Publicerad 1956   Lämna synpunkter
RAMSKOPF ram4s~kop1f, i sht förr äv. RAMSKOPP ~kop1, i bet. 1 r. l. m., i bet. 2 m. l. r.; best. -en; pl. -ar (KrigsmSH 1797, s. 168, osv.) ((†) = (2NF 19: 1456 (1913: ramskopfen, pl. best.))).
Ordformer
(-kop 1797. -kopf 1836 osv. -kopp 1798—1885, 1938)
Etymologi
[jfr d. ramskop; av t ram(m)skopf (l. lt. ramskopp), eg.: gumshuvud, till t. ramm, i t. dial.: gumse (se RAMM, sbst.5), o. kopf (resp. lt. kopp), huvud (se KOPP, sbst.2). — Jfr RAMSNÄSA]
hippol.
1) hästhuvud vars profil företer en jämn, konvex båge från pannluggen till överläppen; äv. abstraktare, om formen; jfr KRUM-HUVUD. Florman HästKänned. 69 (1798). Sjöstedt Husdj. 1: 32 (1859). 2SvUppslB (1952).
2) [jfr motsv. anv. i d.] häst med ramskopf (i bet. 1). KrigsmSH 1797, s. 168.
Ssg: (1) RAMSKOPF-FORM. hippol. jfr form I 1. Wrangel HbHästv. 1272 (1886).

 

Spalt R 227 band 21, 1956

Webbansvarig