Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PAGAMENT pag1amän4t, n.; best. -et; förr äv. PAJMYNT, n.; best. -et.
Ordformer
(paga- 1531—1927. page- 1677. pai- (paij-, pay-) 1570—1686. paig- 1685. paiga- 1798. paje- (paie-, paije-, paye-, paÿe-) 1577—1807. pawe- (paue-) 1546—1565. pavi- (paui-) 1525—1563. payi- 1561. -ment (-tt) c. 1540—1927. -mente (-tthe) 1525—1679. -mentet, sg. best. 1531—1622. -mynt (-dt, -mÿnt) 1626—1807. -mynte 1621)
Etymologi
[fsv. paimant, pagemynt; liksom ä. d. pagement av mlt. pagiment, pagement, pagament, pay(e)ment, n., pagimunte (m. fl. former), f., betalning, gångbart mynt m. m.; jfr mnl. paeyement, betalning, lön, gångbart mynt (holl. paaiement, avbetalning, gångbart mynt, skiljemynt), mht. pagament, paiment, omyntat silver m. m. (t. pagament), eng. payment, betalning; av ffr. paiement, betalning (fr. paiement), l. mlat. pagamentum, pagamintum, pagimentum, betalning(smedel); jfr it. o. span. pagamento, betalning; vbalsbst. till det verb som föreligger i ffr. paier (fr. payer), mlat. pagare, betala, av lat. pacare, åstadkomma fred, lugna, avledn. av pax (gen. pacis), fred (se PAX); i mlt. o. (f)sv. har slutstavelsen stundom antagit formen -munte resp. -mynt på grund av association med ord innehållande ordet MYNT (mlt. munte) ss. senare ssgsled, t. ex. SILVER-MYNT, KOPPAR-MYNT. — Jfr PAJ, sbst.3]
1) (†) (gångbart) betalningsmedel bestående av präglat metallmynt; särsk. (koll.) om dylikt mynt av en legering av koppar o. silver, vari silvret icke uppgår till hälften av vikten, underhaltigt silvermynt; äv. bildl.; äv. allmännare, om legering av koppar o. silver, vari silvret icke uppgår till hälften av vikten. Saa welom wij .. biudhe athij ey wthföra tiilstedhie nogoth silff wtaff landit .. ey heller nogoth pauimentthe eller riikitzins gænlighe myntt. G1R 2: 250 (1525). Ett mynte, ther han haffwer slagitt pauimentt icke like medh skrådningh och korn, som annett Kong:e M:ttz myntt. HH 13: 86 (1563). Forsius Fosz 524 (1621; bildl.). Kannan är aff paimynt och icke gått sölf(ve)r. BoupptSthm 3/5 1669. Wallerius ChemPhys. II. 3—4: 418 (1768). 2VittAH 23: 11 (1857, 1863). jfr Ekbohrn (1904).
2) (†) om halt av ädel metall i (silver)mynt: finhetsgrad, finvikt; jfr KORN 9. Ath Rådhit j Lubke lata .. forringa pagamentit j theris mynt, så ath theris korn är en ringa ting bettre än wårt. G1R 7: 386 (1531). HH 13: 184 (1565). Hallenberg Mynt 108 (1798).
3) [jfr motsv. anv. i t.] (numera knappast br.) koll., om skrot av guld o. silver (jämte andra metaller) l. om stänger l. klumpar som erhållits gm sammansmältning av dylikt material. Synnerberg (1815; om stänger l. klumpar). Kjellin (1927).
Ssgr (i allm. till 1): A: (3) PAGAMENT-GULD. (numera knappast br.) koll., om skrot av guld. Åstrand (1855). —
-PLÅT. (†) plåt av legering av koppar o. silver, vari silvret icke uppgår till hälften av vikten. BoupptSthm 12/6 1675. —
-PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. (-ment- 1685. -ments- 1668—1678) (†) om mynt av en legering av koppar o. silver, vari silvret icke uppgår till hälften av vikten. BoupptSthm 9/5 1668. Därs. 4/4 1685. —
-REMMARE. (†) jfr -plåt. BtÅboH I. 13: 309 (1639). —
-SILVER.
1) (†) till 1: legering av koppar o. silver, vari silvret icke uppgår till hälften av vikten. BtÅboH I. 13: 300 (1638).
2) (numera knappast br.) till 3; koll., om skrot av silver. Åstrand (1855). —
-STOP. (†) jfr -plåt. BtÅboH I. 13: 309 (1639).
B (†): PAGAMENTS-KANNA. jfr pagament-plåt. BoupptSthm 6/6 1671. —
-PÄNNINGAR, se A.

 

Spalt P 40 band 19, 1952

Webbansvarig