| Publicerad 1956 | Lämna synpunkter |
REDARE re3dare2, sbst.1, om person m.||ig., om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. = ((†) pl. best. redrarna Tersmeden Mem. 1: 137 (c. 1780)).
1) (utom i c numera bl. ngn gg tillf.) motsv. REDA, v.1 2: man som iordningställer l. bereder l. tillreder ngt. Lind (1749). Dähnert (1784). — jfr SILKES-REDARE. — särsk.
a) (†) tjänare med uppgift bl. a. att iordningställa bordet till måltider i förnämt hus, hovmästare o. d.; jfr REDESVEN 1 a. Rhyzelius Episc. 1: 124 (1752; om förh. i början av 1500-talet).
d) (†) förman som leder arbetet vid industriell anläggning för beredning av silke; jfr 2. PH 5: 3505 (1753).
2) [jfr 1] (numera bl. tillf.) man som reder ngt (se REDA, v.1 5); särsk.: man som reder ull l. silke l. tagel o. d.; i ä. språkprov stundom svårt att skilja från 1. Sedan Silket är spolat, skall .. (uppsyningsmannen) effter handen lefwerera til Redarna. SthmStadsord. 2: 63 (1690); möjl. till 1. Sahlstedt (1773). Schulthess (1885). — jfr TAGEL-, ULL-REDARE. — särsk. i utvidgad anv., om maskin som reder ngt; i ssgn REDAR-MASKIN.
3) (enst.) motsv. REDA, v.1 6, om sup l. snaps (som hjälper ngn att bringa reda i tankarna); jfr ÅTERSTÄLLARE. Jag börjar känna mig så oklar i pannan; jag tror jag blifvit smittad af dårens andedrägt. Men herr doktorn ordinerar gunstigt en redare åt mig, kanske den hjelper. Runeberg ESkr. 2: 96 (c. 1850).
4) person (man l. kvinna) som ensam l. tillsammans med andra (ss. ägare l. meddelägare, enl. vissa rättssystem äv. ss. nyttjare) bestrider kostnaderna för utrustning, bemanning o. drift av ett l. flera fartyg o. uppbär de av sjöfarten flytande intäkterna (samt ansvarar för de i lag stadgade förpliktelser som medfölja sådan värksamhet); skeppsredare; äv. om sammanslutning som bedriver sådan värksamhet; stundom särsk. om huvudredare; jfr REDA, v.1 (2 p o.) 20. OPetri Tb. 185 (1527). Redare ägha tinga sigh Skipare. Siöl. 1667, Skipm. 1. Til (fartyget) Drottning Disas utredning (behövdes) 2500 Dal. Kopp:mt, hvaraf på hvar Redares part ej komme stort öfver 50 Riks-Daler. Loenbom Stenbock 3: 75 (1760). Har fartygets egare öfverlåtit fartyget till annan att nyttja det till sjöfart för egen räkning, är denne redare. NF 13: 785 (1889). Redare svare .. personligen .. för de förpligtelser, han sjelf eller genom annan ikläder sig med afseende å fartyget. SFS 1891, nr 35, s. 3. Kollektiva redares ansvarighet gentemot tredje man. Lang FinlSjör. 231 (1932). 2SvUppslB (1952; äv. om huvudredare). — jfr DISPONENT-, HUVUD-, KAPAR-, KORRESPONDENT-, MED-, SEGEL-, SKEPPS-, SKUT-, STOR-, TANK-REDARE. — särsk.
a) i förb. med prep.-uttr. angivande fartyg med vilket l. vilka redare bedriver sin värksamhet, i uttr. redare för l. av (förr äv. till) l. (i sht i fråga om partrederi) i l. uti fartyg l. skepp o. d. Rederne till th[et] store skip Engelen. 2SthmTb. 7: 429 (1588). Redare uti Fartyget. Triewald Konst. 45 (1734). En del (invånare i Grimstad) voro Redare i skepp, antingen at de ägde det allena, eller voro i Compagnie med andra. Kalm Resa 1: 103 (1753). Redare av fartyg om 20 tons eller större dräktighet. SFS 1932, s. 1045. Han drömde om att en gång i tiden sitta i lugn och ro som redare för några stycken fartyg. Kjellgren EnGång 133 (c. 1940). jfr (†): Skepparen var sjelf Redare till 1/3 i skeppet. AJourn. 1815, nr 42, s. 1.
b) (i vissa trakter, förr) fisk. delägare i fiskebåt varmed ett båtlag bedrev fiske. FoF 1929, s. 14 (från Bohuslän). Hasslöf SvVästkustf. 43 (1949; om ä. förh.).
-BALK. rättshist. om den avdelning av 1667 års sjölag som behandlade redares skyldigheter o. d. Redare Balk. Siöl. 1667, Red. (överskrift). —
-ED, r. l. m. (förr) jur. av (huvud)redare (inför magistrat l. häradsrätt l. domhavande) avlagd ed till bestyrkande av fartygsägarens l. -ägarnas namn o. nationalitet o. till bekräftande av att vissa stadgade bestämmelser skulle uppfyllas. Bonsdorff Kam. 650 (1833). —
(4 b) -FISK. (i vissa trakter, förr) fisk. fisk som fångats med redarnas backor o. som fördelades på bestämt sätt mellan redare o. sådana medlemmar i båtlaget som ägde redskap, men icke del i båten. Hasslöf SvVästkustf. 83 (1949). —
(4 b) -HUNDRA, n.; pl. -n. (rearehundre 1949) (i vissa trakter, förr) fisk. backa med femtio krokar, tillhörande en redare; jfr hundra-backa. Hasslöf SvVästkustf. 43 (1949). —
(2) -LÖN. (numera bl. tillf.) lön åt person som reder ull l. tagel o. d. HusgKamRSthm 1767, s. 435. —
(2 slutet) -MASKIN. (i fackspr., numera bl. tillf.) inom tändsticksindustrin använd maskin som gm sin skakande rörelse ordnar tändsticksämnena parallellt, redningsmaskin. 2NF 30: 766 (1920). —
-RÅDSLAG~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) rådslag l. överläggning mellan (med)redare. Siöl. 1667, Red. 4. —
Spalt R 552 band 21, 1956