| Publicerad 1936 | Lämna synpunkter |
KNÄCK knäk4, sbst.4, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
(mindre br.) värktyg med utstående taggar varmed ränder o. d. åstadkommas i bröd (utefter vilka brödet lättare kan brytas). Swedberg Ordab. (c. 1730). Baketråg med knäck och kafvel samt öfrigt behör. BoupptVäxjö 1767. Fatab. 1911, s. 31. — jfr BRÖD-KNÄCK.
Spalt K 1733 band 14, 1936