Publicerad 1949   Lämna synpunkter
O- ssgr (forts.):
ODOXE, se odogse.
ODRAGANDE, p. adj. (†) om mark l. jordmån o. d.: ofruktbar; jfr draga, v. II 3 a. Stiernman Com. 5: 253 (1691).
ODRAGELIG, se odräglig.
ODRAGEN, p. adj. (utom i a numera bl. tillf.) icke dragen, som icke dragits. Juslenius 424 (1745). Svedelius SmSkr. 1: 64 (1859, 1872; om svärd). Didring HSpel 39 (1909; om bössa; jfr draga, v. I 10 g). särsk.
a) [efter motsv. anv. av eng. undrawn] (i fackspr.) om gutt till tafsar på fiskredskap o. d.: som icke gjorts jämntjock gm att dras genom hål i metallplattor. Hammarstöm Sportfiske 28 (1925).
b) (†) om handstil: icke utdragen; jfr draga, v. I 21. Ark, innehållande det radtal jemn och odragen stil, som (osv.). SPF 1844, s. 434.
ODRAMATISK. icke dramatisk.
1) motsv. dramatisk 1: som icke har ett (fullgott) dramas egenskaper; som icke uppfyller dramats krav på livfull o. tillspetsad handling o. d.; som icke passar (ss. figur) i ett drama; äv. (om författare): som icke passar att skriva dramer. Lyceum 2: 65 (1811). (Almqvist) är .. i sitt innersta sinne odramatisk. Lysander Almqvist 222 (1878). Vallentin London 506 (1912).
2) motsv. dramatisk 2: som utmärkes av frånvaro av ovanliga l. uppseendeväckande händelser; som saknar den dramatiska händelsens liv o. tillspetsning; icke spännande; vardagligt ointressant. Just så .. odramatiskt sluta de verkliga livskonflikterna. Hedén 5: 91 (1917).
ODRAPERAD, p. adj. (numera föga br.) om kjol o. d.: icke draperad. Freja 1885, s. 81. Idun 1894, s. 155.
ODREJAD, p. adj. (tillf.) icke drejad; särsk. (†) om garn o. d. (jfr dreja 1 c). PH 11: 424 (1778). Murberg FörslSAOB (1791).
ODREVEN, se odriven.
ODRICKBAR3~02, äv. 3~20. som icke kan drickas, icke drickbar; som icke lämpar sig till dryck; som man på grund av den motbjudande smaken icke vill dricka. Snellman Tyskl. 130 (1842). Téet på stadens två konditorier är odrickbart. Hellström KrKvinna 242 (1914).
ODRICKLIG. (-elig 1791, 1796. -lig c. 1760) (†) odrickbar. Ehrenheim Tess. 243 (i handl. fr. c. 1760). Agrell Maroco 1: 563 (1791, 1796).
ODRISTIG. [fsv. odristogher] (föga br.) icke dristig l. djärv; rädd, försagd. Levertin (1889) hos Söderhjelm Levertin 1: 251.
Avledn.: odristighet, r. l. f. (föga br.) Horn Lefv. 163 (cit. fr. c. 1660).

 

Spalt O 221 band 18, 1949

Webbansvarig