Publicerad 1936   Lämna synpunkter
KNIPSA knip3sa2, i bet. 1 äv. (numera föga br.) KNIFSA knif3sa2, v. -ade, vbalsbst. -ANDE.
Ordformer
(knifs- (i bet. 1) 1851—1930. knipps- 1917. knips- c. 1755 osv. knivs- (i bet. 1) 1921)
Etymologi
[sannol. av nt. knipsen, avledn. av knippen, knipa (se KNIPPA, v.2); i bet. 1, i formen knifsa, delvis anslutet till KNIV]
1) (i sht vard. samt i fackspr.) nypa av, knipa av (ngt, med fingrarna l. med en tång l. sax o. d.); jfr KNIPA, v. 1; äv.: avskära (ngt) med kniv l. avhugga (ngt). Schultze Ordb. 2353 (c. 1755). Knipsa hufvudet tvärt efter bålen. Lidforss DQ 2: 447 (1892). (Socker-)skifvorna ”knipsades” till bitar. 2UB 4: 522 (1899; i fråga om sockertillvärkning på 1870-talet). Östergren (1930).
2) (vard., i sht skämts.) = KNIPA, v. 2 c. Hedenstierna FruW 15 (1890). Att någon ung glop en dag skulle komma och knipsa hans Elin. Dens. Fideik. 198 (1895). Anders i Flobäck hade en gång knipsat ett par höns. SvD 1897, nr 98, s. 4. SD(A) 1929, nr 199, s. 10.
Särsk. förb.: KNIPSA, äv. (numera föga br.) KNIFSA AV10 4. (i sht vard.) till 1. Den fremmande (drog) sin sabel, och stälde sig i högsta hugg, att knipsa nacken af henne. CFDahlgren 5: 206 (1833). Blanche FlStadsg. 31 (1847). Knifsa af ngt, med knif afskära. Sundén (1886). De flickor som brodera .. ha en liten sax att knipsa av silket med. Kræmer ResJap. 39 (1913). 1LundagKron. 307 (1918). jfr AVKNIFSA, AVKNIPSA. —
KNIPSA BORT10 4. (tillf.) knipsa av. (Neger-)Hövdingen (brukade) knipsa bort ett öra på den skyldige mannen. Laurin Folkl. 282 (1915).
Ssgr (till 1): KNIPS-MASKIN. tekn. maskin för sönderhuggande av socker i bitar, klippmaskin. 2NF 26: 223 (1917). —
-TÅNG. tekn. kniptång. FFS 1899, nr 47, s. 11.

 

Spalt K 1615 band 14, 1936

Webbansvarig