nomad-skola

Publicerad 1947

NOMAD nωma4d l. no- l. nå- (noma’der, pl. (med) öp(pet) o Weste; nåmád Dalin), m.||ig.; best. -en; pl. -er. Anm. Ordet har tidigast anträffats i den gr.-lat. pl.-formen nomades. Rudbeck Atl. 1: 38 (1679).

Etymologi

[jfr t. o. fr. nomade, eng. nomad; av lat. nomas (gen. -adis), av gr. νομάς (gen. –άδος), (person) som drager omkring o. för boskapshjordar i bet (jfr νομός, betesmark), i avljudsförh. till νέμω, utdelar, för i bet, vallar (se NEMESIS)]

person tillhörande folk som huvudsakligen lever av boskapsskötsel l. flyttande jordbruk o. icke har fasta boplatser, utan vandrar från plats till plats; i sht i pl., om dylikt folk; äv. allmännare, om kringvandrande folk som icke lever av boskapsskötsel l. flyttande jordbruk; jfr FLYTTARE slutet. Eberhardt AllmH 1: 13 (1766). Fjell- och skogslapparna .. äro uteslutande nomader och lefva af sina renar. IllSv. 2: XVIII (1882). Äfven zigenarna måste räknas till nomaderna, ehuru de ej idka boskapsskötsel. 2NF (1913). TurÅ 1942, s. 344 (om nomadlapp). — jfr REN-, ÖKEN-NOMAD. — särsk. (mera tillf.) bildl. Valerius 1: 16 (1806; om kvinnojägare). Vextrikets nomader. Fries BotUtfl. 1: 316 (1843). Bildt Ital. 119 (1896; om kringflyttande skördearbetare).

Ssgr: NOMAD-BEFOLKNING. BtRiksdP 1871, I. 1: nr 8, Bil. s. 102 (om nomadiserande lappbefolkning). —

-BY. särsk. om lappby. 2SvKulturb. 11—12: 208 (1938). —

-FOLK. [jfr t. nomadenvolk] nomadiserande folk; herdefolk. Palmblad Palæst. 45 (1823). —

-HORD. jfr hord, sbst. 1. Bolin Statsl. 2: 106 (1871). —

-KULTUR. (art av) kultur (se d. o. 8) som är utmärkande för nomader. Nilsson PrimKult. 87 (1923). —

-KUNSKAP~02 l. ~20. kunskap om författningar o. d. gällande nomadlapparnas renskötsel o. d.; särsk. ss. läroämne i nomadskolorna. SOU 1923, 52: 29. —

-LAPP, m. nomadiserande lapp, fjällapp. Düben Lappl. 34 (1873). —

-LEVNAD. (nomad- 1853—1872. nomade- 1804) (numera föga br.) nomadliv; äv. bildl. Rademine Knigge 3: 132 (1804; bildl.). Ahlman (1872). —

-LIV. [jfr t. nomadenleben] en nomads (l. nomaders) levnadssätt; ofta bildl. Atterbom Minn. 127 (1817; bildl.). —

-LÄGER. jfr läger 7. —

-LÄRARE. lärare i nomadskola. SFS 1913, s. 824. —

-LÄRARINNA. jfr -lärare. SOU 1923, 52: 50. —

-NATUR. (mera tillf.) jfr natur 1, 4. Jag är verkligen något af nomadnatur. VBenedictsson (1885) hos Lundegård Benedictsson 305. —

-SKOLA, r. l. f. skola för undervisning av nomadlappars barn; jfr lapp-folkskola. Vandrande nomadskola, 1913—1925 officiell benämning på skola som åtföljde lapparna under deras vandringar o. i vilken den grundläggande undervisningen meddelades, motsv. den nuvarande visteskolan. Fast nomadskola, 1913—1925 officiell benämning på i skogslandet förlagd fast skola där undervisningen fullföljdes, motsv. den nuvarande byskolan. SFS 1913, s. 823. Därs. 1938, s. 1003.

Ssgr: nomadskol- l. (mindre br.) nomadskole-distrikt. jfr folkskol(e)-distrikt. SOU 1923, 52: 9.

-fullmäktig. om de av lapparna utsedda fullmäktige som ha till uppgift att överlägga med nomadskolinspektören om frågor rörande nomadundervisningen. SFS 1925, s. 1386.

-inspektör. tjänsteman med uppgift att handha ledningen av nomadskolväsendet o. inspektionen av nomadskolorna. SFS 1916, s. 1178.

-stadga, r. l. f. stadga ang. nomadundervisningen. SOU 1923, 52: 42.

-väsen l. -väsende. SFS 1916, s. 1178. —

-STAM. nomadiserande (folk)stam. Nordenskiöld Vega 1: 369 (1880). —

-STAT. stat som upprättats av o. vars invånare äro nomader. Sefström PVetA 1841, s. 5. —

-TEATER. (†) kringresande teatersällskap. VexjöBl. 1833, nr 10, s. 2. —

-TILLSTÅND~02. om nomaders kulturtillstånd. QLm. 4: 35 (1833). —

-TÄLT. tält vari nomader bo. WoJ (1891). —

-UNDERVISNING~0020. särsk. om undervisning av nomadlappars barn. SOU 1923, 52: 8. —

-VISTE. särsk. om nomadlappars visten i fjälltrakterna; jfr lapp-viste. TurÅ 1938, s. 302.

Avledn.: NOMADISERA, v., -ing. [jfr t. nomadisieren, eng. nomadize, fr. nomadiser] flytta från plats till plats (med boskapshjordar) ss. nomad; äv. bildl.; ofta i p. pr. med adjektivisk bet., stundom äv. i utvidgad anv. (om levnadssätt, tidsskede o. d.): som utmärkes av l. innebär dylik kringflyttning. Strinnholm Hist. 2: 302 (1836). Cygnæus 4: 120 (1848; bildl.). Landsortsteaterns nomadiserande skede torde vara passerat. SvD(A) 1929, nr 72, s. 11. jfr halv-nomadiserande. —

NOMADISK, adj. [jfr t. nomadisch, eng. nomadic, nylat. nomadicus; efter gr. νομαδικός] som tillhör l. utmärker l. har avseende på nomader; nomadiserande; kringflyttande; äv. bildl. Wulf Köppen 1: 222 (1799). Cederschiöld Artist. 64 (1915; bildl.). —

NOMADISM104, r. [jfr t. nomadismus, eng. nomadism, fr. nomadisme] (i sht i fackspr.) nomadiskt levnadssätt (betraktat ss. form av socialt o. ekonomiskt liv l. ss. näring o. d.); nomadliv; ngn gg äv. bildl. 2NF 19: 171 (1913). UNT 1933, nr 73, s. 7 (bildl.).

Spalt N 634 band 18, 1947

Webbansvarig