Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAKO- kak1o- l. ka1ko-, l. -å- l. -ω-.
Ordformer
(caco- 1734 (: Cacophonier)—1837 (: Cacodemon). kako- 1801 (: Kakofoni) osv.)
Etymologi
[jfr t. kako-, eng. o. fr. caco-; av gr. κακο-, ssgsform till κακός, dålig; jfr KAKEXI]
som i ett l. annat avseende är dålig l. ond l. oangenäm o. d.; ss. första led i ssgr.
Ssgr: KAKO-DEMISK, adj. [av ä. t. cacodæmisch; jfr ä. eng. cacodemical; skämtsam kontamination av KAKODEMONISK o. AKADEMISK] (tillf., †) i nedsättande anv., om vildt l. ovärdigt akademiskt liv. Fächt- Dantz- och Rid-Scholan, samt Bållhuset fly såsom en Studiosus Theologiæ. För icke med hopen ett villt Cacodemiskt lefverne. Scherping Cober 2: 64 (1737). —
-DEMON -dä4mon l. -de4-, äv. -demå4n l. -ω4n. [jfr t. kakodämon, eng. cacodemon, -dæmon, fr. cacodémon; av gr. κακοδαίμων (jfr DEMON)] (i sht i fråga om den klassiska grekiska religionsfilosofien) ond ande. Pfeiffer (1837). Hagberg Shaksp. 5: 159 (1848). Den grekiska religionsfilosofiens kakodemoner, t. ex. furierna. NF 3: 1286 (1880). —
-DEMONISK10040. adj. till -DEMON. SvLittFT 1836, sp. 395. —
-FON -få4n, adj.; adv. -t. [av gr. κακόφωνος; senare leden bildad till gr. φωνή, ljud (se FONO-)] (i sht i fackspr.) = -FONISK. Noreen VS 1: 33 (1903). Henning Mankells ytterst uttänjda, kakofona .. ”Ballad”. UNT 1925, nr 8913, s. 4. —
-FONI1004. [jfr t. kakophonie, eng. cacophony, fr. cacophonie; av gr. κακοφωνία]
1) i sht språkv. o. mus. för örat stötande l. disharmonisk förbindelse l. sammanställning av (språk)-ljud, ord, toner l. dyl., missljud; stundom: disharmoni, dissonans; äv. bildl.; motsatt: eufoni. Dalin Arg. 2: 261 (1734, 1754). Envallsson MusLex. 35 (1802). Örat såras (i Thorilds och hans anhängares skaldestycken) .. af svåra kakofonier. Böttiger 5: 143 (1869, 1874). En kakofoni af ånghvisslor, gonggonger och sampanmännens gälla skrik döfvar örat. Nyblom Österut 22 (1908). Kakofoni brukas ibland avsiktligt i karakteriseringssyfte (inom musiken). SvUppslB 14: 956 (1933). särsk. mus. musikalisk sats l. komposition i vilken omotiverade, oupplösta dissonanser förekomma i stor utsträckning. 3NF 11: 133 (1929).
2) (knappast br.) slagdänga. Jag plågas, när jag hemma / Hör de ömkliga tirader / Af en cac’phoni. Wadman Saml. 1: 186 (1830). Cannelin (1921).
Avledn.: kakofoniker, m.||ig. mus. tonsättare som gärna använder kakofonier, kakofonist. Fogelqvist ResRot 118 (1926).
kakofonisk, adj. [jfr t. kakophonisch, eng. cacophonic, fr. cacophonique] i sht språkv. o. mus. adj. till -FONI: för örat stötande, missljudande; disharmonisk. (Satsen) ”Och om jag ej det rätta träffar, rätta mig,” som genom trenne ä blir kakophonisk. SvLitTidn. 1813, sp. 585. Jeanson (o. Rabe) 2: 334 (1931).
kakofonist, m.||ig. mus. kakofoniker. SvUppslB 14: 956 (1933). —
-GRAFI. [jfr t. kakographie, eng. cacography, fr. cacographie; av sengr. κακογραφία (jfr -GRAFI)] (föga br.) i sht språkv. dålig stavning, felstavning; äv.: dåligt rättstavningssystem. NF 8: 26 (1884).
Avledn.: kakografisk, adj. (föga br.) i sht språkv. Frey 1846, s. 274. NF 8: 26 (1884).

 

Spalt K 77 band 13, 1935

Webbansvarig