Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KATTSINGEN kat3siŋen2, äv. KASSINGEN kas3iŋen2 l. KATTSIKEN kat3siken2, sbst. m. best. o. interj.
Ordformer
(kassingen 1891—1910. kattsiken (kats-) 1893—1927. kattsingen (kats-) 1877—1925)
Etymologi
[avledn. av KATT II (jfr FAMMINGEN, FASINGEN, FASIKEN, HUNDINGEN, TUSINGEN)]
(vard.) ss. lindrigare svordom l. bedyrande l. ngt dämpat kraftuttryck: ”katten”, ”sjutton”, ”tusan”. Det var kattsingen, hvad han låter vänta på sig. Öman Grandville 121 (1877). Vi .. ge katsingen hela världen. Nordensvan Hvad Figge blef 52 (1890). ”Tvi katsiken!” spottade han. Backman Ljusn. 27 (1893). Nog kattsingen får han ta igen sina pengar. Aanrud Ber. 1: 18 (1915). Väring Vint. 232 (1927).

 

Spalt K 835 band 13, 1935

Webbansvarig