Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KULLERSTOL kul3er~stω2l, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar.
Ordformer
(koller- 1788. kull- 1687—1748. kulle- 1785. kuller- 1709 osv.)
Etymologi
[första ssgsleden är möjl. urspr. att hänföra till KULL, sbst.2 3, åsyftande avsaknaden av ryggstöd o. karmar; formen kuller- beror sannol. på anslutning till KULLER, sbst.1, o. KULLRIG, adj.1]
(numera nästan bl. i fråga om ä. förh.) (vanl. stoppad) stol utan sidokarmar o. ryggstöd, taburett, pallstol; särsk. om brudstol, förr äv. (mer l. mindre oeg.) om statsrådstaburett; äv. bildl. BoupptSthm 1687, s. 410 a. En Elysé af ljus, en präst, två kullerstolar. Leopold 2: 281 (1800, 1815). Jag tar för gifvet, att Posse blir Nordenfalks efterträdare på kullerstolen (dvs. ss. statsråd). JGRichert (1846) hos Warburg Richert 2: 257. Att följa henne fram till kullerstolarna, ut i lifvet, för alltid. Hedenstierna StutaP 188 (1899). Erixon Möbl. 2: XXXII (1926).

 

Spalt K 3152 band 15, 1938

Webbansvarig