Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INNE ssgr (forts.):
(2) INNE-BOREN l. -BUREN, p. adj. (i sht i högre stil, numera knappast br.) medfödd, inneboende; äv. i uttr. vara ngn inneboren; jfr INBOREN 1. Vårt språks inneburna poetiska kraftighet och välljud. Atterbom Minn. 91 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Geijer I. 5: 238 (1820). Menniskoandens inneborna känslighet. Nyblom i 3SAH 8: 284 (1893). —
(1 b) -BRINNA. (i skriftspr., föga br.) brinna inne. Verelius Gothr. 20 (1664). En gris och några höns innebrunno. SD(L) 1901, nr 327, s. 3. —
(1 a) -BRUK. bruk l. användning inomhus; i sht i uttr. för l. till innebruk. Kleen Kvinn. 86 (1910). —
(5) -BRUKARE. (†) bärgv. = INBRUKARE 2. 2RA 3: 727 (1734). NoraskogArk. 4: 246 (1743). —
(1 b) -BRÄNNA, -ing. [fsv. inne bränna] bränna (ngn) inne; utom i p. pf. o. ss. vbalsbst. numera nästan bl. i skriftspr.; jfr INBRÄNNA 5. Då .. (Ingjald Illråde) innebrände Fylkis Konungarna. Schönberg Bref 1: 37 (1772). Östen .. (blev) innebränd. Botin Hist. 1: 76 (1789). Fornv. 1919, s. 45. särsk. bildl. Jag är en grop med utbrändt kol / af innebrända lustar. Fröding Stänk 17 (1896). —
(1 j) -BUNDEN, p. adj. [fsv. innebundhen (SpecVirg. 374)] (†)
1) i uttr. innebundet namn, innebundna bokstäver, monogram; jfr INBINDA 6 slutet. Ehn silfwerstop förgylt mäd innebundne Bokstäfwer. VRP 1709, s. 270. BoupptToftnäs 1723.
2) om person: sluten, förtegen, inbunden (se d. o. 3). VDAkt. 1677, nr 312. Han .. är tystlåten, men ljumsk och innebunden. Därs. 1781, nr 125.
3) invecklad, svårfattlig; jfr INBUNDEN 4. VDAkt. 1735, nr 553. At Theologiae Lector ej må tillåtas .. utgifva, för Vngdomen, förlånga och mycket innebundna Grækiska Stilar. Därs. 1781, nr 267. —
-BUREN, se -BOREN. —
(1) -BYGGA. jfr -BYGGARE. [fsv. innebyggia] (†)
1) bo, vara inbyggare (ngnstädes); äv. tr.: bebo; jfr INBYGGA 1. (Kullen) huilken och sägess .. vara med illackt Sälskap (dvs. älvor) innebÿgder. VDAkt. 1656, nr 44. HelgeAnds Huset och HelgeAnds Holmen, och det Folk där in gifves och innebygger, njute Staden. SthmStCal. 1767, s. 21 (efter Sthms stadsprivilegier av 1436).
2) till 1 c: innesluta (ngn l. ngt) gm uppförande av omgivande väggar l. murar o. d.; bygga omkring; äv. refl.; äv. oeg. om djur; jfr INBYGGA 5. Sina gierden och trägårder haffwa .. (skåningarna) inne bygd medh torff och steen murer. Bolinus Dagb. 71 (1676). Ser Silkesmatskens .. långa tråd och sponad, och huru han sielf sig innebygger. Linné PVetA 1739, s. 16. särsk. i p. pf. om gård: kringbyggd, inbyggd (se INBYGGA 5 b). Rhyzelius Ant. 95 (c. 1750). Gårdarne voro .. innebygda, d. v. s. alla byggnader till en gård omgåfvo tillsammans en fyrkantig gårdsplan. 3SkånS III. 1: 40 (1894).
3) i p. pf.: gm murning l. timring fastsatt i vägg l. mur; inbyggd; inmurad; väggfast. I wäggan innebygd säng. VDAkt. 1682, nr 30 (1681). Een innebygd cistern. KKD 5: 245 (1711). Bondeson Glimm. 18 (1892). —
(1) -BYGGARE, m.||ig. [fsv. innebyggiare] inbyggare, invånare (i land, samhälle o. d.); förr äv. om invånare i en byggnad o. d. LPetri Kr. 8 (1559). Jordens innebyggare. Lehnberg Pred. 3: 54 (c. 1800). Innebyggarne i detta kloster. Rydberg RomD 146 (1877). Flodström SvFolk 1 (1918).
Ssg: innebyggar(e)-antal. EkonS 1: 347 (1893). Därs. 2: 3 (1894).

 

Spalt I 678 band 12, 1933

Webbansvarig