| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INDIGENAT in1digena4t, äv. -jen- (inndijenát Dalin), n.; best. -et.
1) förhållandet att bo ngnstädes l. härstamma ngnstädes ifrån; ss. första led i ssgr.
a) (mindre br.) statsv. medborgarrätt, statsborgarskap. Svenske Ministern har .. erhållit Pålska indigenatet. Han är .. gift med et Pålskt Fruntimmer. PT 1791, nr 54, s. 1. Kjellén Storm. 2: 93 (1905). — särsk. (†) bildl.: andligt medborgarskap. Ett spirituelt Indigenat hos en nation. JournLTh. 1812, nr 241, s. 2.
b) kyrkorätt. urspr.: av födsel l. skolgång inom ett stift betingad rätt att inom stiftet vinna inträde i prästämbetet o. där söka o. befordras till prästerlig befattning l. att söka o. erhålla lärartjänst vid stiftets lärovärk; numera: rätt att inom ett stift söka o. befordras till prästerlig befattning, befordringsrätt inom ett stift; jfr INFÖDINGS-RÄTT 2. (Domkapitlets) förslag (till besättande av prästtjänst) är fästadt vid indigenatet d. ä. infödsrätten inom stiftet. Svedelius Statsk. 1: 30 (1868). 3NF (1929).
B: INDIGENATS-NAMN. språkv. benämning på person, familj, folk o. d., given efter det (större l. mindre) landområde där personen osv. bor l. varifrån han osv. härstammar; jfr INKOLENT-NAMN. Noreen VS 5: 371 (1908). jfr Tengström SydbohInkolentn. 16 (1931). —
-RÄTT, r. l. m. (indigenat- 1788. indigenats- 1815 osv.) [efter nylat. jus indigenatus] infödingsrätt.
a) statsv., = INDIGENAT 2 a. GT 1788, nr 120, s. 2. 2VittAH 27: 348 (1873, 1876). särsk. (föga br.) bildl. (Brinkman tillägnade sig) snart indigenatsrätt inom den svenska litteraturen. Börjesson i 2SAH 33: 93 (1861).
b) kyrkorätt. = INDIGENAT 2 b. SFS 1829, s. 149. (J. G.) erhöll .. indigenatsrätt i Lunds stift. Cavallin Herdam. 5: 285 (1858). SFS 1876, nr 45, s. 3. Beckman SprL 196 (1918). —
Spalt I 347 band 12, 1933