Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KARPELL karpäl4, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet car-)
Etymologi
[jfr t. karpell(um), eng. carpel, av fr. carpelle, nylat. carpellum, en av den franske botanisten M. F. Dunal (Monographie de la famille des Anonacées 13 (1817)) föreslagen term ss. beteckning för var särskild av ett enda fruktblad bildad delfrukt i en klyvfrukt; till gr. καρπός (se KARPO-)]
bot.
1) (mindre br.) torrskalig frukt bildad av ett enda fruktblad vars kanter sammanvuxit med varandra. Hartman Fl. cii (1832). Holmström Naturl. 1: 97 (1888). Uppl. 1: 81 (1902).
2) fruktblad. Wikström ÅrsbVetA 1830, s. 45. Aconitum Napellus .. utmärker sig genom en halft klotformig .. hjelm och 3—5 utspärrade karpeller. Berlin Farm. 1: 62 (1849). BonnierKL 9: 280 (1926).
Ssgr (bot.): (jfr 2) KARPELL-BLAD. (numera föga br.) fruktblad. Wikström ÅrsbVetA 1837, s. 104. PedT 1892, s. 196. —
(1) -HYLLE. (†) den del av en ”karpell” som utgör fruktväggen. BotN 1899, s. 81.
Avledn. (bot.): KARPELLAR, adj. [jfr nylat. carpellaris] (†)
1) till 1: som tillhör l. har avseende på l. består av en ”karpell”, fruktämnes-. Den karpellara delen af sprötet (hos Cynoglossum Lin.). BotN 1881, s. 4.
2) till 2; i ssgn KARPELLAR-BLAD.
Ssg (till KARPELLAR 2; †): karpellar-blad. fruktblad. BotN 1843, s. 10. —
KARPELLÄR, adj. [jfr fr. carpellaire] till 2: fruktblads-. Karpellära anlag. BotN 1909, s. 143.

 

Spalt K 611 band 13, 1935

Webbansvarig