Publicerad 1946   Lämna synpunkter
NAMNE nam3ne2, m.||ig. ((†) n. SColumbus Vitt. 103 (c. 1670), Lagerbring 1Hist. 3: 186 (1776)); best. -en; pl. -ar (Reenhielm OTryggw. 10 (1691) osv.) ((†) -er Hildebrand Isl. 51 (1883); -en Ahlman (1872)).
Ordformer
(namn- 1664 osv. nampn- 1542—1708)
Anm. I Schroderus Dict. 166 (c. 1635) anföres adj. nampner, översatt med lat. nominis eiusdem.
Etymologi
[fsv. nampne, m., motsv. d. navne, m. l. n., nor. namne, isl. nafni, m. (jfr nafna, f.), mnt. genamne, mht. genamne, genanne, fht. ginamno, med i nordiska spr. bortfallet gemenskapsbetecknande prefix ga-; avledn. till NAMN]
person som har samma (för- l. efter)namn (som ngn annan); stundom äv. om djur, ting, ort o. d. med samma namn l. benämning (som ngt annat l. ngn annan); jfr KAJMAN, sbst.1 LPetri DialMess. 136 b (1542). Runius (SVS) 2: 124 (1712). Har jag någon frägd, så blir den aldrig hos klokt folk deraf minskad, at jag har en elak namne. Dalin Arg. 2: 418 (1734, 1754). Östra Aros antog mycket snart namnet Upsala, och dess namne fick heta Gamla Upsala. NF 5: 864 (1882). Michanek o. Krusenstierna Beebe Fiske 91 (1939: namnar, pl.). jfr: Namne .. Qvidam Svecorum kajmann vocant. Hof DialVg. 212 (1772).

 

Spalt N 79 band 18, 1946

Webbansvarig