Publicerad 1938   Lämna synpunkter
KULTJE kul3tje2 (ku´ltje Weste; kùlltje Dalin), r. l. m. ((†) n. SvSaml. 5: 268 (1757)); best. -en; pl. (föga br.) -ar (Dalin (1852)) ((†) kultjes (-ies) Serenius Gggg 3 a (1734, 1757). Anm. Ordet har möjl. i ä. tid äv. haft pl.-formen kultjer; Weste (1807) angiver det ss. hörande till tredje deklinationen); förr äv. KULTE, r. l. m.?, l. KULT, sbst.3, r. l. m.?
Ordformer
(coult 1757. kuld 1711. kul(d)t 1711—c. 1755. kuhlt 1714. kuult c. 1730. coulte 1693. kulte 1711—1798. kuhlte 1693—1715. coultie 1752—1787. kultie (c-) 1734—1858. kultje 1741 osv.)
Etymologi
[jfr ä. d. kulte; av holl. koeltje resp. koelte, det förra dimin. av koelte, som är avledning av koel, sval (motsv. mnt. kōl, nt. köl, t. kühl, vartill nt. költe, t. kühlte, kultje), i avljudsförh. till KALA o. KALL, adj., samt besläktat med sv. dial. kula, blåsa upp, dan. o. nor. kule, blåsa (friskt). — Jfr KUL, sbst., KULING]
sjöt. (jämn) frisk vind; numera särsk. om vind med en hastighet av 10—17 meter per sekund; äv. om (olika grader i) dylik vinds styrka l. hastighet; i sht förr äv. om vindstyrka l. vindhastighet i allm. Frisk, styv, hård kultje. Med en Labber Kuhlte. Rosenfeldt Nav. 12 (1693). En gynnande och frisk kultje förde .. (skeppet) omsider .. (ur Engelska kanalen) ut i Spanska hafvet. Oldendorp 2: 41 (1788). Seglens nyttjande efter kultjen beror så mycket af skeppets byggnadsart till välsegling och styfhet, skrofvets och tacklingens styrka, lastens beskaffenhet .. (osv.) att derom kan ingenting stadgas. Roswall Skeppsm. 1: 55 (1803). (Väderleksutsikter:) vänstervridande och avtagande kultje till bris på Västkusten. Upsala(A) 1921, nr 164, s. 4. Kultjen tog till, och sjön växte hög. Lundström Sjöfr. 76 (1929). — jfr BRAMSEGELS-, MÄRSSEGELS-KULTJE.

 

Spalt K 3165 band 15, 1938

Webbansvarig