| Publicerad 1957 | Lämna synpunkter |
RELÄ relä4, n. (WoJ (1891) osv.) ((†) r. l. m. Fock 1Fys. 623 (1855), Nyström Telegr. 46 (1869)); best. -et l. -t (ss. r. l. m. -en l. -n); pl. -er (SAOL 1900 osv.), äv. (föga br.) = (WoJ (1891), TT 1927, Allm. s. 36).
1) ombyte, avlösning; skifte l. dyl.
a) (†) ombyte av hästar vid skjutshållplats o. d.; skjutshållplats; anträffat bl. i ordböcker. Ekbohrn (1868). WoJ (1891). Ekbohrn (1904).
3) tekn. om apparat (vanl. en elektromagnet) som inkopplas i en elektrisk strömkrets med uppgift att förstärka värkan av en svag elektrisk ström från en strömkälla gm att från en annan l. samma källa utlösa en starkare ström (ofta direkt tjänstgörande ss. arbetsström, som driver en apparat, t. ex. en ringklocka); numera ofta med tanke på denna apparats funktion att såväl sluta som bryta strömkretsen med den starkare strömmen (arbetsströmmen); jfr ÖVER-DRAG. Elektromagnetiskt, termoelektriskt, elektrodynamiskt relä. Fock 1Fys. 623 (1855). Jämte den automatiska regleringen kan temperaturen (hos ugnar o. kokplattor i agaspisen) höjas eller sänkas inom vissa gränser genom ett ställbart relä. SvD(A) 1929, nr 130, s. 3. — jfr IMPEDANS-, IMPULS-, LIKSTRÖMS-, MAXIMAL-, MINIMAL-, MOMENT-, NOLLSPÄNNINGS-, TELEGRAF-, VÄXELSTRÖMS-, ÖVERSTRÖMS-RELÄ m. fl.
4) orgelb. apparat (i pneumatisk orgel) till förstärkande av en luftström (som fungerar så, att en luftström med svagare tryck öppnar ventiler för påsläppning av luft med högre tryck); äv. benämnt pneumatiskt relä. Hennerberg (o. Norlind) 1: 70 (1912). 2SvUppslB 23: 1120 (1952).
5) (ngt vard.) återutsändning (av radio- l. televisionsprogram) från en relästation, reläsändning, reläing. Utsändningens beskaffenhet .. Relä från Stockholm. Radiopr. 1926, nr 1, s. 6.
(4) -BÄLG. orgelb. i pneumatisk orgel: bälg som mottager den primära, svaga luftströmmen från spelbordet o. gm sin rörelse lyfter en ventil, varigenom en starkare luftström släpps på. Hennerberg (o. Norlind) 1: 72 (1912). —
(1, 2) -HÄST. [jfr t. relaispferde, pl.] (†) ombyteshäst vid skjutshållplats; posthäst; kurirhäst. Ekbohrn (1868). THästv. 1868—69, s. 107. Ekbohrn (1904). —
(1 b) -JORDSKALV~02, äv. ~20. [jfr t. relaisbeben] geol. om ett antal jordskalv som (på stort inbördes avstånd) uppträda i samband med varandra (ss. följdföreteelser till ett o. samma större jordskalv). 2NF (1915). —
(1 b) -RITT. (†) cykeltävling varvid de till ett tävlingslag hörande cyklisterna avlösa varandra; jfr stafett-lopp. ST 1892, nr 272, s. 2. SD(L) 1893, nr 172, s. 8. —
-SKYDD. (skydd åstadkommet av) ett relä l. en kombination av reläer, som vid vissa risktillfällen (t. ex. vid kortslutning l. överbelastning) automatiskt urkopplar (en del av) en elektrisk anläggning. FörslElektrOrdl. (1931). Dædalus 1955, Annons. s. 23. —
-SKÅP. [jfr t. relaisschrank] (skydds)skåp för relä (med inbegrepp av reläerna). Östergren (cit. fr. 1933). —
-STATION. elektrisk anläggning varifrån elektriska impulser l. signaler från en annan station (huvudstation) vidarebefordras med hjälp av förstärkare, som matas av en ledning från huvudstationen; särsk. om en radio- l. televisionsstation som (icke utsänder egna program, utan endast) återutsänder program från en huvudstation. Globen 1924, s. 48. Umeå nya relästation (för radioutsändning). SvD(L) 1926, nr 85, s. 2. —
Spalt R 1005 band 21, 1957