Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KLIMPIG klim3pig2, adj. -are; förr äv. KLIMPOT, adj.
Ordformer
(-ig 1730 osv. -og 1712—c. 1755. -ot 1734 —c. 1755. -ug 1748)
Etymologi
[jfr d. klimpet, klimpig; avledn. av KLIMP, sbst.1]
som klimpat sig; som består av l. är uppblandad med l. full av (små) klimpar l. klumpar; kännetecknad av förekomst av klimpar. Klimpig mjölgröt. Klimpigt mjöl. Eneman Resa 2: 100 (1712; om aska). Warg 379 (1755; om deg). MSolberg (c. 1770) i HTSkån. 6: 393 (om jord). Söderlund Pekka 64 (1926; om välling).
Avledn.: KLIMPIGHET, r. l. f. egenskap(en) l. förhållande(t) att vara klimpig. SAOL (1874).

 

Spalt K 1222 band 14, 1936

Webbansvarig