| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
— jfr INHÅLL.
1) det omfång (den yta l. rymd) som ngt har; numera nästan bl. ss. senare led i ssgr l. elliptiskt för dessa; jfr BEGREPP 2. Stiernhielm Arch. D 2 b (1644). Til uträknande af bukiga Kärils innehåll, hafva Geometræ fallit på åtskilliga utvägar. VetAH 1776, s. 3. Landets innehåll uppgifves till 175 sv. qu.mil. SvLitTidn. 1818, sp. 618. En ytas innehåll. Cavallin (1875). — jfr AREAL-, KUBIK-, KVADRAT-, VOLYM-, YT-INNEHÅLL.
2) det som innehålles l. inneslutes l. finnes i ngt (i sht i en behållare, ett kärl l. hölje o. d.). Möller (1790, 1807). Dess (dvs. fröets) innehåll af näring. Agardh Bot. 1: 188 (1830). Jag kunde icke emotstå frestelsen att titta .. (i burken) och smaka på innehållet. Franzén (c. 1845) i 3SAH 2: 152. SFS 1907, nr 89, s. 15. — jfr CELL-, GRAV-, MAG-INNEHÅLL m. fl.
3) i bildl. l. överförd anv. av 2. Hof Skrifs. 253 (1753). Den förmåga (hos människan), som innebär osöndradt allt hennes varelses ädlaste innehåll. Atterbom Minnest. 2: 411 (1839). Innehållet af föreställningarne, känslorna, d. v. s. det förestälda, det kända. Rein Psyk. II. 1: 52 (1891). — jfr KUNSKAPS-, KÄNSLO-, LIVS-, STÄMNINGS-, TANKE-INNEHÅLL m. fl. — särsk.
a) i fråga om muntlig l. skriftlig framställning: det som framställes l. meddelas l. avhandlas; särsk. med tanke på själva stoffet l. ämnet, tankarna, handlingen o. d. i motsättning till den yttre formen l. den konstnärliga utarbetningen o. d. Innehållet i boken l. föredraget var gediget, godt, värdefullt, dåligt, klent, magert. Redogöra för, återgiva innehållet i en bok, ett föredrag. En skrivelse av innehåll att (osv.), förr äv. av innehåll om ngt. En skrivelse av l. med följande innehåll. OPetri Kr. 239 (c. 1540). Rix-Cantzlerens bref .. af innehåld om ett möthe, som skulle anställas i Neder-Saxen. RP 4: 1 (1634). Med afseende på det sakliga innehållet var Hartmansdorff vid denna riksdag tvifvelsutan riddarhusets mest framstående talare. De Geer Minn. 1: 78 (1892). Nilsson FestdVard. 89 (1925). — jfr SAK-, TEXT-INNEHÅLL m. fl.
b) log. sammanfattningen av de föreställningar som ingå i ett begrepp ss. dess bestämningar l. kännetecken; motsatt: (ett begrepps) omfång. De föreställningar, som finnas i ett begrepp, bestämma dess Innehåll (intensio). Tuderus Kiesewetter 21 (1806). Larsson Kunsk. 97 (1909). — jfr BEGREPPS-INNEHÅLL.
c) i pregnant anv.: innehåll av värde o. betydelse. Först genom arbetet fick hans liv ett värkligt innehåll. Rosa sökte fåfängt att genom läsning och samtal bringa ett djupare innehåll in i sin tants lif. Bremer Fad. 162 (1858). Ifrån den stund de båda damerna satt ihop denna intrig, fick aftonen för dem saft och innehåll. Ahrenberg Landsm. 77 (1897).
4) (i sht i fackspr.) konkret: innehållsförteckning. Schroderus Comenius 740 (1639). Innehållet af en bok tryckes eller bindes gemenligen straxt efter företalet. Täubel Boktr. 2: 41 (1823). Elge BoktrK 108 (1915).
5) (†) sammandrag l. sammanfattning (av ngt); särsk.: sammandrag av innehållet (i en muntlig l. skriftlig framställning; jfr 3 a); ofta i förb. innehåll av, äv. på ngt; jfr ARGUMENT 6, BEGREPP 4 a, KONTENTA. Schroderus Comenius 993 (1639). Iagh meenar at tu äst itt kortt begreep och innehåld på all Diefwulsk onsko. Muræus Arndt 1: 15 (1647). Haar iag i hast verssevijs ihoopsatt, såsom ett kort vår Christelige Troos innehålld. SColumbus (c. 1670). SvMerc. 1761, s. 126. Weste (1807).
-BESTÄMNING. filos. särsk. konkretare: bestämning som ingår i ngts innehåll; jfr BESTÄMNING 7 a ζ. Bygdén Boström 43 (1874). Larsson Kunsk. 98 (1909). —
(2) -DEKLARATION. (i fackspr.) konkret; särsk. om tulldeklaration ang. innehållet i paket o. d.; jfr DEKLARATION 4 (a). Schulthess (1885). SFS 1912, s. 463. —
-DIGER. (i sht i vitter stil) innehållsrik. Atterbom Minn. 556 (1819). De enkla, men så innehållsdigra orden: ”Söndringens tid är förbi.” Ljunggren SmSkr. 3: 121 (1881). Mera innehållsdiger är fjerde hufvudtiteln. LdVBl. 1887, nr 8, s. 2. Noreen VS 3: 33 (1905). —
-ESTETIK. estet. idéestetik; motsatt: formestetik. Rydberg Varia 117 (1889, 1894). Wrangel Dikten 43 (1912). —
-FATTIG. Boström Lag 15 (1845). Ett felfritt välglättadt, men innehållsfattigt och fantasilöst klingklangpoem. Rydberg FilosFörel. 1: 323 (1876). —
-FULL. (i sht i vittert spr.) jfr -RIK. KyrkohÅ 1905, s. 179 (1835). Ett rikt och innehållsfullt lif. VNorström (1883) hos Liljedahl Norström 1: 46. —
-FÖRTECKNING.
2) till 3 a: i början l. slutet av en bok o. d. placerad (vanl. med sidhänvisningar försedd) förteckning över de olika delarna (kapitlen osv.) l. de behandlade ämnena i boken osv.; jfr INNEHÅLL 4. ÖoL (1852). Vid slutet af hvarje halfår utdelas ett titelblad med innehållsförteckning (till Ny illustrerad tidning). UpsP 1860, nr 100, s. 1. Snellman o. Osterman (1903). —
-LÖS. som saknar innehåll, som har bl. ringa innehåll. Innehållslösa fraser. Polyfem V. 33: 2 (1812). Lefva ett innehållslöst lif. Wieselgren Samt. 160 (1877, 1880). PT 1900, nr 52 A, s. 3.
-MÄTTAD, p. adj. (i vitter stil) jfr -DIGER. Stilen (hos Bismarck) är behärskad, orden innehållsmättade. VerdS 196: 43 (1913). Modersmålsund. 80 (1917). —
-OBJEKT. språkv. (ackusativ)objekt av liknande begreppsinnehåll som det verb vartill det utgör bestämning. Öfvervägande intransitiva verb brukas transitivt .. med objekt af besläktad betydelse (innehållsobjekt), t. ex. springa ärenden. Brate SvSpr. 113 (1898). Beckman SvSpr. 95 (1904). —
-RIK. som har ett rikt innehåll, som innehåller mycket.
1) till 2. En innehållsrik koffert. Lundberg HusdjSj. 436 (1868). Rosenius Himmelstr. 152 (1900, 1903).
2) till 3. Ett innehållsrikt leende. Denna innehålls-rika bok. Atterbom i Phosph. 1811, s. 38. Hans .. innehållsrika lefnadslopp. Rundgren i 3SAH 2: 11 (1887). Janson CostaN 1: 179 (1910). —
(2, 3) -RIKHET~20, äv. —0~2. (föga br.) Boström Propæd. 42 (c. 1865). Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 169 (1880). —
(3 a) -RUBRIK. rubrik angivande innehållet i en avdelning l. ett kapitel o. d. Arcadius Folksk. 101 (1903). —
(3 a) -SYNPUNKT~02 l. ~20. särsk. i uttr. ur innehållssynpunkt. (Läraren) förklarade texten såväl ur grammatisk som innehållssynpunkt. PedT 1899, s. 58. —
-TOM, adj. jfr -LÖS. Atterbom i Phosph. 1811, s. 571. De fyndiga och tokroliga, men visserligen något innehållstomma ord- och rimlekarne. Wennerberg i 2SAH 43: 33 (1867). 2NF 30: 1104 (1920). —
-TUNG. (i vitter stil) jfr -DIGER. Mycket innehållstunga voro alltid de ord Wingård sade åt en i skolorna församlad ungdom. Reuterdahl i 2SAH 26: 195 (1852). Blanck GeijerGötDiktn. 340 (1918). —
(3 a) -ÖVERSIKT~102, äv. ~200. översikt över innehållet i en uppsats l. en bok o. d. Cederschiöld o. Olander Upps. 1: 151 (1896).
Spalt I 685 band 12, 1933