| Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MJÄLLANDE mjäl3ande2 l. 320, adv. o. adj.
I. adv., i förstärkande anv. i uttr. mjällande vit, alldeles mjällvit, snövit, kritvit. Hennes svarta hår gåfvo dess miällende hvita hy en dubbel fägring. Säfström Banquer. D 1 a (1753). Mjällande vita isbjörnshudar. TurForskn. 8: 157 (1919).
II. (†) adj.: mjäll, mjuk. (Konvaljernas) mjellande fägring. Runeberg (1827) i FoU 24: 76. (Målaren Lawrences) lätta touche och mjällande dagrar. Estlander KonstH 38 (1867).
Spalt M 1150 band 17, 1945