Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KAPITULANT kap1itulan4t l. 01—, l. -ɯl-, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. kapitulant, eng. capitulant; till KAPITULERA]
1) (numera utom i Finl. bl. i fråga om utländska förh.) mil. motsv. KAPITULERA 2: person som tager l. har tagit värvning; värvad. PH 4: 2860 (1749). PT 1758, nr 90, s. 4. 2NF 13: 853 (1910; i fråga om t. förh.). Vid flyg- och radioverkstäderna (i Finl.) arbetande montörer, såväl kapitulanter som värnpliktige. FFS 1922, s. 110.
2) i sht mil. motsv. KAPITULERA 3: person som kapitulerar l. har kapitulerat. Andersson (1857). DN(A) 1931, nr 325, s. 6 (bildl.).
Ssgr (till 1; mil.): KAPITULANT-SKOLA, r. l. f. (i Finl.) skola för värvat manskap. 2NF 35: 830 (1923). —
-UNDERBEFÄL. (i Finl.) värvat underbefäl. FFS 1920, s. 317.

 

Spalt K 459 band 13, 1935

Webbansvarig