| Publicerad 1950 | Lämna synpunkter |
OORDNAD ω3~å2rdnad, förr äv. OORDNAT, p. adj.
1) icke ordnad; som är (ligger resp. står l. hänger o. d.) utan ordning; som ännu icke bragts i ordning; som bragts i oordning; om kläder, frisyr o. d. äv.: derangerad. Linc. Oo 5 a (1640). Världens urtillstånd .. den oordnade materien, vanligen kallad ”kaos”. Arrhenius Kem. 2 (1919). Hennes hår föll oordnat omkring hennes axlar. Krusenstjerna Pahl. 1: 167 (1930). Vad allt verkade oordnat. .. I byrålådorna var rena och solkiga klädesplagg slängda huller om buller. Browallius Karus. 294 (1949). — särsk.
a) om grupp av människor, särsk. militär trupp o. d.; jfr OORDNING 1 a; äv. bildl.: icke ordentligt organiserad o. d. (jfr c). Strindberg NRik. 13 (1882). Är infanteriet slaget, oordnadt och i upplösning, är tillfället gynsamt för kavalerianloppet. Tingsten FormTakt. 38 (1889). De oordnade adelshoparna. Hjärne K12 197 (1902).
b) (†) övergående i bet.: förvirrad, kaotisk. Då hon ändtligen talade, var det ej lugnt, — tankarne kommo fram liksom blixtvis och i brutna, oordnade satser. Bremer Pres. 66 (1834). Bland lyriske skalder är Alfred de Musset en af de rikast begåfvade och mest oordnade. Böttiger 6: 239 (1836). Lefverns sjukdomar (ha) ofta sin grund i passioner och oordnade sinnestillstånd. Samtiden 1874, s. 92.
c) i allmännare anv.; särsk.: icke metodiskt organiserad l. upplagd, icke lagbunden, regellös o. d. (Böttiger) var Tegnérian i sin obenägenhet mot allt oordnadt och töcknigt. 2SAH 56: 193 (1879). En närmare undersökning visar dock, att det, som vid första anblicken förefaller regellöst och oordnadt, i själfva verket tenderar att följa vissa .. ljudlagar och skriflagar. 3SAH 4: 217 (1889). Den oordnade blädningen, vid hvilken man uttog virkesbehofvet ur skogarne, hvarhelst det fanns. LAHT 1911, s. 371.
2) (tillf.) i fråga om livsföring: icke ordnad, oordentlig (se d. o. 6 b). Så långt jag kan minnas, har jag fört ett oordnadt lif, sjungit för bröd och varit nöjd. Schwartz Pos. 66 (1863).
Spalt O 1015 band 19, 1950