| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
INNEBÖRD in3e~bœ2rd, r. l. f.; best. -en.
1) vad ngt innebär, vad som ligger i ngt; mening, betydelse (se d. o. 3); innehåll; halt, väsen; jfr INNEBÄRA 2. Rydberg Urpatr. 31 (1873). Myterna fördjupas och få en etisk innebörd (under vikingatiden). SvTidskr. 1892, s. 180. Den verkliga innebörden af Rudbecks ovanliga steg låg ej genast klar. Annerstedt Rudbeck Bref LXXVIII (1899). SvD(A) 1930, nr 217, s. 4.
2) i fråga om ord l. sats l. språkligt uttryck över huvud taget: betydelse (se d. o. 2 c), bemärkelse; jfr INNEBÄRA 2 c. Rydberg Urpatr. 8 (1873). Ordet (folklore) .. i sin nuvarande innebörd. NordT 1888, s. 555. EkonS 1: 32 (1891). 2NF 11: 391 (1909).
3) (föga br.) vikt, betydenhet, betydelse (se d. o. 5 a); jfr INNEBÄRA 3. Talet 1461 .. egde den största innebörd för .. (egypternas) stjernkunskap .. och uppfattning af häfderna. Rydberg Urpatr. 27 (1873). En bestämmelse att tjänsteår få beräknas .. (torde) sakna innebörd. FarmT 1901, s. 349.
1) till 1, 2: innehållsrik, meningsfull, ”djup”. Warburg Rydbg 2: 562 (1900). Vannérus Metaf. 320 (1914). Följande innebördsrika devis: ”Är allvar lifvets grund så är det ock roten till poesien.” (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 2: 63 (1916).
2) (föga br.) till 3: betydelsefull. (Hans) korta men innebördsrika värksamhet å vår ort. GHT 1896, nr 119 A, s. 2.
Spalt I 679 band 12, 1933