Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OOLIT ω1ωli4t l. ω1o-, r. l. m.; best. -en; pl. -er. Anm. Hos Rinman 2: 453 (1789) förekommer den latiniserade formen oolithus.
geol., miner. viss bärgart bestående av små rundade, med varandra hopkittade korn (ooider) av ngt ämne som (i allm.) avsatts kring en kärna av ett annat ämne, romsten; särsk. (förr vanl.) om kalksten med dylik struktur. VetAH 1798, s. 281. SvUppslB (1934). — jfr JÄRN-OOLIT.
-FORMATION(EN). [jfr t. oolithenformation] benämning dels på juraformationen i dess helhet, dels på juraformationens övre lager, resp. den geologiska period då dessa lager bildats. Dalin (1871). Holmström Geol. 84 (1877). —
Spalt O 1007 band 19, 1950