Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONT kon4t l. KUNT kun4t, förr äv. KONTE, r. l. m.; best. -en; pl. -ar l. -er.
Ordformer
(kont(t) 1745 osv. konte 1873. kunt 1704 osv.)
Etymologi
[sv. dial. kont, kunt; jfr nor. dial. kunt; av fin. kontti]
(i vissa trakter) större ränsel l. väska, i allm. av flätad näver, avsedd att bäras på ryggen; stundom: korg. Gadelius Tro 2: 45 (i handl. fr. 1704). Ahlqvist Kult. 114 (1871). SvKulturb. 5—6: 261 (1930). — jfr GÄT-, MATSÄCKS-, NÄVER-, SPÅN-, VALL-KONT.
Ssgr (i vissa trakter): KONT-LOCK, n. Nordlund Jägarl. 62 (1914). —
-RYSS. (i Finl.) rysk gårdfarihandlare. NPress. 1895, nr 320, s. 2. —
-SKO, r. l. m. av flätad näver. Modin GTåsjö 240 (1916).

 

Spalt K 2233 band 14, 1937

Webbansvarig