Publicerad 1952   Lämna synpunkter
PANERA pane4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(pan- 1755 osv. pann- 1755)
Etymologi
[av fr. paner; ytterst till lat. panis, bröd. — Jfr APANAGE, KOMPANI, PANAD]
kok. beströ l. på annat sätt täcka (ett stycke kött o. d.) med rivet bröd l. skorpmjöl o. d. (sedan köttet osv. först fuktats med ägg l. dyl.) l. med en blandning av skorpmjöl, ägg, senap o. d.; jfr GRILJERA, v.2 Warg 151 (1755). HandHantv. Hand. 7: 70 (1939). — särsk. ss. vbalsbst. -ing; särsk. konkret, om det varmed man panerar. HemKokb. 93 (1903).
Ssg: PANER-MJÖL. [jfr d. panermel] (numera föga br.) handel. ett slags preparat avsett som panering. Panermjöl av manna, ägg och kräftsmör. VaruhbTulltaxa 1: 84 (1931).

 

Spalt P 122 band 19, 1952

Webbansvarig