andras synd). Bremer Brev 1: 252 (1833). Det lät allt hela hopen faderligt och beskyddande. Tavaststjerna Barnd. 221 (1886). Zilliacus Indiankr. 157 (1898). Jfr Bergroth FinlSv. 101 (1917).
f) (†) i sg. obest. utan föregående obest. artikel: en mängd, en hel del. Öfwerste Lieutnanten Dycker iämpte 1 Tambour wardt .. afsändt .. at anbiuda dhe danske accord föreställandes dhem dheras fahra med hopper expressioner. KKD 10: 174 (1710). LKagg (1713) i HH 24: 201.
3) (den obildade l. råa l. i intellektuellt l. moraliskt avseende jämnstrukna l. undermåliga) huvudmassan av ett folk l. en kategori av personer; gemene man; flertalet människor, folk i allm.; massa(n), mängd(en); i sht i best. form. Stå över, skilja sig från hopen. Avsedd för (den stora) hopen. Tu skalt icke fölia hopen effter til thet ondt är. 2Mos. 23: 2 (Bib. 1541). Then arme, oförståndige hop, som af Gudh inthet mere vete, än hvadh som the genom trogne siälegömmare underviste blifve. RA 1: 345 (1544). Edelcrantz i 1SAH 1: 194 (1786, 1801). Tro ej på hopen, store sångarbroder! Tegnér (WB) 9: 137 (1841). Att skrifttecken skulle af den okunniga hopen anses såsom trolltecken, är förklarligt. Wisén Oden 44 (1873). VerdS 152: 20 (1907). — jfr ALLMÄN-, ARBETS-, FOLK-HOP m. fl. — särsk.
a) (numera föga br.) i uttr. gemena (förr äv. meniga) hopen, gemene man. Then meniga hopen. OPetri Sal. A 4 b (1535). Största delen aff then gemene hopen på Landet går til Kyrckian allenast för en sedwana. Ekman Siönödzl. 116 (1680). Östergren (1927).
4) i uttr. i hop0 4 (vanl. skrivet ihop) (jfr 1 c) l. [efter mnt. tō hōpe] (i fråga om bruklighet jfr anm. sp. 1153) till hopa0 32 l. 0 40 (vanl. skrivet tillhopa) l. (i fråga om bruklighet jfr anm. sp. 1153) i hopa0 32 l. 0 40 (vanl. skrivet ihopa);
förr äv. uti hop l. (i a α) på l. (i a γ) [efter t. über einen haufen] över (jfr 1 c) en hop l. till hop (tillhop) l. i hopen l. till hopen (tillhopen), tillsammans o. d.; jfr II.
a) utan sammansmältning med verb till ett enhetligt uttr.: tillsammans, i sällskap, i gemenskap, i förening. SthmSkotteb. 1521, s. 223. (Munkar) the ther monge leffde j hoop. OPetri Clost. A 2 b (1528). (Enl. somligas mening böra alla hava sina ägodelar) almenneligha och i hopen etc. LPetri Œc. 8 (1559). Pröfues huadh omgänge the sidhermere tilhoope hafue. Lagförsl. 126 (c. 1609). Man kysser hvarann, bjuder hvarann på Tortoni, äter en ananas ihop. Almqvist GMim. 3: 50 (1842). För fantasien ter det sig som om de lutade sina hufvud öfver gatan, de gamla husen (i Dordrecht), bara för att bli bättre bekanta och ha trefligare ihop. Hallström Skepn. 271 (1910). — särsk.
α) (†) samtidigt; på en gång. Vij .. (äro) tilfrijdz, att våre undersåter udi thette åhr ther heden (till Reval) med vedh segle måghe; doch icke alle udi hoop, ath theres vedh skall icke bliffve vräkin och vanvyrd. G1R 24: 102 (1553). Emädan 8 Hofjunkare på en hop begära af H. K. M:tt afskedh. RP 9: 308 (1642). RARP 8: 238 (1660).
β) tillsammantagna, tillsammantaget, allt som allt. Alla christtroogna menniskior, .. thesamma alle j hoop är then helgha kyrkia. OPetri MenFall E 6 b (1526). The kunde wähl ware till 70 personer tilhope. Svart G1 45 (1561). Du är stor och tiock som bå Far och Mor ihop. Boding Mick. 11 (1741). 5 stora broar af sten, til 2200 alnars längd ihopa. Hülphers Norrl. V. 1: 228 (1789). SPF 1832, s. 325.
γ) utan undantag l. åtskillnad; numera bl. i uttr. i hop, sammansmältande med ett föregående alla l. allt till ett ord (se ALLIHOP); förr äv. i sådana uttr. som all(a) l. allt tillhopa, allasammans resp. alltsammans, båda i hopa, båda två, allt l. allasammans över en hop, allt l. alla över en bank. Dan. 2: 35 (Bib. 1541). I fremmande landh taga dee alt tillhopa, när een fremmande döör. RP 6: 166 (1636). Fördenskull måste de (dvs. de falska lärarna) .. allesammans öfuer een hoop, såsom Emotchristne, förgiorde warda, genom Jesu Christi Munns Anda. Kempe Proberugn 25 (1656, 1664). (Min hustru o. svärmoder) ligga båda i hopa i min säng. Ekeblad Bref 2: 330 (1662). Olycksmän, för trotsiga ord er noga bevaren / alle tillhopa. Johansson HomOd. 4: 775 (1844).
b) sammansmältande med (oftast obetonat) verb till ett enhetligt uttr.; se vidare under de särskilda verben. — särsk.
α) i förbindelser med bet.: befinna sig l. komma l. råka l. bringa (olika föremål l. varelser) i förbindelse gm närhet l. beröring l. kontakt, stöta samman, råkas, träffas o. d.; äv. i fråga om (ofta hård) fysisk beröring. (De) klappadhe henderna til hopa, och sadhe, Lycka skee Konungenom. 2Kon. 11: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: Och de klappade i händerna). Det jag (dvs. kanen) haar låtet säja och lofwat konungen skall jag redel(igen) hålla; allen(ast) wj komma begge ihopa och få tahlas wyd. Lagerberg Dagb. 29 (1710). Han bet tänderne i hop, stampade med föttern i Marken. Lagerström Bunyan 2: 202 (1727). Vi träffade utaf en slump på vägen / Med några skådespelare ihop. Hagberg Shaksp. 1: 343 (1847). — särsk.
α’) i fråga om fientligt möte (slagsmål l. strid); äv. allmännare, i förbindelser med bet.: komma l. vara i delo (med ngn l. varandra), åstadkomma strid l. ovänskap mellan (olika personer) o. d. På siwnde daghen drogho the til hopa j strijdh. 1Kon. 20: 29 (Bib. 1541). Harmonien emellan ma chère mère och Jane-Marie blef .. snart störd. De kommo ihop i en hushållsfråga. Bremer Grann. 1: 172 (1837). De försäkrade, att fru Grimhild tussat sina bröder i hop till envig. Wigström Folkd. 2: 343 (1881). Att kreaturen ”voro i hop” (stångades) och skrålade och höllo på att rista upp buken på hvarandra. 4GbgVSH V—VI. 4: 104 (1903).
β’) i förbindelser med bet.: hava l. få att göra (med ngn l. ngt), taga itu med (ngn l. ngt), råka ut för (ngn l. ngt), ansätta l. plåga (ngn). Then Rättferdighe, sedhan han är dödher, ehuru och dödhen är kommen i hoop medh honom, står sigh osäyelighen wäl. Wallius 2Likpr. 51 (1628). Vi sutto vid middagsbordet. Tredje rätten .. var nyss förtärd, och vi hade tagit ihop med den fjerde. Bremer Pres. 127 (1834). Jag .. beslöt .. att på allvar åter taga ihop med juridiken och begifva mig ut på ting. De Geer Minn. 1: 81 (1892). Den förhärdade gikten har varit ihop med mig hela våren. Rönnberg Brovakt. 143 (1904). Löjtnanten gav sig ingen ro, förrän han fick ta ihop med älven. Lagerlöf Mårb. 206 (1922). — särsk. i förbindelser med bet.: ansätta (ngn) med böner, söka övertala (ngn), bearbeta (ngn). Han hade fuller varit ihop medh Spiring derom (dvs. om att skaffa pänningar), men han vil intet thertill förstå. RP 7: 94 (1637). Aldrig, hur tidt och ofta jag var i hop med honom härom, kunde (jag) få se svartkonstboken. Wigström Folkd. 1: 186 (1880).
β) i förbindelser med bet.: samla (ngt på ett bestämt ställe), sammankalla, (från skilda håll) samlas, hålla (ngt) samlat o. d. Folket war mykit och kunde icke wel hallas lenge tilhopa på en stadh. OPetri Kr. 285 (c. 1540). Gick bodkaffle att the skulle komme tilhope och höre Her Götstaff Ericsons breff. Svart G1 19 (1561). Her RjksCancelleren hade samlat mykket folk ihopa. Spegel Dagb. 25 (1680). Andra hade fått bära ihop myllan säck för säck och breda ut den på kala berget. Lagerlöf Troll 2: 76 (1921). — särsk. i förbindelser med bet.: gm samlande l. arbete l. ngt visst beteende o. d. förvärva l. framskaffa (ngt); äv. i förbindelser med bet.: sammanskjuta o. d. (Gustav Vasa) samkade sigh tilhope ett godt stycke peninge aff sitt landgille. Svart G1 10 (1561). Swälta ihoop det som requireras til Skoor och kläder. VDAkt. 1690, nr 379. Vännerna vakade vid hans (dvs. Murgers) sjuksäng och skrapade ihop sina fattiga sous, för att bereda honom någon beqvämlighet. Samtiden 1873, s. 425. Att kunna gnida ihop så mycket pengar, att man kunde skaka banden af sig och resa ut (vore lyckligt). VBenedictsson (1886) hos Lundegård Benedictsson 335. De äro människor bland andra och icke bara fru den och den, som skall ha ihop till hyran. Hallström Than. 139 (1900).
γ) i förbindelser med bet.: sammantränga (på ett litet område), minska avståndet mellan (olika föremål l. mellan ngts olika delar), föra l. bringa (olika föremål l. ngts delar) närmare varandra, minska (ngts) omfång l. utbredning, krympa, göra l. bliva smalare l. trängre l. kortare l. tätare. Tå toogh Elia sin mantel, och sweepte honom j hoop. 2Kon. 2: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: vek ihop den). (Om land o. rike skola bestå) så måste hwar och en i sin stadh .. draga något lijtet sitt stååt och öfwerflödigheet i hoop. Rudbeckius KonReg. 179 (1615). 1 litet rödt bord att fälla ihop. VTrolle (1770) hos Trolle-Bonde Hesselby 125. Man jemkar på tofterna godt sig ihop. Sturzen-Becker 3: 89 (1861). Då han satt i konseljen, kunde han ibland sjunka ihop och sitta orörlig med slutna ögon. De Geer Minn. 2: 78 (1892). Med ens bli stränderna bergiga och branta, älven kläms ihop mellan stranden och klippiga öar. Sandström NatArb. 1: 291 (1908).
δ) i förbindelser med bet.: tillsluta(s), växa l. gro igen, fyllas o. d. Lägg dijn ögon ihoop. Stiernhielm Herc. 248 (1648, 1668). De gapande såren växa småningom i hop. Samtiden 1873, s. 738 (i bild). Som .. (rännan i isen) af snösörja och is åter grott ihop. Hedin GmAs. 1: 283 (1898).
ε) i förbindelser med bet.: (fast) förena, vara förenad(e), hålla l. hava (ngts resp. sina) delar förenade, ordna l. förbinda (olika föremål) till ett helt, sammanslå, behandla l. betrakta (olika ting) ss. ett, bilda knippe(n) l. bunt(ar) o. d. av (ngt), sammansätta, sammanfoga, fastgöra(s), fästa(s), sätta åtskilda delar av (ngt) fast vid varandra, växa l. sitta fast (vid ngt l. varandra), hava l. åstadkomma samband (med ngt) o. d. Löda ihop en koppartråd. Försöka att hålla ihop ett hem. Hänga ihop med ngt. Hemter först ogräszit vpp, och binder thet tillhopa j knippor. Mat. 13: 30 (NT 1526). Lijm och annedt, som kan fäste tilhope. G1R 25: 452 (1555). När Kiöttet är wäl öfwer kryddat, .. skal man sättia igen Pasteyen, och fogha kantorne wäl tilhopa. Salé 126 (1664). Förlåten .. att jag .. slår Er tillhopa i mitt svar. Atterbom Minn. 627 (1819). Då församlingen växte ihop med det borgerliga samhället. Franzén Pred. 5: 228 (1845). Det (gamla pappersbladet har) brustit i vikningen på mitten och sytts ihop. Nilsson FestdVard. 55 (1925). — särsk.
α’) i fråga om äktenskaplig förening. Vthi samma ordningh (dvs. äktenskapet) bindes en Man och Qwinna tilhopa ouplösligen. Botvidi Brudpr. 40 (1622). Om the komma i hoop lärer thet inthet blifva något godt ächtenskap uthaff. VDAkt. 1693, nr 270. Därs. 1739, nr 186. (†) 20 Febr. Höll Kongen bröllop åth Pär Joenson och Jungfru Anna Lars dotter. Ärkiebiskopen gaf dem tillhopa (dvs. sammanvigde dem). HSH 1: 64 (1594).
β’) i förbindelser med bet.: gm förenande l. sammanbindning l. sammansättning l. sammanfogning av olika föremål o. d. åstadkomma l. förfärdiga l. bilda (ngt); äv. (i vissa fall vard.) i fråga om tankeprodukt o. d. Timra ihop ett hus. Fantisera ihop ngt. Sätta ihop en skrivelse. Swedenborg RebNat. 1: 276 (1718). Efter Julen skall jag väl klåpa ihop något (till tidskriften Iduna). Tegnér (WB) 2: 437 (1813). De hade kokat ihop en plan som hade alla utsikter att lyckas. Forsslund Djur 173 (1900).
γ’) i förbindelser med bet.: slå sig tillsammans (med ngn), samarbeta, hjälpas åt (mot andra), hålla tillsammans o. d. (förr äv.: sammansvärja sig). Hos. 10: 4 (Bib. 1541: swäria sigh tilhopa). En Räff och en Örn gåffuo sigh tilhopa i stalbrödersskap och woro så offuer eens, att the skulle boo tillsammans. LPetri Œc. 76 (1559). Generalerna, som hittills hållit ihop, söndrade sig i denna fråga. Malmström Hist. 2: 167 (1863). Sök dig en annan sysselsättning. Slå dig i hop med din bror; han tycks trifvas här på jorden. Strindberg RödaR 226 (1879). Det var ett ganska stort fartyg. Också var det inte en enda fiskare, som rådde om det, utan de hade slagit sig ihop tolv om ett fartyg. Sandström NatArb. 1: 253 (1908).
δ’) i förbindelser med bet.: låta förena sig (med ngt), harmoniera, stämma, få (ngt) att stämma o. d. Gå, passa ihop (förr äv. stå tillhopa). OPetri PEliæ a 2 a (1527). Men den bockhollaren Johan Sasse, som H. K. M. åt kompaniet förornade, han doger slet inte, han kan icke få bokan ihop, förra en som andra måste deröfuer. OxBr. 11: 53 (1627). Emellan dessa Vetenskaper (dvs. naturrätten o. sedeläran) bör finnas det sammanhang, att bägges sätt att se förlikas och stå tillhopa. Boëthius Naturr. 12 (1799). Gud hjelpe mej att ljuga, så att det går ihop. Jolin Barnhusb. 67 (1849). Debet och kredit ville aldrig gå rätt ihop. De Geer Minn. 1: 2 (1892). Lagerlöf Troll 2: 11 (1921).
ε’) i förbindelser med bet.: blanda, blandas, otillbörligt förena l. förbinda (sådant som bör hållas åtskilt), sammanblanda, förväxla, (för uppfattningen) sammansmälta (med ngt) o. d. Bedröffuelse och fridhen jw altijdh til hopa formengd äro. OPetri 1Post. 88 a (1528). Malm ther guld och silff blandas så j hoop at femte delen är silff. VarRerV 50 (1538). Pulvret röres väl ihop med et Qvarter eller mera gammalt Öl. PH 5: 3116 (1751). Ur dessa (brev) kan jag upphämta många minnen .. utan att löpa så stor fara som förut att blanda ihop tid och rum. De Geer Minn. 2: 131 (1892). Huskonturerna flyta ihop i dunklet. TurÅ 1912, s. 161.
II. (numera företrädesvis ss. förled i ssgr; jfr anm. nedan) adv.: tillsammans; jfr I 4. Prytz OS C 2 a (1620). Ingen dera parten kunde bewekas att bygga och boo hop medh den andra. VDP 1670, s. 270. De trötta ögon .. / .. falla hop, men utan hvila. Nordenflycht Turt. 14 (1743). Värdinnan .. slog skrattande hop händerna. Atterbom Minn. 638 (1819). Då slog jag hop Homeros, / att dammet stod i tak. Sturzen-Becker 5: 97 (1844, 1862). Det låg en guldglans ifrån Golkonda / i detta lockiga vilda blonda, / som flöt med solskenet hop till ett. Fröding Guit. 61 (1891). Blir med gott det goda gäldat, / .. vi till dvärgar krympa hopa! Heidenstam NDikt. 105 (1895, 1915). Det finns (norrut) gott om utrymme för människorna, de behöva icke tränga sig hop. Böök ResSv. 201 (1924).
Anm. 1:o I fråga om förhållandet mellan ihop, ihopa, tillhopa och adv. hop, hopa märkes, att ihop numera är den form som företrädesvis kommer till anv. utanför ssgr, under det att hop i allm. föredrages i ssgr. Formerna ihopa o. hopa förekomma numera i båda fallen endast i bygdemålsfärgat spr. resp. ngn gg i poesi. Tillhopa, som i äldre tid var mycket vanligt både i och utanför ssgr, har numera i det stora hela en ålderdomlig prägel och synes sällan förekomma annat än i I 4 a, a β samt i vissa förbindelser med bet.: föra l. komma tillsammans, speciellt i sådana fall då ett användande av ihop l. hop skulle kunna föra tanken på ett fientligt möte l. på ett hopfogande o. d. Denna regel om formens användning för undvikande av missuppfattning l. omening synes också gälla ett sådant fall som att man regelbundet använder p. pf. tillhopatagen (i stället för hoptagen) i bet.: sammantagen, i förening, räknad ss. en (t. ex. alla trianglar hava tre vinklar tillhopatagna lika stora med två räta). 2:o De ssgr (HOP-ADDERA osv.) i vilka ordet ingår ss. första led och vilkas behandling följer nedan sp. 1155 äro med mycket få undantag (t. ex. HOP-JÄRN, -KOL, -TALS, -ÄNG, -ÖL) av verbal natur och hava i detta fall i allm. likbetydande motsvarigheter bland det slags fria verbförbindelser som behandlats ovan under I 4 b, II (se vidare Särskilda förbindelser under de olika verben). I stort sett användas dessa fria verbförbindelser numera oftare än ssgrna, vilka i allm. hava en viss skriftspråksprägel, särsk. i finita aktiva former, där de ofta (särsk. i huvudsatser) måste betecknas ss. mindre l. föga brukliga. Dock märkes, att de fria verbförbindelserna vanl. av ssgrna låna vbalsbst. och p. pf., i flertalet fall äv. p. pr. Ofta föredrages, särsk. i sup., sammansättning äv. vid pass. på -s. Jfr BORT ssgr (se anm. sp. B 3992), FRAM ssgr (se anm. sp. F 1291), GENOM ssgr (se anm. sp. G 243).
Spalt H 1146 band 11, 1932