| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KAPACITET kap1asite4t, äv. kapas1-, i bet. 1—3, 5, 6, r. l. f., i bet. 4 m.||ig.; best. -en; pl. (i bet. 4) -er.
A.
1) (i fackspr.) rymlighet, rymd, volym; äv. konkret (se a). Palmchron SundhSp. 357 (1642). (I hjärnan har vid obduktionen) funnits en tom håla till en fingerbårs capacitet fylld med någon stinkande vätska. Calonius Bref 199 (1796). (Tungus- o. eskimåkranierna) likna .. hvarandra i hufvudets kapacitet. Retzius EtnolSkr. 205 (1856). En upplyftning av havets botten kan .. leda till minskning av oceanbäckenens kapacitet. Ramsay GeolGr. 1: 298 (1912). — jfr KRANIAL-, LUNG-KAPACITET. — särsk.
a) fysiol. konkret, i uttr. lungornas vitala kapacitet, om den mängd luft som gm en kraftig inandning kan inandas efter en kraftig utandning. Setterblad Mackenzie 90 (1887). SvUppslB (1933).
b) (†) oeg., om ytinnehåll; äv.: utrymme. Effter rumet gaf inthet then capacitet i then nye RådCammaren, där Rådhet admitterade conferencen, att så månge kunde ingå tillijka, thy (osv.). RARP V. 1: 78 (1652). Rålamb 1: 116 (1690).
2) fys. om ämnens l. kroppars förmåga att upptaga värme l. elektricitet, uttryckt i den kvantitet som kan upptagas; äv. konkret, om denna kvantitet.
a) ett ämnes l. en kropps förmåga att upptaga värme; numera bl. i ssgn VÄRME-KAPACITET, förr äv. i uttr. kapacitet för värme l. värmemateria. LittT 1795, s. 94. Kropparnes capacitet för värme. Berzelius ÅrsbVetA 1825, s. 54. — jfr VÄRME-KAPACITET.
b) om ledares l. kondensators förmåga att uppsamla elektricitet; äv. i uttr. elektrisk kapacitet; förr äv. i uttr. kapacitet för elektricitet. Berzelius i FKM 2: 32 (1807). Den inflytelse ledande kroppars skapnad har på deras kapacitet för elektricitet. Dens. ÅrsbVetA 1835, s. 16. Moll Fys. 3: 37 (1899). Rudberg Moll Fys. 3: 28 (1926). Christofferson Elektr. 5 (1931).
B.
3) i fråga om person; förmåga (se FÖRMÅGA, sbst. 3); ofta pregnant: framstående förmåga; förr äv. dels i uttr. hava den kapacitet att kunna (göra det l. det), vara i stånd att (göra det l. det), dels övergående i bet.: (framstående) färdighet l. skicklighet l. förfarenhet. HSH 31: 98 (1662). Een man, som .. hafver den capacitet vidh tilfälle sielf kunna bivista krigsactionerne, när så nöden fordrar, medh flottan. RARP 9: 79 (1664). Jag känner din capacité och tror at du skal kunna uträtta något. Posten 1769, s. 449. Ni, som med uniform och värja / Och stor capacité at svärja, / Likväl i tysthet, jemte fler, / Om fred vår Herre trogit ber! Lenngren (SVS) 1: 368 (1784). Framsteg (hos barnet) i riktning af vaknare blick för lifvets företeelser och större kapacitet att samla och jämföra sådana. Verd. 1885, s. 6. Förmåga att .. uppskatta den egna intellektuella och praktiska kapaciteten. SFS 1915, s. 1789. Hans gedigna konstnärliga kapacitet. SvD(A) 1929, nr 110, s. 10. — (†) Eder .. capacitet till alt det, som under Archivi secreterare Embetet sorterar. Schück VittA 1: 279 (i handl. fr. 1676). — särsk.
a) (†) i pl.: förmögenheter (se FÖRMÖGENHET 3); särsk. i inskränktare anv., om intellektuell begåvning l. studiebegåvning. Den närvarande arbetsklassens fysiska kapaciteter. Frey 1849, s. 32. (Det) beror .. ju .. af Examinatorn sjelf att göra så måttliga fordringar för sitt adprobatur, att äfven Studerande med vanliga capaciteter kunna fullgöra dem, såframt de ej vilja med föresats bornera sig. Boström 3: 467 (1856).
b) jur. egenskap(en) att kunna företaga handlingar med rättslig giltighet; förr äv. i uttr. kapacitet av (viss) rättighet, egenskap(en) att kunna äga l. åtnjuta (viss) rättighet. Olivecrona LagbGift. 5 (1851). Mellan ”inkapaciteten” — vare sig den hvilar på normal eller abnorm grund — och den fulla ”kapaciteten” förekomma öfvergångsfall. Thyrén StrafflRef. 1: 7 (1910). — jfr HANDLINGS-, IN-, RÄTTS-KAPACITET.
4) i konkret anv. av 3: person som (i visst avseende l. på visst område) har stor duglighet l. skicklighet, förmåga (se FÖRMÅGA, sbst. 4). Han är en värklig kapacitet på sitt område. SvLittFT 1838, sp. 604. Ruda, hvilken dog helt ung för ett tiotal af år sedan, lofvade att bli en god poetisk kapacitet. Sturzen-Becker SvSkönl. 194 (1845). De största kapaciteterna i första kammaren (hade) dragit sig undan. De Geer Minn. 2: 125 (1892). Östergren (1929).
5) fys. o. elektrotekn. om en ackumulators förmåga att avgiva ström, uttryckt i den elektricitetsmängd som den fullt laddade ackumulatorn under urladdningen kan avgiva; äv. konkret, om denna elektricitetsmängd. Ackumulatorers kapacitet .. brukar angifvas i ampèretimmar. NF 19: 217 (1895). Rudberg Moll Fys. 3: 54 (1926). Christofferson Elektr. 159 (1931).
6) (i fackspr.) hos maskin l. fabrik l. väg o. d.: högsta förmåga l. möjlighet som med fördel l. utan risk kan utnyttjas l. tagas i anspråk, uttryckt i motsvarande konkreta prestation, i allm. på viss tidsenhet; äv. konkret, om ifrågavarande prestation; prestationsförmåga, produktionsförmåga, transportförmåga. TT 1894, Allm. s. 114. En genomgångsstation med mindre spår än en säckstation besitter lika stor kapacitet i trafikhänseende som denna. SvD(A) 1919, nr 20, s. 10. (Tryckpressarnas) kapacitet i vanligen förekommande format (är) 20—24,000 ex. hvardera per timme. 2NF 37: 849 (1925). Den till 12 proc. av kapaciteten minskade sysselsättningen inom stålindustrien. SvD(A) 1932, nr 181, s. 18. Vad gatutrafiken (över Slussen i Sthm) beträffar blir kapaciteten efter ombyggnaden 120000 fordon per dag. Därs. 1933, nr 293, s. 22. Stålverken .. arbeta nästan med full kapacitet. GHT 1935, nr 34 A, s. 3. — jfr FLOTTNINGS-, LAST-, ÅRS-KAPACITET m. fl.
Spalt K 430 band 13, 1935