| Publicerad 1942 | Lämna synpunkter |
MANDORLA man4dorla l. 040 l. 032, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
konst. spetsigt elliptisk (mandelformig) gloria som på avbildningar omger frälsarens (l. madonnans) hela gestalt; mandelgloria. Upmark Lübke 327 (1872). Kristus sitter (på kyrkmålningen) inom en mandorla eller medaljong, omgifven af helgon och basunblåsande änglar. Rydbeck Kalkmåln. 23 (1904). Sylwan Ryor 102 (1934).
Spalt M 224 band 16, 1942