| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KYLARE ɟy3lare2, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
(i sht i fackspr.) apparat l. inrättning avsedd att användas för avkylning av ngt. UB 5: 53 (1873; i fråga om sockertillvärkning). LAHT 1895, s. 208 (om mjölkkylare). — jfr AV-, EFTER-, GRÄDD-, IM-, IS-, MJÖLK-KYLARE m. fl. — särsk.
a) tekn. i ångmaskin, destilleringsapparat o. d.: apparat vari ånga l. gas kondenseras gm avkylning, kondensator. Åkerman KemTechn. 1: 74 (1832). HantvB I. 1: 117 (1934). — jfr IM-, ÅTERFLÖDES-KYLARE m. fl.
b) iskylare (se d. o. 2), ishink. Schulthess (1885). Allting var ordnat, champagnen låg i kylarna, kycklingen fräste ännu i sin kruka. Essén Vap. 220 (1917). — jfr CHAMPAGNE-, IS-, PUNSCH-, VIN-KYLARE.
c) avkylningselement för ånga l. vatten som passerar genom rör (med flänsar) omspolade av luft; särsk. om avkylningsinrättning vid förbränningsmotorer (särsk. i automobiler o. d.). Nerén HbAut. 1: 48 (1911). (Bilarna) måste stanna och förnya vattenförrådet i de kokande kylarna. Wilhelm SolLys. 262 (1913).
-INTAG~02 l. ~20. Kylareintag, det rör upptill på kylaren, varigenom vattnet införes. Nerén (1930). —
-JALUSI. Kylarejalusi, en anordning av spjälor anbragt framför kylaren och varmed lufttillförseln till kylaren kan modereras. Nerén (1930). —
-RAM. Nerén BilB 1: 153 (1928). Kylareram, den anordning, vanligen av mässing, som omger kylelementet eller elementen. Dens. (1930). —
-VÄTSKA, r. l. f. jfr KYL-VÄTSKA. UNT 1929, nr 10164, s. 6. Skulle skarp kyla inträffa, måste man tömma ut kylarevätskan (ur bilens kylare), om den består av enbart vatten, innan vagnen lämnas för dagen. Nerén BilB 2: 36 (1931).
Spalt K 3498 band 15, 1938