| Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
LÄNK läŋ4k, r. l. m. (l. f.); best. -en; pl. -ar (Balck Es. 216 (1603) osv.), äv. (numera nästan bl. i vers) -er32 (i ä. tid äv. att hänföra till sg. länka; HH 1: 21 (1543), NPs. 1921, 673: 1 (rimmande med betänker)); förr äv. LÄNKA, r. l. f.; best. -an; pl. -or, äv. -er (se ovan); förr äv. LÄNKE, r. l. m.
1) var särskild av de ringar, öglor, byglar o. d. (stundom äv. stavar, lameller o. d.) som bilda en kedja. SthmSkotteb. 11/3 1543. Så tycker oss, att lenkerne (i kedjekulan) ähre för myckitt store och långe. G1R 24: 151 (1553). En kädie, slätt och rett giordtt, med runde länckier. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 8. Ett litet bälte af åtskilligt wridne länkar. Fornv. 1931, s. 89 (1720). (Landtmätares) Mäte-kedior af jern, .. fördelte i länker, af hela eller halfva fot med svarfvade ringar emellan. PH 5: 3369 (1752). Till .. dräktsilver höra långa kedjor, sammansatta av enkla eller konstfullt arbetade länkar. RedNordM 1928, s. 26. — jfr JÄRN-, KEDJE-, KÄTTING(S)-LÄNK m. fl.
2) i utvidgad anv. av 1, om ngt som utgör en del av l. en sammanhållande led i ngt.
a) (†) led i människo- l. djurkropp; äv. om kota. (Ryggraden) består vthaff 34. samanhäfftade kotor (lencker). Schroderus Comenius 259 (1639). Lenck vthi Lederna. Linc. (1640; under articulamentum). Möller 1: 117 (1745, 1755).
b) (†) segment hos insekt; äv. om led i antenn. VetAH 1740, s. 465. Hornen (hos en jordlöpare), som bestå af ellofva länker, äro svarta. Därs. 1750, s. 292.
3) tekn.
a) [jfr motsv. anv. av eng. link] om led som rörligt (böjligt l. vridbart) förenar tvenne delar av en apparat l. maskin l. ett redskap; äv. om till leden hörande maskindel. (Skruv-)Nyckeln består af fyra särskilda delar, nämligen: skaftet .., länken .. och de båda käkarne. TT 1871, s. 365. De stora cylindrarne (i lokomotivet) .. äro fästa vid en ram, som genom en länk är vridbart förenad med hufvudramen. Därs. 1901, M. s. 29. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 147. jfr KNÄ-LÄNK.
b) om ett tudelat brospanns rörliga stödjepunkter i hjässan o. vid vederlagen. TT 1898, Allm. s. 140. Därs. 1902, V. s. 79.
4) i allmännare anv., om ring l. ögla l. slinga o. d.; bukt, krök; numera nästan bl. (i sht i vissa trakter) om ring l. ögla av vidja o. dyl. l. om (hopvriden) sträng l. slinga av hår, halm, lin o. d.; jfr LYNKA, sbst. Tort kötth. .. Swartth micklar — hundrade fijretije fem lenkier. BtFinlH 3: 230 (1549). (En viss hajart) Fiskas med en tiock lina, och en länk på ändan vid kroken. Osbeck Resa 71 (1751, 1757). At utur halm-kärfven tages en länke halm i sänder, och dubbelt tilsammans vrides. Fischerström 1: 197 (1779). Hon löste upp hennes långa hår .., delade det mjukt och nätt och började sakta sno en länk. Hallström Brilj. 129 (1896). Nordström Luleåkult. 189 (1925). SvKulturb. 7—8: 143 (1931). — särsk. (†) oeg. l. bildl., om rörelse i form av en krök l. bukt. Swennen kastadhe sin hest åmkringh / I lenckior och andra små kroker. Visb. 2: 16 (c. 1600). (Hunden) wiskadhe rumpan j många länkar hijt och tijt. Balck Es. 216 (1603). En Orm kan linda sigh, i många handa läncker. Achrelius Mor. E 2 b (c. 1690).
5) i bildl. anv. av 1.
a) om var särskild del av en sammanhängande serie l. följd l. i ett händelseförlopp l. en utvecklingskedja l. i ett sammanhängande helt (eg. betraktat ss. en kedja); led. Bullernæsius Lögn. 230 (1619). Block Progn. 4 (1708). Huru besynnerligt häftar sig länk vid länk i kädjan af mit öde! Altén Landförv. 103 (1795). Tryckfriheten .. (är) en .. nödvändig länk i konstitutionen. Polyfem III. 16: 2 (1811). Vi ha här blott första länken af slutledningen. Geijer SvFolkH 2: 115 (1834). Yttersta länken jag är i fädrens omätliga kedja. BEMalmström 6: 31 (c. 1860). Moberg Rosell 184 (1932). jfr UTVECKLINGS-LÄNK m. fl. särsk. [efter eng. missing link] i uttr. (den) felande länk(en), i sht förr äv. den förlorade länken o. d., eg. om den art av levande varelse som skulle utgöra den felande mellanleden mellan djuren o. människan i Darwins utvecklingsserie; äv. oeg. o. allmännare, om mellanled som fattas för att en serie o. d. skall vara fullständig l. för att ngt skall utgöra ett sammanhängande helt. Den förlorade länken. SvSpörsm. 15: 28 (1893). Den länge förgäfves sökta ”felande länken” mellan apa och människa. Bergstrand MänHärstamn. 73 (1901). Darwins förlorade länk. VerdS 141: 19 (1906). Ringvägen får nu sin felande länk. SvD(A) 1933, nr 19, s. 3. jfr: Geologien (är) oförmögen att förse .. (Darwin) med de felande länkarna. Nyström Lyon VII (1873).
b) om ngt (l. ngn) som sammanhåller de olika delarna av ngt l. utgör en förbindelseled l. ett föreningsband; mellanled, mellanlänk; övergångsform. En .. förlorad länk eller Medium inter Spiritum & Corpus. Dalin Arg. 1: 140 (1733, 1754). Recitativet utgör en länk mellan det deklamerade talet och den egentliga sången. Bauck 1Musikl. 2: 102 (1871). Meissner kom .. att bli den förmedlande länken mellan den förste och den andre rikspresidenten. SvD(A) 1934, nr 216, s. 16. jfr BINDE-, FÖRBINDELSE-, FÖRENINGS-, FÖRMEDLINGS-, MEDEL-, MELLAN-, ÖVERGÅNGS-LÄNK m. fl.
6) kedja (av länkar i bet. 1). Verelius 51 (1681). Fot-plogar, som alla hafva en kårt plog-ås, hvilken icke anspännes omedelbart med dragare, utan med skak eller länk. VetAH 1759, s. 204. — jfr JÄRN-, KVARN-, KÄK-LÄNK m. fl. — särsk.
a) om kedja som utgör smycke l. prydnad. Armbandet var en manglad länk av guld. Arvidi A 6 a (1651; bildl.). Med kiädior, länkjor han der månde gå i danz. Warnmark Vitt. 358 (1686). Kronans glans och mantelns gyllne länker. Bellman (BellmS) 7: 88 (1785). Östergren (1932). jfr GULD-LÄNK.
b) om kedja (av järn o. d.) använd att fasthålla ngn l. ngt; särsk. dels (i fråga om ä. förh., numera nästan bl. i pl.) om kedja varmed människa fängslas, dels om kedja varmed djur (i sht hund) hålles bundet l. ledes. Messenius Sign. 42 (1612). (Gudarna) bundo Loke i länker. Atterbom VittH 123 (1845). När de kom’ fram, så var ingen hemma, / Bara två hundar, / Som bet’ och slet’ i länken. BarnkamBok 5 (1882). Den lille .. julle .., som nu låg vid tvättbron och ryckte i sina länkar. Rydberg Vap. 59 (1891). jfr HUND-LÄNK. särsk.
α) bildl., i uttr. som beteckna fångenskap l. träldom l. beroende o. d.: bojor. 2Saml. 35: 229 (1665). (I ditt dyrbara hem) sitter du nu med länk om foten och betalar räntor på gamla skulder. Tenow Solidar 1: 88 (1905). NPs. 1921, 673: 1.
β) (numera knappast br.) bildl., i uttr. dra(ga) huvudet genom länken, draga sig ur ngns fångenskap l. ur ett förbund o. d., draga sig undan l. ur spelet. Isogæus Segersk. 424 (c. 1700). Kolmodin QvSp. 1: 130 (1732). Auerbach (1911).
c) fisk. om sammanhängande rad av fiskgarn l. kupor; lagn; garnlänk. Ekström AfhFiska 41 (1845). Vid användandet hopfästas vanligen 4 à 5 (sill-)garn till en s. k. ”länk”. TT 1901, Allm. s. 132. Man kan sätta ut en och en (hummer-)kupa, men det sättet användes även att sätta dem i länk. SkrGbgJub. 19: 237 (1923). jfr BACK(E)-, GARN-, LAX-LÄNK m. fl.
α) om ngt som utgör ett föreningsband mellan olika delar; jfr 5 b. Fantasien, denna uppstigande länk från menskligheten till Gud. Polyfem III. 33: 1 (1811). Det är en evighetens länk, som förenar oss. Petri Ouchterlony 469 (i handl. fr. 1909).
β) (föga br.) i uttr. i långa länkar, i långa rader, i långa banor. Han har pängar som gräs ock tobak i långa länkar. Landsm. XI. 2: 47 (1896).
γ) (†) i uttr. uti en länk med (ngt), i sammanhängande rad med (ngt). En lijten Sahl med 2ne framkamrar uti en länck med Sätesstugan. VDAkt. 1727, Syneprot. F III 7.
(3) -AXEL. tekn. särsk. i uttr. fri länkaxel, inställbart lagrad (i ett stativ) l. (med ledförbindelse) rörligt kopplad till annan axel. TT 1899, Byggn. s. 136 (i järnvägsvagn). SFS 1905, nr 40, s. 11. —
(6 b) -BUNDEN, p. adj. (i vitter stil) bunden med länk(ar); fjättrad; särsk. bildl. Frejs .. lust var att lösa de länkbundne. LfF 1886, s. 315. Hvar länkbunden själ. Levertin Leg. 89 (1891). —
(3 b) -FÖRBAND. tekn. om rörligt förband i (tak-, bro- l. fackvärks)konstruktion. TT 1878, s. 112. Därs. 1894, Byggn. s. 68. —
(6) -HARV. landt. ledharv, kedjeharv. Arrhenius Jordbr. 3: 351 (1861). Kedjeharfven, äfven länkharf kallad, som troget följer alla åkerns fördjupningar. UB 3: 304 (1873). —
(jfr 6) -KEDJA, r. l. f., förr äv. -KED, r. l. f. (länk- 1875—1901. länke- 1556—1698) (numera nästan bl. i b) kedja bestående av länkar (i bet. 1). Dahlstierna (SVS) 60 (1698). särsk.
b) tekn. kedja (av lameller o. d.) för kraftöverföring l. transport. TT 1875, s. 126. Därs. 1901, M. s. 89. —
(6) -KNAPP, r. l. m. (länk- 1771—1908. länke- 1739—1763) (numera föga br.) par av knappar förenade med en länk. BoupptVäxjö 1739. 3 1/2 par Dubbla el(le)r Läncke Knappar med glas uti. Därs. 1742. Manschettens länkknappar. Berger DrömHelv. 251 (1906). —
(3 a) -KOPPLING. tekn. i maskin, apparat o. d.: rörlig förbindelse mellan axlar o. d. TT 1890, s. 205. Länk- eller universalkopplingen .. användes, då axlarna behöfva bilda vinkel med hvarandra. LB 4: 45 (1903). —
(6) -KULA. (länk- 1740—1917. länke- 1746—1798) (förr) artill. kedjekula. Nordberg C12 2: 640 (1740). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
(jfr 6) -KÄTTING. tekn. för kraftöverföring l. transport. Zidbäck (1890). Regulatorn drifves med länkketting för undvikande af den vid remtransmission förekommande slirningen. TT 1897, M. s. 81. 3NF 14: 379 (1931). —
(3 a) -LOKOMOTIV. tekn. försett med två l. flera i förhållande till varandra i ramvärket rörligt lagrade axelgrupper. 2NF 16: 1019 (1911). —
(jfr 6 a) -RING. (länk- 1674. länke- 1635—1683) (numera bl. tillf.) fingerring av länkar (i bet. 1). BtÅboH I. 8: 205 (1635). En länkering medh fyra Länkar, och en liten Diamant uthj. BoupptSthm 27/10 1659. Därs. 9/6 1683. —
(3 a) -RULLE. tekn. i svängbar vinkelarm lagrad rulle under transportvagn o. d. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 103. —
(3 a) -RÖRELSE. [jfr eng. link-motion] tekn. mekanism som gm länkar l. leder överför rörelse l. kraft från en del till en annan i en maskin o. d. JernkA 1858, s. 116. (John Ericsson) uppfann .. en länkrörelse för omkastning af sliden i ångmaskinen. NF 4: 647 (1881). 2UB 9: 181 (1905). —
(3 a) -STAG. tekn. utgörande rörlig förbindelse i maskin o. d. Maskineriet är vertikalt och medels länkstag fastbultadt till ångpannans framsida. Ahlström Eldsl. 291 (1879). —
(3 a) -STÅNG. tekn. förenande två rörliga punkter i maskin l. redskap o. d. Hwasser HbLokF 10 (1865). Åran (är) vid tullgången afskuren i två delar, hvilka röra sig på olika ställen och äro förenade med en snedt öfver båtens reling gående länkstång. TIdr. 1882, s. 171. 2NF 25: 1448 (1917). —
(6) -SÅG. (mindre br.) kedjesåg. BoupptSthm 13/1 1673. Kedje- l. länksågen, använd för utsågning af tapphål m. m. eller för kirurgiska ändamål. 2NF 28: 28 (1918). —
(1) -ÖGA. (föga br.) tekn. om hål i vardera ändan av en i kedja ingående stav- l. lamellformig länk. TT 1888, s. 95.
B (†): LÄNKA-BÄLTE, se C.
C (†): LÄNKE-ARMBAND, se A. —
(jfr 6) -BÄLTE. (länka- 1868. länke- 1603) bestående av länkar (i bet. 1). BoupptSthm 8/4 1603. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 412 (1868; efter handl. fr. 1624). —
(1) -GÄRNING. jfr gärning 4 b. 1 huit Sölfbälte medh länkie gerningh om — 37 lodh. BoupptSthm 8/4 1603. —
-KEDJA, -KNAPP, -KULA, se A. —
-RING, se A.
Spalt L 1661 band 16, 1942