Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KORSAR korsa4r, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(corsair (-aire) 1693—1792. korsar (cor-) 1672 osv. corsär 1798)
Etymologi
[jfr dan. o. t. korsar, fr. corsaire; av it. corsaro, av mlat. cursarius, till lat. cursus, lopp (jfr KORSO, KURS). Formen corsär, -air är lånad från fr. — Jfr HUSAR]
1) (i sht förr) sjörövare, pirat, fribytare; särsk. (förr) om sjörövare från barbareskstaterna; tillf. äv. om kapare (se d. o. 1). Emot Turckiske Corsarernes anfall, (må) Convoyerne taga i beskydd och förswar hwarjehanda Skepp och Fahrkostar. Stiernman Com. 3: 945 (1672); möjl. till 2. Eberhardt AllmH 3: 102 (1776). Grimberg VärldH 4: 85 (1930). NDA 11/2 1934, Söndagsbil. s. 8 (om kapare). — särsk. i bild. Skildrar Sommelius stormen på hafvet, så är han sjelf derute, en korsar, som kämpar med vind och vågor. GHT 1867, nr 292 B, s. 3.
2) (i sht förr) sjörövarfartyg, piratfartyg. DA 1771, nr 106, s. 1. Sturzen-Becker 4: 78 (1862). SvUppslB (1933). — särsk. (tillf.) i fråga om nutida sjökrig: krigsfartyg som användes för uppbringande av handelsfartyg; jfr KAPAR-KRYSSARE. VFl. 1916, s. 92.
Ssgr (i sht förr): (1) KORSAR-DÅD. Hornborg Segelsjöf. 110 (1923). —
(jfr 2) -FARTYG~20 l. ~02. —
(1, 2) -FLAGGA, r. l. f., l. -FLAGG. av sjörövare använd flagga. Blanche Bild. 2: 55 (1864). —
(1, 2) -KAPTEN. GT 1788, nr 13, s. 1. —
(jfr 2) -SKEPP. Phosph. 1810, s. 185.

 

Spalt K 2511 band 14, 1937

Webbansvarig